”VALBOJKOTT OCH GENERALSTREJK”! Trotskismens för evigt fastställda paroll i Centralamerika som går mot tre nya val i år

Medlemmar av partiet Libre vid valkampanjen i november 2017.
FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.

 

Trotskismens för evigt fastställda paroll i Centralamerika som går mot tre nya val i år:

”VALBOJKOTT OCH GENERALSTREJK”!

AV DICK EMANUELSSON

De är inte många, men som ”Gubben ur lådan” (om någon minns Hylands Hörna) poppar de upp, den 4:e Internationalens anhängare i Centralamerika när det är dags för val eller liknande föreställningar.

Stöder de vänsterns kandidater och vill de delta i en gemensam valfront mot den politiska högern och USA:s allierade i Latinamerika?

 

BOLIVIA; STÖRTA EVO!

I Bolivia ställde de till och med upp i ”ALLA-MOT-EVO-ALLIANSEN”, inför valet den 20 oktober 2019, vilket med militärens och polisledningens aktiva stöd resulterade i en civil&militär statskupp som arkiverade demokratin med ett 50-tal mördade bolivianer som resultat. Men POR, den bolivianska ”lokala sektionen av 4:e Internationalen” i detta vackra andinska martyrkantade land dundrade mot allt och alla men i huvudsak mot den vänsterregering som lyft Bolivia upp ur misär och transnationell utplundring av naturresurser. Rent objektivt utgjorde de ett politiskt stöd till USA-imperialismens mål och strategi i Bolivia.

Och det är vad denna politiska spillra anklagas för av vänstern och de progressiva krafterna i Honduras, El Salvador eller Guatemala; en femtekolonnare. Från Panama till Guatemala samlas det fåtal personer som ingår i vad de pompöst kallar för Partido Socialista Centroamericano (PSOCA), det centralamerikanska socialistpartiet. Tanken om ett parti för de sex länderna är inte dum och härrör sig från befrielsehjälten i Centralamerika, Francisco Morazan, född i Honduras, avrättad i Costa Rica och begraven i El Salvador mål om en Centralamerikansk Federation.

Men de nationella säregenheterna och de olika ländernas varierande kamp gör det dag inte möjligt att skapa den Union eller Federation som Morazan, i stenhård ideologisk och militär konfrontation bedrev mot den katolska kyrkan och den uppväxande centralamerikanska oligarkin.

TROTSKISTERNA i Bolivia, organiserade i partiet POR uppmanade att förstöra rösten vid valet 20 oktober 2019 som resulterade i en militär statskupp.

EL SALVADOR 28 februari

Så när salvadoranerna nu mobiliserar från bägge sidor om barrikaden för att gå till val den 28 februari och välja ett nytt parlament och kommunfullmäktigeförsamlingar, poppar PSOCA:s pojkar och flickor upp och med dirigentpinnen stakar de ut den politiska kursen för massorna i en ledare i partiorganet `El Socialista´:

”Förstör din röst vid valurnan”!

Den forna gerillarörelsen FMLN, som vid fredsavtalet 1992 ombildades till ett politiskt parti vänds ryggen med att det inte längre är revolutionärt och vänster. Däremot konstaterar `El Socialista´ att den sittande Twitterpresidenten Bukele är en diktatorisk typ som tack vare att FMLN och Arena har kvalificerad majoritet i Nationalförsamlingen inte kunnat införa en ny diktatur, Modell ”Bonaparte som är förrummet till en ny diktatur”.

Vad ska då salvadoranen rösta på? Undrar vän av ordning, inför detta förvirrande förhållande.

PSOCA står inte svaret fattigt:

”Inför de skamfilade gamla ARENA- och FMLN-partierna finns det inget annat val än att protestera genom att förstöra röstsedeln vid valurnan. Men det räcker inte. Vi, de revolutionära vänstergrupperna i El Salvador måste arbeta för att konfrontera och stå emot Bukele's bonapartistiska ambitioner tills han är besegrad av arbetarnas folkliga kamp”.

