NICARAGUA, sve: oktober 2019

Daryeli Osmary Raudez Velasquez, 3 år och Matías Raudez Eliseo Velasquez, fyra månader dödades i oppositionens mordbrand den 16 juni 2018 i bostadsområdet `Barrio Carlos Marx´ i Managua. Liknande bränder verkställdes mot de sandinistiska radiostationerna Radio Ya och Radio Nicaragua där 120 personer arbetade och kunde ha mist livet i dessa terroraktioner som inga svenska medier skrev en rad om.

NICARAGUA OCH KUPPFÖRSÖKET 2018:

Högeroppositionens mordbrand på tre familjer i bostadsområdet Carlos Marx i Managua

Por Dick & Miriam Emanuelsson

MANAGUA / NICARAGUA / Sex personer i tre generationer eller tre familjer mördades å det mest bestialiska sättet den 16 juni 2018 i huvudstaden Managua. De utsattes för en mordbrand i stadsdelen `Barrio Carlos Marx´. Morden är listade som några av de värsta brotten under den politiska konflikten förra året som började med konkreta krav när ett förslag till finansiering av socialförsäkringssystemet presenterades men förvandlades snabbt av högeroppositionen, stödd och finansierad av USA till ett våldsamt försök att störta en folkvald regering.

Se videodokumentären med engelsk röst om rekonstruktionen av terroristbranden i Barrio Carlos Marx:
https://youtu.be/cz6kJ-tRNJI

Mordbranden av familjen Pavon blev den bästa förevändningen för en storm av Fakenews, videofilmer, rapporter, krönikor, tidningsledare som alla la ansvaret i en riktning; president Daniel Ortegas regering.

Den psykologiska krigsföringens dom mot den förre gerillaledaren som ledde störtandet av Somozadiktaturen var av sådan dimension att till och med Donald Trump, generalsekreteraren i OAS (de Amerikanska Staternas Organisation) Luis Almagro, media och ett pärlband av USA- finansierade `människorättsorganisationer´ fördömde den brutala Ortegadiktaturen brott mot familjerna”.

Där finns en rad svenska skribenter och medier som Amnestypress som kategoriskt pekade ut den nicaraguanska polisen som ansvarig för mordbranden. Men skriftens skribent talade inte med någon av de överlevande. Hennes källa var tidningsreferat och andrahandscitat och för det finns det en ocean att hämta ur.

Hysterin och den psykologiska effekten av massorna, två grundläggande element i Manualen för psykologisk krigföring som utvecklades av USA-sociologen Gene Sharp, och som med framgång utvecklats av CIA för ”regimskifte” hade tillämpats och uppfyllt sin roll via en fruktansvärd mänsklig tragedi.

I hundratusentals kablades FakeNewsen ut i de så kallade sociala nätverken medan ingen lyssnade eller frågade de överlevande samt ställde de centrala frågorna för en seriös journalist:

· Vem hade kontroll över bostadsområdet, gatorna inne i området och de två stora genomfartslederna framför huset?

· Var det möjligt att den nicaraguanska polisen med frivilliga enheter kunde nå huset så som oppositionen har hävdat?

För varje journalist med minimal erfarenhet och kunskap i journalistikens ABC är dessa frågor inte bara logiska utan framför allt obligatoriska för att börja utveckla ALLA beståndsdelar av den dramatiska mordbranden av sex personer i åldrarna från fyra månader till 46 år.

Men det vi blev vittnen till under sex månader, från den 16 juni till den 22 december 2018, när skräcken och spänningen hos de tre överlevande började släppa, var motsatsen. Det fanns varken ett rationellt tänkande och än mindre ett ifrågasättande av anklagelserna mot sandinistregeringen och den nationella polisen. Även större delen av den internationella vänstern och dess media förstod inte, att vad som hade utarbetats av `Gene Sharps söner i Nicaragua´ var det mest makabra av Fakenews.

Luis Alberto Perez Olivas, en av de högsta cheferna inom kriminalpolisen och ansvarig utredare i fallet av mordbranden i bostadsområdet `Barrio Carlos Marx´. Han anslöt sig till Sandinistfrontens gerilla på 1970-talet som en ung juridikstuderande i Esteliregionen. På hans skrivbord står en byst av Che.

