Nicaraguas opposition fraterniserar med monseñor
Romeros bödlar
”Säg mig vem du umgås med och jag ska säga dig
vem du är”
Av Dick & Miriam Emanuelsson
Det finns politiska krafter i Sverige och
Nicaragua som gör en förnedrande jämförelse med martyren monseñor Romero och en
kuppbenägen nicaraguansk överklassbiskop som likt inkvisitorerna vill se den
folkvalde presidenten framför exekutionsplutonen.
TEGUCIGALPA /
2018-10-29 / Den 2 juli i år, när den terroristiska högeroppositionen i Nicaragua
med stöd av i stort sett en hel världs mäktiga politiska och ekonomiska krafter
trodde att det handlade om några dagar innan den stod i begrepp om att störta
regeringen Daniel Ortega, landade planet med två av den nicaraguanska
oppositionens språkrör och förhandlare på den internationella flygplatsen i San
Salvador, monseñor Oscar Arnulfo Romero.
I den
salvadoranska huvudstaden bjöds de in av huvudstadens borgmästare som lovordade
deras kamp för att störta ”Ortega-diktaturen”. Borgmästaren Ernesto Muyshondt representerar partiet
Arena, samma parti som ledde dödsskvadronen som den 24 mars 1980 mördade den
salvadoranske martyren, monseñor Oscar Arnulfo Romero.
Monseñor Oscar Arnulfo Romero tillsammans med det enkla fattiga folket. |
Ingå pakt med Djävulen
Skamlösa krafter,
bland annat en skribent i tidningen Internationalen har jämfört den älskade
Romero med kuppmakaren och biskopen i Nicaraguas huvudstad Managua, Silvio
Baez. För medan Romero var det salvadoranska fattiga folkets autentiska
representant, är Baez en klassiskt hög katolsk prelat i tjänst hos en
klasshatande latinamerikansk överklass som säger sig kunna umgås med allt från
drogmaffians Capos, abortanhängare till höga politiker och företagsledare med
det gemensamma målet att störta sandinistregeringen.
I en
bandinspelning som filtrerades förra veckan är Baez till och med överens om att ingå en pakt med Djävulen själv för att
störta den folkvalda sandinistregeringen:
”La UNAB (som anses vara en ny gruppering
bildad av det marginella antisandinistiska och USA-stödda MRS-partiet) bör inkludera alla slags oppositionella mot
regeringen, även om det finns misstankar att de är opportunister,
abortanhängare (hoppsan!!!),
homosexuella, knarkhandlare…. för att uppnå det slutliga målet…”, vilket är
regeringens störtande.
”Vi har all lust att ställa honom
framför exekutionsplutonen”, sa Baez till sin konspirativa församling i en klar
antydan om att han vill se president Daniel Ortega avrättad.[1].
Biskoparnas kuppallians
Det är denna syn och mentalitet som genomsyrar
Baez´ agerande och operationer. Han påstod också att det var biskoparna som tog
initiativet till bildandet av oppositionens Civilallians, den som samlar alla
regeringens fiender i en front med målet att störta regeringen. Diskussionen är
hur och med vilka medel detta ska gå till. Men Alliansen har USA:s och resten
av världens högerregeringar bakom sig.
Baez har förbindelser med alla inom
oppositionen och har framställt sig som en av de mest aggressiva, vid sidan av
biskop Juan Abelardo Mata i staden Esteli i centrala Nicaragua. Denne är mer
´Contras´ än biskop, säger hans baktalare och Mata hotar regelbundet
vänsterregeringen med ett nytt ´Contraskrig´ i Nicaragua. De USA-stödda Contras
mördade 50.000 civila nicaraguaner under 1980-talet då de förfogade över
USA-skyddade baser i grannlandet Honduras varifrån de gjorde dödliga räder in i
Nicaragua.
Påven helgonförklarar Romero
När monseñor Oscar Arnulfo Romero kanoniserades
för ett par veckor sedan var det en enorm glädje hos alla troende och
progressiva katoliker. Glädjen var måttlig hos dem som ansåg att Romero var
FMLN-gerillans ”förlängda arm” i början av det väpnade upproret mot den
USA-stödda diktaturen som mellan 1979-1982 lydde under en ”junta”. Utan USA:s
ekonomiska, politiska och militära stöd hade denna junta fallit samman som ett
korthus.
Och det var under denna regim, med stöd från
Pentagon som Romero mördades av en dödsskvadron i tjänst hos fascisten och
militären Roberto d'Aubuisson Arrieta, mycket snarlik dagens Bolsonaro.
Den 24 mars 1980 mördades Romero av en av många dödsskvadroner som grundats av fascisten och militären Roberto d'Aubuisson. Han blev året efter Arenapartiets grundare.