Hmmmm…. Problemet för dessa ”arbetarmassor” är att de inte vet var de ska finna dessa ”de revolutionära vänstergrupperna” mer än att PSOAC har en webbsida som den delar med `El Socialista´.

HONDURAS 14 mars och 28 november:

I centrum av Centralamerika återfinns USA:s största och strategiskt viktigaste flygbas, Soto Cano. Den har längsta landningsbanan i Centralamerika, som gjord för invasioner av länder i Central- och Sydamerika eller Karibien.

Sedan den USA-dirigerade militärkuppen 2009 har Honduras militariserats. De politiska och militära institutionerna ”colombianiserats” och drogkartellernas tentakler går nu ända in i presidentpalatset, konstaterar till och med åklagare i södra New York, som apostrofierar på den sittande presidenten Juan Orlando Hernandez. Ju fler DEA- och colombianska antinarkotikaagenter som anländer till detta extremt fattiga men vackra land, desto fler drogtransporter passerar på bägge kuster.

Motståndsrörelsens politiska gren

Med militärkuppen skapades `La Resistencia´, den mäktiga Motståndsrörelsen mot kuppmakarna. Ur La Resistencia växte den politiska grenen och partiet Libre, Libertad y Refundacion fram 2012. Vid valet i november 2013 och november 2017 vann Libre presidentvalet i urnorna men förlorade vid Valtribunalens sammanräkning, har fler än en valexpert konstaterat.

Den 28 november genomförs nya val till president, kongress (parlament) och kommunalfullmäktigeförsamlingar. Vad säger nu den 4:e Internationalens anhängare i Honduras, som på 1 maj brukar samla 8-10 personer bakom sin banderoll? Kommer PSOAC att slåss för att Libre genomför ett bra val så som skedde i Mexiko? Där blev valsegern så bedövande för AMLO och Morenapartiet att det skulle ha varit omöjligt och inneburit en krigsförklaring mot Folket att ha genomfört samma valfusk mot Lopez Obrador som Makten gjorde vid valet 2006.

Nä, inte heller i Honduras platsar Libre för att få ett aktivt eller ens ett moraliskt politisk stöd från gruppen av trotskister som kan räknas på två händers fingrar i den centramerikanska nationen. Så här lyder ledaren i `El Socialista´:

”Folkets makt återfinns på gatorna. Och den bästa utmärkelsen som kan åstadkommas efter 11 års diktatur med förtryck är att få bort maktens förbrytare. Alla som kallar sig för folkliga ledare och som motsätter sig denna kamp på gatorna är beskyddare av diktaturen. Parollen är: UT PÅ GATORNA för att störta regimen!”

I klartext: Nä, inget stöd från trotskisterna till vänsterns valalternativ i Honduras.

Entusiastiska kvinnor och medlemmar i det honduranska vänsterpartiet Libre.

NICARAGUA, president- och parlamentsval den 7 november:

Sedan januari 2007 har sandinistpartiet FSLN vuxit och konsoliderat sin maktställning genom en märkbar förbättring av levnadsförhållandena för landets 6,5 miljoner invånare. Sandinistpartiet omfattar hundratusentals medlemmar och en stark organisation.

Nicaragua är tillsammans med Kuba de enda två nationerna som segerrikt med vapen i hand störtade den gamla USA-stödda Somozadiktaturen och där State Departement har gått bet på att ersätta den maktstruktur som skapades efter Revolutionen den 19 juli 1979 som är en garanti för att inga USA-stödda stats- och militärkupper kan genomföras i detta vackra land.

Trumps kontrarevolution eller en ”Barrikadernas Revolution”?

I april 2018 kulminerade fem års systematiskt och metodiskt ”fortbildningsarbete” från USAID och CIA:s olika civila ”biståndsorgan”. Uppskattningsvis 5.000 personer, företrädesvis ungdomar hade utbildats i ”demokratiska föredömen” och jänkarna hade satsat över 100 miljoner dollar på att inifrån försöka slå sönder FSLN:s politiska dominans.