VIDEO-REPORTAGE-INTERVJUER:

https://vimeo.com/342397232

Janeth Velasquez, en av de överlevande, i psykiskt upplösningstillstånd efter branden som orsakades av oppositionens kuppmakare.

VI ANLÄNDE TILL BARRIO CARLOS MARX och började utforska gatorna vid ingången till området och baksidan av det tre våningar höga huset som utsattes för mordbranden. En grupp på cirka tio ungdomar drog sig snabbt undan när de såg oss och gick längre in i området. Det var uppenbart att de inte ville prata med oss när de såg att vi kom med kameror och mikrofoner. Och vi, å andra sidan ville inte riskera både liv och utrustning i vetskap om att de kriminella ungdomsgängen var den politiska företagsoppositionens och högerns så kallade `stormtrupper´, de som utgjorde kärnan av dem som stod vid barrikaderna, `tranques´ och besköt polisstationer och mördade och torterade påstådda sandinister.

En butik för smörjmedel och biltillbehör är granne med det attackerade huset. En kund ger oss svaret på den andra frågan ovan, den om kontroll av området och runt detta:

– Här hade du en barrikad, säger ägaren och pekar med handen mot den första ingången till området, på sin vänster sida, cirka 20 meter från det utbrända huset och bara en trottoar som skiljer hans butik med infarten.

* Och från den andra riktningen (av de två huvudvägarna i fyra filer framför det utbrända huset), fans det en annan barrikad cirka 200 meter härifrån?

– Ja, ungefär 200 meter, ja.

* Och framför oss här med de två huvudvägarna, kunde det här passera någon trafik?

– Nej, det passerade ingen trafik. Det var helt blockerat.

* Demonstranterna hade alltså full kontroll över denna del av området?

– Allt, ja total kontroll över allt.

* Hur är det då möjligt att polisen anklagas för att ha satt eld på huset?

– Jag vet inte. Men vi vill inte skylla på någon, för det är farligt för oss. Vi uttalar ingen uppfattning om det.

* Men här (vid ingången) fanns det alltså en barrikad?

– Ja, säger han och pekar på nytt på infarten. Där hade de (terroristerna) placerat en utbränd `pipa´ (tankbil). Det fanns ytterligare tre `pipas´ (tankbilar) längre in i området.

”Nej, här passerade ingen trafik. Allt var helt blockerat, säger kunden på bilden vid affären med smörjmedel och andra vätskor, granne med den mördade Pavonfamiljens hus. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

”Det fanns minst 30 tranques”

I vittnesmål som genomfördes med den överlevande Janeth del Socorro Velasquez López, 29, den 22 december inför domstolen i Managua och den andra gången inför dokumentärfilmarna ”Juventud Presidente”, säger hon följande:

– När de (högerterroristerna) började fanns här en massa barrikader. I området samt på de två genomfartsvägarna framför huset hade de byggt minst 30 barrikader. När någon ville passera här förföljdes personen och stoppades och tillfrågades; ”Var är du ifrån?” Han var tvungen att säga att han var från `Carlos Marx´. Även när ett fordon passerade grep de föraren som attackerades och blev bestulen på sina ägodelar. De stal allt, de brände fordon!

– Det fanns en grupp unga människor som var de som styrde i området. En av dem, en tjej känd som `La Colocha´, var den som rekryterade MC-folket, sa Janeth del Socorro till dokumentärfilmarna ”Juventud Presidente” i deras dokumentärfilm om branden.

De övriga fyra familjeanhöriga som överlevde (en av de fyra var inte på platsen vid branden men har erfarenhet av de kriminella gängen i området) ger samma vittnesmål. De bekräftar karaktären av hotfulla och tjuvaktiga ligaledare i området.

Även Daniel Pavon (den fjärde), som inte var i huset på morgonen sade att `La Colocha´ inför honom, hans syster Maribel och hennes mamma hotade att bränna ned huset, följt av svada av vulgära ord och hot.