School
of Americas och ”Dödsskvadronspartiet”
d'Aubuisson
var militären som genomgick utbildning på School of Americas, USA:s
krigsakademi för kommande militärdiktatorer, som den lättvindigt anklagades för
att utgöra. I manualerna som ingick i kurserna på School of Americas beskrevs
hur politiska fångar ska torteras. Denna manual filtrerades och
offentliggjordes senare. Den politiska indoktrineringen handlade om att ”bekämpa
den inre fienden”, det vill säga kommunister, fackföreningsledare och
revolutionärer inom den politiska oppositionen, allt enligt ”den Nationella
Säkerhetsdoktrinen”.
d'Aubuisson
återvände 1972 till El Salvador och blev ansvarig för den hemliga politiska
polisen, Agencia Nacional de Seguridad
Salvadoreña [ANSESAL], en tjänst och arkiv han hade stor nytta av när han
som ledare för El Salvadors dödsskvadroner igångsatte en mordjakt på politisk vänsteropposition
utan motstycke i Latinamerika. Sammanlagt mördades över 80.000 vänsteranhängare
fram till 1982 av dessa dödsskvadroner i ett land mindre än Småland och bland
dem återfanns den folkkäre och modige monseñor Romero.
d'Aubuisson
bildade partiet Arena, Alianza Republicana Nacionalista 1981, mitt under kriget
men kunde aldrig tvätta sig ren från stämpeln ”Dödsskvadronspartiet”.
Freedom
House betalade och planerade USA-resan
Och
det var till detta parti som Zaida Hernández och Victor Cuadras, studenter som
representerade den nicaraguanska oppositionen, fraterniserade med under sin
vistelse i den salvadoranska huvudstaden i början av juli I år. Inte alla inom
den nicaraguanska oppositionen såg med blida ögon på detta kontroversiella
besök, i synnerhet med tanke på att samma studenter en månad innan hade besökt
kongressen I USA.
Flygbiljetterna
för USA-resan betalade Freedom House, den gamla pålitliga CIA-täckmanteln för
finansiering av högeroppositionen i vänsterstyrda länder under kalla kriget.
Programmet
i USA sammanställdes av kuban-amerikanen, den rabiate antikommunistiske republikanske
kongressledamoten Marco Rubio. Bland värdarna som tog emot dessa två
högerstudenter stod Eliana Ros Lehtinen, som i likhet med Rubio också är en
fanatisk republikansk kongressledamot. Hennes far var officer i
Batistadiktaturens armé och vid ankomsten till USA efter Revolutionen på Kuba
blev han följdriktigt CIA-agent. Lehtinen var ett entusiastiskt Contras-stöd under
1980-talets krig mot sandinistregeringen i Managua och utpekas för att skapa en
ny version av Contras anno 2018 [2].
FMLN
förkastar oppositionens kuppförsök
På
sitt Twitterkonto med tre fotografier där de tre poserar glatt, skrev San
Salvadors borgmästare Muyshondt:
“Jag
hade nöjet att sammanstråla med de nicaraguanska universitetsledarna i
Civilalliansen. Jag beundrar dem för sin modiga kamp för demokratin och
friheten och mot den grymma, repressiva morddiktaturen Ortega-Murillo”.
De
två oppositionsstudenterna hävdar till den salvadoranska dagstidningen El Faros
reportrar Carlos Dada och Gabriel Labrador att de också hade vänt sig till
regeringspartiet FMLN och dess ungdomsförbund. Men FMLN ville tydligen inte ens
ta dessa högerstudenter med tång för partiet svarade inte när studenterna
”knackade på”.
I
stället gjorde FMLN:s ungdomsförbund ett skarpt avståndstagande från dessa
“kuppbenägna studenter”. I Nicaragua hävdade Civilalliansen att de två inte
talade i alliansen namn.
Vill
glömma besöket hos ”Romeros bödlar”
När
monseñor Romero kanoniserades (helgonförklarades) av Påven efter besöket hos
Arenapartiets borgmästare, var det ingen hos oppositionen eller dess medier som
ville känna till den pinsamma historien, de låtsades som de två studenternas
besök som inleddes den 2 juli i år inte existerade. Alla hyllade Romero,
inklusive hycklaren Baez. Hos oppositionens två dagstidningar La Prensa och El
Nuevo Diario finns det inte ett spår kvar av besöket i San Salvador i
tidningarnas offentliga arkiv. Åtminstone har jag inte lyckats hitta något. Likadant
är det med oppositionens Tv-kanaler.
En av tusentals hyllningar till Monseñor Romero. FOTO: DICK EMANUELSSON. |
Men
samma medier, liksom några politiska krafter i Sverige låtsas som om det
regnade och att händelsen kanske hade förträngts av de som reagerade mot de
”fredliga studenternas” besök i El Salvador hos de som utpekas som Romeros
bödlar.
Och
det är smått skrattretande om det inte vore så fullt av cynism när det finns
personer och krafter som jämställer den terror som monseñor Romero fick utstå
och som ledde till hans tragiska död med den kritik som den kuppbenägne Silvio
Baez, som är en offentlig person, har fått utstå för sina draperande som i
Trumps USA skulle innebära omedelbart åtal. Uttalandena bekräftades av ledaren
för den grupp antikanal-bönder som deltog på det konspirativa mötet med Baez.