Efter tre månaders väpnade våldsamma aktioner, som skördade cirka 300 liv slogs kuppförsöket ned efter att de ärrade gerillaveteranerna mot Somoza och USA:s senare Contrasarmé tog fram sina vapen ur garderoben och gav Trumps anhängare ultimatumet: ”Lägg ned vapnen eller ta konsekvenserna”! De flesta av dessa Neo Contras lade ned vapnen och flydde till grannlandet Costa Rica. Andra kastade ifrån sig geväret och andra vapen när de insåg att mot sig hade de en motståndare de inte hade blivit ”fortbildade” i att slåss emot.

Den 4:e Internationalens förvirrade galenpannor hamnade som vanligt på helt fel sida av barrikaderna. De till och med kallade det kontrarevolutionära kuppförsöket för ”Barrikadernas Revolution”. De två orden skulle kunna vara en smaskig rubrik eller titel på en bok, men i frågan om händelserna i Nicaragua var trotskisternas ställningstagande ett direkt stöd till den nicaraguanska oligarkins sämsta företrädare, som till exempel familjen Chamorro, som för några månader sedan avslöjades genom att regelbundet ta emot miljoner dollar från USAID.

En ärrad sandinistveteran gör V-tecknet inför valet.

FSLN: 50 %. Oppositionen: 9 %!

Inför valet den 7 november står till och med dessa alltid kategoriska Leo-anhängare med vidöppen mun. De är bedrövade över det öppna slagsmålet mellan tjogtal av oppositionsledare med lika många ”civilorganisationer” samt de klassiska Somozapartierna bland liberaler och konservativa och konstaterar:

”Medan det utdelas armbågar och nypor mellan oppositionsgrupperna, förblir de flesta medborgarna i en anda av besvikelse. Visst, det är ett dåligt symptom, men människor har rätt att inte stödja dessa ryggradslösa kandidater som inte föreslår lösningar på allvarliga problem som folket drabbats av i Nicaragua”.

Alltså, inte ens trotskisterna (om någon någonsin har sett fysiska personer som representerar denna politiska strömning, jag har i varje fall inte gjort det i Nicaragua) har något recept på vad som bör göras mot vad de kallar för ”diktaturen” så  informeras vi alla inte. För Revolutionen är den som har byggt 20 allmänna sjukhus (i grannlandet Honduras har det inte byggts ett enda av USA:s Man sedan militärkuppen 2009) sedan FSLN tog över 2007. Utbildningen har blivit gratis, byggts ut kraftigt och barnen får mellanmål medan bönderna har kunnat bli vittnen till hur infrastrukturen har exploderat i sin utbyggnad för att bönderna ska kunna transportera sina grödor och produkter till städerna eller till de stora spannmålslagren.

 

MED ANDRA ORD BEGRIPER också PSOAC:s ledare i `El Socialista´ att de cirka 50 procent som sandinisterna får i den senaste opinionsundersökningen mot oppositionens 9 % är element för en större politisk depression för USA-ambassadören och PSOAC:s fåtal anhängare. Vem kan missa orsaken till varför trotskismen aldrig har blivit en faktor att räkna med i Centralamerika om den i alla avgörande politiska frågor objektivt sett hamnar på samma sida som den politiska kraft den påstår sig bekämpa?

Nicaraguas opposition fraterniserar med monseñor Romeros bödlar

“Jag hade nöjet att sammanstråla med de nicaraguanska universitetsledarna i Civilalliansen. Jag beundrar dem för sin modiga kamp för demokratin och friheten och mot den grymma, repressiva morddiktaturen Ortega-Murillo”, skrev , skrev San Salvadors borgmästare Muyshondt, från Arenpartiet och publicerade en bild med de två; Saida Hernandez och Victor Cuadras, bägge offentliga språkrör för Nicaraguas USA-stödda högeropposition.

Nicaraguas opposition fraterniserar med monseñor Romeros bödlar

”Säg mig vem du umgås med och jag ska säga dig vem du är”

Av Dick & Miriam Emanuelsson

Det finns politiska krafter i Sverige och Nicaragua som gör en förnedrande jämförelse med martyren monseñor Romero och en kuppbenägen nicaraguansk överklassbiskop som likt inkvisitorerna vill se den folkvalde presidenten framför exekutionsplutonen.