Dödsdomen mot familjen utdelad i Facebook

I sitt konto i Facebook utdelade den självutnämnda gruppen `Movimiento 19 de Abril-M19A´ den 14 juni 2018 kl. 16:37 på eftermiddagen en direkt dödsdom. Det var tio timmar efter inledningen av företagsoppositionens ”nationella strejk” (läs lockout). Familjen Pavon förklarades som ett militärt mål:

”Bästa folk: Varning för den gamle Oscar Manuel Velazquez Pavon. Dessa förbannade horungar hade i dag (på lockouten) sin affär öppen för försäljning av madrasser (som familjerna också tillverkade på bottenplanet). De är infiltratörer för Daniel Ortega och de stödde inte protesten men de framställer sig själva som att de stödjer folket. Ni vet vad ni ska göra; de ska försvinna, alla dessa som stöder dom förbannade sandinisterna!”.

Trettioåtta timmar senare uppfylldes dödsdomen.

MAN MÅSTE TA I BEAKTANDE det politiska landskapet i Nicaragua dessa junidagar 2018.

Analytiker ansåg att dessa dagar i juni 2018 var konfliktens höjdpunkt, den period då de kontrarevolutionära grupperna trodde att tiden hade kommit för deras regimskifte. Oppositionen var själv alltmer övertygad, att om inte sandinistregeringen frivilligt gick med på att överlämna makten till en övergångsregering av olika politiska snitt, skulle den störtas med våld.

Regeringen hade uppfyllt sina åtagande i den dialog som hade inletts den 26 april 2018 under ledning av biskopskonferensen som hade bjudits in av president Ortega för att leda medlingsförhandlingarna. Det var säkert ett beslut som regeringen ångrade. För den katolska kyrkans toppar tog praktiskt taget initiativet i försöken att störta sandinistregeringen.

Ett av kraven i dessa medlingar som oppositionen förde fram och som president Ortega accepterade var att i praktiken förskansa polisen i deras garnisoner eller stationer. Dessa såg sig plötsligt omringade av nya barrikader som dag och natt besköt poliserna som tre månader hade tvingats konstatera att 22 av deras kamrater som hade skjutits ihjäl av den opposition som i världspressen framställde sig som ”fredlig och obeväpnad, offer för en brutal diktatur”. De ekonomiska skadorna var gigantiska och förde Nicaragua tillbaka till år 2004.

”Den slutliga offensiven”

Den 1 juni 2018 det vill säga 16 dagar innan mordbranden mot de tre familjerna i `Barrio Carlos Marx´, med segervittring i näsborrarna publicerades ett manifest i de sociala nätverken med sigillet MRS, förrädare från FSLN som hade besegrats vid partikongressen 1995 och som i dag 2019 är konverterade till vad Radio la Primerisimas chefredaktör William Grigsby kallar för ”nysomocisterna i La Camorra” (den italienska maffian).

”GANAMOS”, UTROPADE OPPOSITIONEN, vi har vunnit, sa de trosvisst om att regeringen var på fallrepet. Och nu skulle oppositionen finslipa de sista detaljerna för att störta regeringen. Det handlade inte längre om en medling som bara Ortega hade uppfyllt. Det handlade heller inte om att komma överens om att flytta fram ett datum för presidentvalet. Dokumentet handlade om hur den politiska makten i Nicaragua steg för steg skulle förvekligas:

“Llamamiento al pueblo de Nicaragua a preparar la ofensiva final contra el Orteguismo” [1]:

“Vi är på det klara med att det inte finns någon annan lösning än Ortega och hans regerings avgång. Vi kan inte fortsätta vänta på mer! Till denna situation måste vi sätta en slutpunkt, som bara kan bli möjlig genom Nicaraguas organiserade folks ansträngningar i kampen för störtandet och nedmonteringen av Ortega-diktaturens apparat” [1], underströk manifestet.