Vem av de sju som bandade uttalandena är den stora frågan? Men den personen gör
nog rätt att inte ge sig till känna för då är hans personliga säkerhet rejält i
fara.
Ett ”besök
höljt i dunkel”
De
två salvadoranska reportrarna som talade med både Cuadra, Hernandez, borgmästaren
och flera andra som var indragna i besöket sammanfattar temat med att hävda att
”ansvaret för organiseringen av de nicaraguanska studenternas besök är höljt i
dunkel. Ingen vill känna vill kännas vid vem som organiserade turnén eller vem
som samordnade den med Arena”.
Såväl
Cuadras som Hernández vill heller inte uppge vem det var i deras egen grupp
eller rådgivare som utformade detaljerna för deras resa.
“El
Faro försökte tala med Bosco Noguera, en av studenternas rådgivare som, enligt
Freedom House, var indragen i planläggningen av resan till Washington, men inte
heller han svarade på våra begäran” om information, skriver El Faro-reportrarna.
Togs
emot på flygplatsen av Arena
Den
delikata politiska frågan om “Romeros bödlar” stannar inte enbart vid besöket
hos Arenas borgmästare i San Salvador. El Faros två reportrar har förgäves försökt
finna klarhet i vem det var som höll i trådarna för de två studenternas besök i
El Salvador.
Den
person som tog emot Cuadras och Hernández på San Salvadors internationella
flygplats Monseñor Romero var ingen mindre än Gustavo Escalante,
kongressledamot för Arena, svärson till Milagro Navas, ledamot av Arenapartiets
Nationella Exekutiva Råd, även borgmästare i staden Antiguo i länet Cuscatlán.
Escalante
är också en ledande medlem i Arenapartiets ungdomsförbund, en aggressiv rörelse
som uppträder mycket organiserat och hotfullt mot sina politiska fiender,
iklädda svarta skjortor likt de italienska fascisterna under Mussolini.
FMLN
tar avstånd och stöder sandinistregeringen
Dagen
efter mötet med borgmästare Muyshondt offentliggjorde FMLN:s ungdomsförbund ett
skarpt uttalande mot besöket av de två nicaraguanska studenterna:
“Vi
tar avstånd från besöket av dessa två ungdomar i vårt land som en del av
desinformation och artikulering av den salvadoranska högern, representerad av
Arena”.
FMLN:s
generalsekreterare Medardo González, sa i slutet av juni, det vill säga några
dagar innan de två nicaraguanernas besök i El Salvador att hans parti (FMLN)
solidariserar sig “kategoriskt med regeringen av president Daniel Ortega” samt
att den politiska krisen i Nicaragua motsvarar en planering av “skapade
intressen” för att störta regeringen.
Höger-vänsterkonflikt
Det finns krafter inom oppositionen i Nicaragua
som på fullt allvar hävdar att krisen i landet inte ska ses som en
vänster-högerkonflikt, utan en kamp mellan ett folk och en auktoritär regim.
Det är den bilden som de två studenterna har spridit under en smärre
världsturné där de tagits emot av de mest högerextrema krafterna i världen och
fått de stora rubrikerna i den internationella medierna på sin sida.
Målsättningen har varit att framställa Nicaragua som en kapsejsad stat där FN,
OAS och USA bör ingripa och pressa regeringen Ortega att avgå. Oppositionen
försökte med alla medel att tillämpa Gene Sharps ”Statskuppsmanual i fem steg”.
Men den misslyckades för det nicaraguanska folket gick samman och med både
kulor och kraft raserade sandinisterna de över 100 barrikaderna som höll folket
praktiskt taget som en gisslan under tre månader.
Och är det något som krisen i Nicaragua har
visat så är det just det, redan från första dagen den 18 april, då frågan om
socialförsäkringssystemet (sjukvård, pensioner) skulle fragmenteras och senare
privatiseras, eller vara som nu, i den allmänna omsorgssektorns sfär utan
giriga transnationella försäkrings- eller hälsovårdskapitalister.
Sandinistregeringen valde det första och
avvisade arbetsgivarföreningens och IMF:s krav på fem års höjda pensioner och
fördubblat antal arbetade veckor för att få tillgång till pension och att företagens
avgifter skulle höjas med tre procent samt att de rikaste i landet inte längre
skulle kunna parasitera på en pensionsreform där de rikaste betalade lite men
fick ut mest. Pakten med arbetsgivarföreningen Cosep sprack men även med den
katolska kyrkan som visade färgen på sin fana.
De
två studenterna valde att resa till El Salvador och frottera sig med Monseñor
Romeros bödlar i stället för att tala om vilka förslag de och Civilalliansen
vill se i ett socialförsäkringssystem och pensioner.
Under
tiden konspirerade biskop Baez i stället för att agera medlare i den dialog som
regeringen ville få till stånd.
[1].
Nicaragua: Den höge prelaten som ser ned på presidenter utan universitetsexamen
och som vill se president Ortega avrättad inför en exekutionspluton