TEGUCIGALPA / 2018-10-29 / Den 2 juli i år, när den terroristiska högeroppositionen i Nicaragua med stöd av i stort sett en hel världs mäktiga politiska och ekonomiska krafter trodde att det handlade om några dagar innan den stod i begrepp om att störta regeringen Daniel Ortega, landade planet med två av den nicaraguanska oppositionens språkrör och förhandlare på den internationella flygplatsen i San Salvador, monseñor Oscar Arnulfo Romero.

I den salvadoranska huvudstaden bjöds de in av huvudstadens borgmästare som lovordade deras kamp för att störta ”Ortega-diktaturen”. Borgmästaren Ernesto Muyshondt representerar partiet Arena, samma parti som ledde dödsskvadronen som den 24 mars 1980 mördade den salvadoranske martyren, monseñor Oscar Arnulfo Romero.

Monseñor Oscar Arnulfo Romero tillsammans med det enkla fattiga folket.

Ingå pakt med Djävulen

Skamlösa krafter, bland annat en skribent i tidningen Internationalen har jämfört den älskade Romero med kuppmakaren och biskopen i Nicaraguas huvudstad Managua, Silvio Baez. För medan Romero var det salvadoranska fattiga folkets autentiska representant, är Baez en klassiskt hög katolsk prelat i tjänst hos en klasshatande latinamerikansk överklass som säger sig kunna umgås med allt från drogmaffians Capos, abortanhängare till höga politiker och företagsledare med det gemensamma målet att störta sandinistregeringen.

I en bandinspelning som filtrerades förra veckan är Baez till och med överens om att ingå en pakt med Djävulen själv för att störta den folkvalda sandinistregeringen:

”La UNAB (som anses vara en ny gruppering bildad av det marginella antisandinistiska och USA-stödda MRS-partiet) bör inkludera alla slags oppositionella mot regeringen, även om det finns misstankar att de är opportunister, abortanhängare (hoppsan!!!), homosexuella, knarkhandlare…. för att uppnå det slutliga målet…”, vilket är regeringens störtande.

”Vi har all lust att ställa honom framför exekutionsplutonen”, sa Baez till sin konspirativa församling i en klar antydan om att han vill se president Daniel Ortega avrättad.[1].

"Den katolska kyrkan och civilsamhället stöder er", är budskapet från biskopen Silvio Baez. Till höger Victor Cuadras som togs emot i San Salvador av både kongressmän som San Salvadors borgmästare, bägge från den rörelse/parti som blev Romeros bödel.

Biskoparnas kuppallians

Det är denna syn och mentalitet som genomsyrar Baez´ agerande och operationer. Han påstod också att det var biskoparna som tog initiativet till bildandet av oppositionens Civilallians, den som samlar alla regeringens fiender i en front med målet att störta regeringen. Diskussionen är hur och med vilka medel detta ska gå till. Men Alliansen har USA:s och resten av världens högerregeringar bakom sig.

Baez har förbindelser med alla inom oppositionen och har framställt sig som en av de mest aggressiva, vid sidan av biskop Juan Abelardo Mata i staden Esteli i centrala Nicaragua. Denne är mer ´Contras´ än biskop, säger hans baktalare och Mata hotar regelbundet vänsterregeringen med ett nytt ´Contraskrig´ i Nicaragua. De USA-stödda Contras mördade 50.000 civila nicaraguaner under 1980-talet då de förfogade över USA-skyddade baser i grannlandet Honduras varifrån de gjorde dödliga räder in i Nicaragua.

Påven helgonförklarar Romero

När monseñor Oscar Arnulfo Romero kanoniserades för ett par veckor sedan var det en enorm glädje hos alla troende och progressiva katoliker. Glädjen var måttlig hos dem som ansåg att Romero var FMLN-gerillans ”förlängda arm” i början av det väpnade upproret mot den USA-stödda diktaturen som mellan 1979-1982 lydde under en ”junta”. Utan USA:s ekonomiska, politiska och militära stöd hade denna junta fallit samman som ett korthus.