Konspiratörerna slår i sitt upprorsmanifest fast flera datum i slutoffensiven mot regeringen Ortega:

”Nästa fas startar inte senare än den 15 juni då slutdatumet för dialogen är satt av den Nationella Medlingskommissionen. Då vi kan se slutet på förväntningarna på denna väg. Då går vi över till en fördjupning av den Nationella Generalstrejken (….), av vad som ska utmynna i en kamp, framför allt i Managua, som handlar om att upprätthålla positioner”, skrev författarna som undertecknat uppropet med `Kommittéerna för Medborgerligt Motstånd´.

De arbetsuppgifter som föreslås av den ovan nämnda kommittén är helt i linje med Gene Sharps Kupp-Manual i Fem Steg:

· En allmän paralysering av transporter genom resning av barrikader (`tranques´) över hela landet och barrikader i varje kvarter.

· Ockupation av rondeller, allmänna möteslokaler, parker och universitet tills diktaturen Ortega har störtats.

· Genomförande av [det militära] försvaret i varje kampuppgift i form av folkliga Självförsvarsbrigader, det vill säga en paramilitär beväpnad opposition och motstånd för att fragmentera polisen och armén i landet, men även riktat mot erfarna militanta sandinister, hatade och fruktade av oppositionen eftersom dessa är mer övertygade som sandinistkadrer som kämpar med parollen framför ögonen: ”Patria Libre o Morir”!, fosterlandet fritt eller döden.

I klartext handlade det om att genomföra liknande attacker man gjorde den 12 juli 2018 mot polisstationen i den lilla staden El Morrito. Tvåhundra paramilitärer ur oppositionen attackerade polisstationen och borgmästarhuset. Fyra poliser mördades och nio kidnappades och torterades.

I klartext säger Manifestet att det även handlar om att mörda sandinister som utpekas som de mest övertygade revolutionärer som det inte kommer att ges någon pardon för. Mängder av sandinister mördades under konflikten och uppsöktes i sina hem där de torterades och husen brändes ned. Manifestet talar att dessa beskrivna uppgifter banar väg för att skapa en ”provisorisk styrande Patriotisk Junta”.

Terroristerna i oppositionen tog under tre månader kontroll av en stor del av Nicaragua, från den 19 april-mitten av juli 2018. Deras verkliga sociala bas var kring arbetsgivarföreningen Cosep, den traditionella högern samt förrädarna i MRS stödda av Imperiet i Norr.

Slutoffensiv den 27 juni

Steg för steg skulle striden mot regeringen intensifieras:

”Slutfasen, om den inte har uppnåtts tidigare, avslutas med en Nationell Marsch från alla delar av landet mot El Carmen (där presidentens och FSLN:s säte finns) och det definitiva inrättandet av den Provisoriska Patriotiska Regeringsjuntan. Det schemalagda datumet kommer att vara den 27 juni. Och i stället för en taktisk reträtt kommer den vara den slutgiltiga offensiven mot Ortegadiktaturen”.

Nu blev det i stället en rejäl reträtt och oppositionen har inte hämtat sig från nederlaget i juli 2018. De interna stridigheterna har blommat ut flera gånger i slagsmål om de 17 miljoner dollar som CIA:s ”biståndsorgan” förmedlade. Ett stort antal av de som utgjorde barrikadernas trasproletariat i form av kriminella gangstergäng tog chansen och gick över gränsen till Costa Rica där de framställde sig som ”politiskt förföljda” och begärde politisk asyl.

SLUTSATS: juni månad var kanske den svåraste tiden för sandinistregeringen. Manifestet ovan indikerade på att oppositionen ville att konflikten skulle eskalera i stället för att nå en fredlig överenskommelse i medlingen. Sandinisterna väntade ut dem.

DEN 14 JUNI GENOMFÖRDE OPPOSITIONEN en väpnad strejk som hade effekt i handel och banker. Men inte en enda fackförening eller folkrörelse deltog utan förkastade arbetsgivarnas lockout.

I staden Masatepe kastade 5000 arbetare i de så kallade maquilasfabrikerna ut 40 beväpnade terrorister som fick fly hals över huvudet när arbetarmassorna jagade dem på flykten med påkar och slagord [ https://youtu.be/r4OmuTyvVAo ]. Terroristerna ville tvinga arbetarna och företagsledningarna att stoppa produktionen.