Och det var under denna regim, med stöd från Pentagon som Romero mördades av en dödsskvadron i tjänst hos fascisten och militären Roberto d'Aubuisson Arrieta, mycket snarlik dagens Bolsonaro.

Den 24 mars 1980 mördades Romero av en av många dödsskvadroner som grundats av fascisten och militären Roberto d'Aubuisson. Han blev året efter Arenapartiets grundare.

School of Americas och ”Dödsskvadronspartiet”

d'Aubuisson var militären som genomgick utbildning på School of Americas, USA:s krigsakademi för kommande militärdiktatorer, som den lättvindigt anklagades för att utgöra. I manualerna som ingick i kurserna på School of Americas beskrevs hur politiska fångar ska torteras. Denna manual filtrerades och offentliggjordes senare. Den politiska indoktrineringen handlade om att ”bekämpa den inre fienden”, det vill säga kommunister, fackföreningsledare och revolutionärer inom den politiska oppositionen, allt enligt ”den Nationella Säkerhetsdoktrinen”.

d'Aubuisson återvände 1972 till El Salvador och blev ansvarig för den hemliga politiska polisen, Agencia Nacional de Seguridad Salvadoreña [ANSESAL], en tjänst och arkiv han hade stor nytta av när han som ledare för El Salvadors dödsskvadroner igångsatte en mordjakt på politisk vänsteropposition utan motstycke i Latinamerika. Sammanlagt mördades över 80.000 vänsteranhängare fram till 1982 av dessa dödsskvadroner i ett land mindre än Småland och bland dem återfanns den folkkäre och modige monseñor Romero.

d'Aubuisson bildade partiet Arena, Alianza Republicana Nacionalista 1981, mitt under kriget men kunde aldrig tvätta sig ren från stämpeln ”Dödsskvadronspartiet”.

Freedom House betalade och planerade USA-resan

Och det var till detta parti som Zaida Hernández och Victor Cuadras, studenter som representerade den nicaraguanska oppositionen, fraterniserade med under sin vistelse i den salvadoranska huvudstaden i början av juli I år. Inte alla inom den nicaraguanska oppositionen såg med blida ögon på detta kontroversiella besök, i synnerhet med tanke på att samma studenter en månad innan hade besökt kongressen I USA.

Flygbiljetterna för USA-resan betalade Freedom House, den gamla pålitliga CIA-täckmanteln för finansiering av högeroppositionen i vänsterstyrda länder under kalla kriget.

Programmet i USA sammanställdes av kuban-amerikanen, den rabiate antikommunistiske republikanske kongressledamoten Marco Rubio. Bland värdarna som tog emot dessa två högerstudenter stod Eliana Ros Lehtinen, som i likhet med Rubio också är en fanatisk republikansk kongressledamot. Hennes far var officer i Batistadiktaturens armé och vid ankomsten till USA efter Revolutionen på Kuba blev han följdriktigt CIA-agent. Lehtinen var ett entusiastiskt Contras-stöd under 1980-talets krig mot sandinistregeringen i Managua och utpekas för att skapa en ny version av Contras anno 2018 [2].

En månad innan besöket hos Arena i El Salvador, besökte de två Cuadras och Hernandez den rabiata antikommunisten Eliana Ros Lehtinen, republikansk kongressleedamot som stödde `Contras´ under 1980-talet. I dag är cirkeln sluten när Nicaraguas opposition sätter sitt hopp till Lehtinen och en "humanitär invasion" från USA:s sida.

FMLN förkastar oppositionens kuppförsök

På sitt Twitterkonto med tre fotografier där de tre poserar glatt, skrev San Salvadors borgmästare Muyshondt:

“Jag hade nöjet att sammanstråla med de nicaraguanska universitetsledarna i Civilalliansen. Jag beundrar dem för sin modiga kamp för demokratin och friheten och mot den grymma, repressiva morddiktaturen Ortega-Murillo”.

De två oppositionsstudenterna hävdar till den salvadoranska dagstidningen El Faros reportrar Carlos Dada och Gabriel Labrador att de också hade vänt sig till regeringspartiet FMLN och dess ungdomsförbund. Men FMLN ville tydligen inte ens ta dessa högerstudenter med tång för partiet svarade inte när studenterna ”knackade på”.

I stället gjorde FMLN:s ungdomsförbund ett skarpt avståndstagande från dessa “kuppbenägna studenter”. I Nicaragua hävdade Civilalliansen att de två inte talade i alliansen namn.

"Den nicaraguanska högern: Civilalliansen förbunden med den salvadoranska extremhögern som mördade Monseñor Romero", hävdar FMLN:s svenska sektion av de två högerstudenternas besök i El Salvador med Arena som värdar.

Vill glömma besöket hos ”Romeros bödlar”

När monseñor Romero kanoniserades (helgonförklarades) av Påven efter besöket hos Arenapartiets borgmästare, var det ingen hos oppositionen eller dess medier som ville känna till den pinsamma historien, de låtsades som de två studenternas besök som inleddes den 2 juli i år inte existerade. Alla hyllade Romero, inklusive hycklaren Baez. Hos oppositionens två dagstidningar La Prensa och El Nuevo Diario finns det inte ett spår kvar av besöket i San Salvador i tidningarnas offentliga arkiv. Åtminstone har jag inte lyckats hitta något. Likadant är det med oppositionens Tv-kanaler.

En av tusentals hyllningar till Monseñor Romero.
FOTO: DICK EMANUELSSON.

Men samma medier, liksom några politiska krafter i Sverige låtsas som om det regnade och att händelsen kanske hade förträngts av de som reagerade mot de ”fredliga studenternas” besök i El Salvador hos de som utpekas som Romeros bödlar.

Och det är smått skrattretande om det inte vore så fullt av cynism när det finns personer och krafter som jämställer den terror som monseñor Romero fick utstå och som ledde till hans tragiska död med den kritik som den kuppbenägne Silvio Baez, som är en offentlig person, har fått utstå för sina draperande som i Trumps USA skulle innebära omedelbart åtal. Uttalandena bekräftades av ledaren för den grupp antikanal-bönder som deltog på det konspirativa mötet med Baez. Vem av de sju som bandade uttalandena är den stora frågan? Men den personen gör nog rätt att inte ge sig till känna för då är hans personliga säkerhet rejält i fara.

Ett ”besök höljt i dunkel”

De två salvadoranska reportrarna som talade med både Cuadra, Hernandez, borgmästaren och flera andra som var indragna i besöket sammanfattar temat med att hävda att ”ansvaret för organiseringen av de nicaraguanska studenternas besök är höljt i dunkel. Ingen vill känna vill kännas vid vem som organiserade turnén eller vem som samordnade den med Arena”.

Såväl Cuadras som Hernández vill heller inte uppge vem det var i deras egen grupp eller rådgivare som utformade detaljerna för deras resa.

“El Faro försökte tala med Bosco Noguera, en av studenternas rådgivare som, enligt Freedom House, var indragen i planläggningen av resan till Washington, men inte heller han svarade på våra begäran” om information, skriver El Faro-reportrarna.

Arenas´ svartskjortor på gatorna i San Salvador. De ser Arenapartiets grundare Roberto d'Aubuisson som en gud. De två nicaraguanska studenterna togs emot på flygplatsen av Gustavo Escalante, kongressledamot för Arena och medlem av den nationella ledningen för ´svartskjortorna´. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Togs emot på flygplatsen av Arena

Den delikata politiska frågan om “Romeros bödlar” stannar inte enbart vid besöket hos Arenas borgmästare i San Salvador. El Faros två reportrar har förgäves försökt finna klarhet i vem det var som höll i trådarna för de två studenternas besök i El Salvador.

Den person som tog emot Cuadras och Hernández på San Salvadors internationella flygplats Monseñor Romero var ingen mindre än Gustavo Escalante, kongressledamot för Arena, svärson till Milagro Navas, ledamot av Arenapartiets Nationella Exekutiva Råd, även borgmästare i staden Antiguo i länet Cuscatlán.