För familjen Pavon var det en tuff dag. Enligt de överlevande hade Oscar Manuel Pavon, familjens överhuvud hotats av barrikadfolket för att han inte ville ge dem pengar och stänga sin verksamhet denna dag. Pavon, som var starkt troende protestant sa åt terroristerna att ”det är inte på det sätten man ska göra.”

Det är bakgrunden till den dödsdom som utfärdades mot honom och hans familj på Facebook.

Kuppmakarnas Operations-Center

`Barrio Carlos Marx´ ligger cirka 700 meter från UPOLI, det Polytekniska Universitetet i Nicaragua. UPOLI var kuppmakarnas Operations-Center från 19 april 2018. Det var nästan omöjligt att förflytta sig på gatorna i alla de stadsdelar runt Upoli. Orsaken var det stora antalet resta barrikader och det faktum att polisen var förskansad på sina stationer. Terrorn och den personliga osäkerheten var total.

Den 15 juni hade medlingsdialogen avslutats och inget resultat fanns att registrera. Kupplanen skulle träda i kraft, det vill säga bryta dialogen för att gå till den ”Slutliga Offensiven” för att störta regeringen i Daniel Ortega. Detta är den krigsatmosfär och terror som rådde i dessa dagar i Managua när klockan slog 05:30 den 16 juni.

FRANCISCO JAVIER PAVON hörde det första slaget på husets port när han stod i duschen för att inleda arbetet med madrasserna på bottenvåningen. Huset skakade av slagen och explosioner kunde höras, rök och värme drog sig uppåt i det tre våningar höga huset som slutade med att sex människor brändes inne.

Samma mordbrand mot Radio Ya och Radio Nicaragua

Vi talade med Luis Alberto Perez Olivas, kommissionär för Nicaraguas kriminalpolis och ansvarig för polisens förundersökning om branden i `Barrio Carlos Marx´.

– Enligt vad folk har berättat från den dagen i form av deras vittnesmål som vi har samlat in i denna förundersökning, säger Perez och pekar på paketet av flera tusen dokument, fanns det en grupp på cirka 300 personer på olika platser. De slog på porten som var av metall och försökte öppna den. Men inför det omöjliga att öppna den helt, kastade de in två molotovbomber. Det är en vanlig brandbomb, Molotov, men kombinerad med krut och en bensinblandning som initierar branden lätt.

* Som de gjorde när de antände och brände radiostationerna RADIO YA och RADIO NICARAGUA, med en kombination av bensin och krut?

– Exakt så, säger kommissionären.

Den 30 maj 2018: RADIO YA står i lågor efter att oppositionens terrorister attackerade stationen med barnbomber kombinerade med krut för att skapa en explosion och tryckvåg. 18 dagar senare skulle de använda samma procedur när familjen Pavons hus i Barrio Carlos Marx antändes. På radion, som var omringad av terrorister på alla sidor arbetade vid tillfället 21 journalister och anställda och bara ett mirakel räddade livet på dem.

En av de skyldiga identifieras

Francisco Javier Pavon.

Foto: Juventud Presidente.

Francisco Javier Pavon som hade hört det första slaget på porten när han duschade, sa till domstolen den 22 december 2018:

– Vi tittade ner i gränden till det högra hörnet av huset. Det stod två maskerade män. En av dem var en gänglig kille som kallas Milka [Amilcar Antonio Cortez Baez, alias `el Condor´]. Jag känner honom eftersom han är från bostadsområdet, en gänglig, kutryggig kille. Vi bad om hjälp, för att de skulle hjälpa oss. Men de sa inte något.

Enbart med detta uttalande avslöjas falskheten i den storm och våg av Fakenews som pekade ut polisen som ansvariga och förövare av mordbranden och sex människors död. Det påstådda motivet skulle ha varit den fantasifulla önskan från polisen att placera ut krypskyttar på taket av trevåningshuset.