Escalante är också en ledande medlem i Arenapartiets ungdomsförbund, en aggressiv rörelse som uppträder mycket organiserat och hotfullt mot sina politiska fiender, iklädda svarta skjortor likt de italienska fascisterna under Mussolini.

FMLN tar avstånd och stöder sandinistregeringen

Dagen efter mötet med borgmästare Muyshondt offentliggjorde FMLN:s ungdomsförbund ett skarpt uttalande mot besöket av de två nicaraguanska studenterna:

“Vi tar avstånd från besöket av dessa två ungdomar i vårt land som en del av desinformation och artikulering av den salvadoranska högern, representerad av Arena”.

FMLN:s generalsekreterare Medardo González, sa i slutet av juni, det vill säga några dagar innan de två nicaraguanernas besök i El Salvador att hans parti (FMLN) solidariserar sig “kategoriskt med regeringen av president Daniel Ortega” samt att den politiska krisen i Nicaragua motsvarar en planering av “skapade intressen” för att störta regeringen.

Höger-vänsterkonflikt

Det finns krafter inom oppositionen i Nicaragua som på fullt allvar hävdar att krisen i landet inte ska ses som en vänster-högerkonflikt, utan en kamp mellan ett folk och en auktoritär regim. Det är den bilden som de två studenterna har spridit under en smärre världsturné där de tagits emot av de mest högerextrema krafterna i världen och fått de stora rubrikerna i den internationella medierna på sin sida. Målsättningen har varit att framställa Nicaragua som en kapsejsad stat där FN, OAS och USA bör ingripa och pressa regeringen Ortega att avgå. Oppositionen försökte med alla medel att tillämpa Gene Sharps ”Statskuppsmanual i fem steg”. Men den misslyckades för det nicaraguanska folket gick samman och med både kulor och kraft raserade sandinisterna de över 100 barrikaderna som höll folket praktiskt taget som en gisslan under tre månader.

REPRESENTANTER för Nicaraguas så kallade "civilsamhälle" i Washington och Lehtinens kontor i kongressen för att begära sanktioner mot det egna folket. Bland dem som sökte stöd hos krigshetsaren Lehtinen finns Ana Margarita Vijil, på bilden tredje från höger, som vid tillfället var MRS-partiets ordförande. Kan det kallas för "Sandinistförnyelse"?

Och är det något som krisen i Nicaragua har visat så är det just det, redan från första dagen den 18 april, då frågan om socialförsäkringssystemet (sjukvård, pensioner) skulle fragmenteras och senare privatiseras, eller vara som nu, i den allmänna omsorgssektorns sfär utan giriga transnationella försäkrings- eller hälsovårdskapitalister.

Sandinistregeringen valde det första och avvisade arbetsgivarföreningens och IMF:s krav på fem års höjda pensioner och fördubblat antal arbetade veckor för att få tillgång till pension och att företagens avgifter skulle höjas med tre procent samt att de rikaste i landet inte längre skulle kunna parasitera på en pensionsreform där de rikaste betalade lite men fick ut mest. Pakten med arbetsgivarföreningen Cosep sprack men även med den katolska kyrkan som visade färgen på sin fana.

De två studenterna valde att resa till El Salvador och frottera sig med Monseñor Romeros bödlar i stället för att tala om vilka förslag de och Civilalliansen vill se i ett socialförsäkringssystem och pensioner.

Under tiden konspirerade biskop Baez i stället för att agera medlare i den dialog som regeringen ville få till stånd.

[1]. Nicaragua: Den höge prelaten som ser ned på presidenter utan universitetsexamen och som vill se president Ortega avrättad inför en exekutionspluton

https://nicasvedickema.blogspot.com/2018/10/nicaragua-den-hoge-prelaten-som-ser-ned.html

[2]. ¿Ros-Lehtinen intenta crear un nuevo grupo de Contras en Nicaragua?

https://nicadickema.blogspot.com/2017/07/ros-lehtinen-intenta-crear-un-nuevo.html