Men det var ett ”Mission Impossible” av det faktum att 30 barrikader existerade runt huset, till och med tre utbrända tankbilar. Inte bara `Barrio Carlos Marx´ kontrollerades av folk från dessa barrikader utan även stadsdelarna `Barrio Carlos Marx´ till det polytekniska universitetet UPOLI. Detta bekräftar inte bara de tre överlevandena utan 18 vittnen som har förhörts.

För de som har en viss kännedom om fallet och som fortfarande tvivlar, vilket är fullt begripligt för den totala besatthet och psykologisk krigföring som utvecklats i detta tragiska fall, kan vittnesmålet från en av terroristerna från Upoli vara av stort värde.

ROGER OCTAVIO MONTENEGRO DONA deltog i ockupationen av UPOLI den 18 april 2018. Där var han ansvarig för att ta emot och distribuera mat till barrikadfolket.

Han stötte där på Amilcar Cortez Baez och tre andra terrorister från mordbranden som var kända med pseudonymer som “Chibolón”, “Firulais” och “Cara de Gato”, alla tre inblandade i branden i `Barrio Carlos Marx´.

I Upoli fattade Roger Octavio Montenegro och hans andra kamrater beslutet att INTE låta de nämnda ansvariga för mordbranden få tillträde till UPOLI för att inte också de skulle utpekas och anklagas som delaktiga för morden på sex människor.

Statskuppen i Venezuela i april 2002

Vad hade regeringen att vinna politiskt på att sandinisterna och president Daniel Ortega skulle ha genomfört en sådan bestialisk handling som att utrota tre familjer? Fanns det någon logik?

Svaret på den frågan är lätt att besvara: oppositionen hade allt att vinna på de uppseendeväckande rubrikerna om det hänsynslösa mordet på enkla arbetsamma nicaraguaner. Det handlade om att påskynda en nationell och internationell isolering av sandinistregeringen och i sista hand en ”humanitär intervention”. Bara i sjuka hjärnor kan motsatsen existera.

En historisk parallell i ett annat fall är upptakten till statskuppen mot president Hugo Chavez i Venezuela den 11 april 2002. Han anklagades den dagen för att massakrera oppositionen som demonstrerade. De venezuelanska och internationella medierna var, precis som i fallet Nicaragua helt inne på att presentera Chavez som grym mördare som massakrerade sitt eget folk, obeväpnade och fredliga demonstranter. Det var först när en grupp irländska dokumentärfilmare följande år lyckades rekonstruera och avslöja skådeprocessen den 11 april 2002. Den bestod i att krypskyttar som tillhörde den oppositionskontrollerade Metropolitanpolisen hade utplacerats på taken och därifrån besköt både Chavezanhängare som oppositionella.

Samma sak upprepades i Nicaragua där sandinistregeringen utpekades som ansvariga för en rad mord under demonstrationer, fall som dokumentärfilmarna i ”Juventud Presidente” också har avslöjat som Fake.

De grymmaste Fakenews

Med Fakenews massaker av en familj på sex personer, där det yngsta, ett barn bara fyra månader gammalt, fotograferad död ensam i sina blöjor, en grym händelse som gör att varje människa med känslor blir upprörd och börja vända sig mot en regering som via en storm av `poster´ i de sociala nätverken anklagades för att använda dessa metoder för att bekämpa en opposition som påstår sig vara ”självutkallade och fredlig”.

Tragedin förra året exploaterades till det yttersta i tron att ingen skulle få reda på sanningen. Därför skulle de överlevande föras ut ur landet. Och det var här som den påstådda människorättsorganisationen Cenidh trädde in på scenen, en totalt blind antisandinistisk rörelse.

Cenidhs språkrör Gonzalo Carrión anlände till platsen redan innan brandmän kom till platsen och INNAN någon som helst brottsplatsundersökning hade genomförts. Fortfarande var de sex kropparna varma. Men inför pressen fällde han omedelbart sitt domslut och pekade ut regeringen och polisen som ansvarig för brottet.

– Cenidh förde bort dessa människor (de tre överlevande). Det var i praktiken en kidnappning och de förde dem till en hemlig plats för att vi inte skulle kunna få tillgång till en korrekt information om vad som verkligen hände denna morgon. Inte bara det. De (Cenidh) intalade dem (de överlevande) om VAD de skulle säga (till pressen med flera). Dessa drabbade människor berättade för oss att de var tvungna att fly för att kunna lämna platsen där de var inhysta (kidnappade/inlåsta) och inte tillåtna att lämna. Det var på så sätt som vi kom i kontakt med de överlevande och fick de uttalanden som visade vad som verkligen hade hänt den 16 juni 2018, sa kommissionären Perez.

Cenidh: ”Asyl i utbyte mot ett erkännande”

– Cenidhs representanter hade erbjudit de överlevande, att i utbyte mot anklagelser mot polisen som ansvarig för branden, skulle de ges visum i USA eller Costa Rica. Men de sa att de tänkte mer på sina familjer och accepterade inte den så kallade människorättsorganisationens förslag om ren människohandel och ett juridiskt brott av gigantiska proportioner. Den objektiva sanningen fastställdes att brottslingarnas motiv handlade specifikt om att bränna ned huset som en del av hämnden för familjens ovilja att stödja strejken den 14 juni. Det slogs också fast av vittnesmålen av de överlevande att det inte fanns någon polis på platsen den 16 juni 2018.

* Har den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (IACHR) tagit del av alla dessa dokument och vittnesmål från de överlevande i förundersökningsarbetet (på flera tusen sidor)?

– Naturligtvis gillar de inte att revidera denna undersökning. För då skulle de konfronteras och mötas av dessa uppgifter mot vad själva säger.

Maribel de los Angeles Velasquez Lopez är bara 14 år, överlevande och med brännskador för livet. FOTO: JUVENTUD PRESIDENTE.

Ska dessa mördare ges amnesti?

De två som greps skulle rannsakas i en kommande rättegång. Men de släpptes fria, precis som alla de övriga fängslade och de flesta dömda som uppgick till knappt 300. Det var den så kallade ”Civilalliansens” krav i de medlingar och avtal som undertecknats av bägge sidor i mars 2019.

Men beslutet är inte populärt, varken bland det sandinistiska fotfolket som bland de anhöriga till de drabbade av oppositionens kallblodiga mördare. Är det rättvist att de materiella mördarna, deras uppdragsgivare i vit skjorta och slips, medbrottslingarna i oppositionsmedierna, de så kallade USA-finansierade NGO-organisationerna eller andra ansvariga hjärnor för den värsta terrorn sedan Somozadiktaturens dagar går fria som vilken medborgare som helst på Managuas eller andra gator i Nicaragua, säger kritikerna av amnestin?

Det ankommer inte på en svensk reporter eller hans honduranska kamerakvinna att ha åsikter om det utan Nicaraguas folk, som under historiens gång har vetat att fatta rätt beslut.

Fallet `Barrio Carlos Marx´ lär oss, särskilt journalister, att känslor är viktiga. Men det är nödvändigt att utveckla och bearbeta alla delar och detaljer när arbetet av ett fall som detta inleds. Risken är annars att han eller hon kan komma att användas som ett ”billigt verktyg” i tjänst i Imperiets Plan. Inte för inte sjösatte ju Trumps förre säkerhetsrådgivare John Bolton sin fras om ”Trojkans tyranni”.

Janeth del Socorro Velasquez López som förlorade fem familjemedlemmar blickar ner på den lilla säng där familjens favorit, den fyra månaders bebisen hade sin säng h{r i det utbrända huset. FOTO: JUVENTUD PRESIDENTE.

DE DÖDA:

1. Oscar Manuel Velasquez Pavon, 46 år gammal

2. Maritza del Socorro López Muñoz, 46 år gammal

3. Alfredo Manuel Velásquez López, 22 år gammal

4. Angels Raudez Mercedes Alvarez, år

5. Daryeli Osmary Raudez Velasquez, 3 år

6. Matías Raudez Eliseo Velasquez, 4 månader

Tre (3) skadade:

1. Janeth del Socorro Velásquez López, 29 år gammal

2. Francisco Javier Pavon, 30 år gammal

3. Maribel de los Angeles Velasquez Lopez, 14 år gammal

Två personer arresteras (nu fria):