 |
Medlemmar av
partiet Libre vid valkampanjen i november 2017.
FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.
Trotskismens
för evigt fastställda paroll i Centralamerika som går mot tre nya val i år:
”VALBOJKOTT
OCH GENERALSTREJK”!
AV DICK EMANUELSSON
De är inte många, men som ”Gubben ur lådan” (om någon minns
Hylands Hörna) poppar de upp, den 4:e Internationalens anhängare i
Centralamerika när det är dags för val eller liknande föreställningar.
Stöder de vänsterns kandidater och vill de delta i en
gemensam valfront mot den politiska högern och USA:s allierade i Latinamerika?
BOLIVIA; STÖRTA EVO!
I Bolivia ställde de till och med upp i ”ALLA-MOT-EVO-ALLIANSEN”,
inför valet den 20 oktober 2019, vilket med militärens och polisledningens
aktiva stöd resulterade i en civil&militär statskupp som arkiverade
demokratin med ett 50-tal mördade bolivianer som resultat. Men POR, den
bolivianska ”lokala sektionen av 4:e Internationalen” i detta vackra andinska martyrkantade
land dundrade mot allt och alla men i huvudsak mot den vänsterregering som lyft
Bolivia upp ur misär och transnationell utplundring av naturresurser. Rent
objektivt utgjorde de ett politiskt stöd till USA-imperialismens mål och strategi
i Bolivia.
Och det är vad denna politiska spillra anklagas för av
vänstern och de progressiva krafterna i Honduras, El Salvador eller Guatemala;
en femtekolonnare. Från Panama till Guatemala samlas det fåtal personer som
ingår i vad de pompöst kallar för Partido Socialista Centroamericano (PSOCA),
det centralamerikanska socialistpartiet. Tanken om ett parti för de sex
länderna är inte dum och härrör sig från befrielsehjälten i Centralamerika,
Francisco Morazan, född i Honduras, avrättad i Costa Rica och begraven i El
Salvador mål om en Centralamerikansk Federation.
Men de nationella säregenheterna och de olika ländernas
varierande kamp gör det dag inte möjligt att skapa den Union eller Federation
som Morazan, i stenhård ideologisk och militär konfrontation bedrev mot den
katolska kyrkan och den uppväxande centralamerikanska oligarkin.
 |
| TROTSKISTERNA i Bolivia, organiserade i partiet POR uppmanade att förstöra rösten vid valet 20 oktober 2019 som resulterade i en militär statskupp. |
EL SALVADOR 28 februari
Så när salvadoranerna nu mobiliserar från bägge sidor om
barrikaden för att gå till val den 28 februari och välja ett nytt parlament och
kommunfullmäktigeförsamlingar, poppar PSOCA:s pojkar och flickor upp och med
dirigentpinnen stakar de ut den politiska kursen för massorna i en ledare i
partiorganet `El Socialista´:
”Förstör din röst vid valurnan”!
Den forna gerillarörelsen FMLN, som vid fredsavtalet 1992
ombildades till ett politiskt parti vänds ryggen med att det inte längre är revolutionärt
och vänster. Däremot konstaterar `El Socialista´ att den sittande
Twitterpresidenten Bukele är en diktatorisk typ som tack vare att FMLN och
Arena har kvalificerad majoritet i Nationalförsamlingen inte kunnat införa en
ny diktatur, Modell ”Bonaparte som är förrummet till en ny diktatur”.
Vad ska då salvadoranen rösta på? Undrar vän av ordning,
inför detta förvirrande förhållande.
PSOCA står inte svaret fattigt:
”Inför de skamfilade gamla ARENA- och FMLN-partierna finns
det inget annat val än att protestera genom att förstöra röstsedeln vid
valurnan. Men det räcker inte. Vi, de revolutionära vänstergrupperna i El
Salvador måste arbeta för att konfrontera och stå emot Bukele's bonapartistiska
ambitioner tills han är besegrad av arbetarnas folkliga kamp”.
Hmmmm…. Problemet för dessa ”arbetarmassor” är att de inte
vet var de ska finna dessa ”de revolutionära vänstergrupperna” mer än att PSOAC
har en webbsida som den delar med `El Socialista´.
HONDURAS 14 mars och
28 november:
I centrum av Centralamerika återfinns USA:s största och
strategiskt viktigaste flygbas, Soto Cano. Den har längsta landningsbanan i
Centralamerika, som gjord för invasioner av länder i Central- och Sydamerika
eller Karibien.
Sedan den USA-dirigerade militärkuppen 2009 har Honduras militariserats.
De politiska och militära institutionerna ”colombianiserats” och drogkartellernas
tentakler går nu ända in i presidentpalatset, konstaterar till och med åklagare
i södra New York, som apostrofierar på den sittande presidenten Juan Orlando
Hernandez. Ju fler DEA- och colombianska antinarkotikaagenter som anländer till
detta extremt fattiga men vackra land, desto fler drogtransporter passerar på
bägge kuster.
Motståndsrörelsens
politiska gren
Med militärkuppen skapades `La Resistencia´, den mäktiga
Motståndsrörelsen mot kuppmakarna. Ur La Resistencia växte den politiska grenen
och partiet Libre, Libertad y Refundacion fram 2012. Vid
valet i november 2013 och november 2017 vann Libre presidentvalet i urnorna men
förlorade vid Valtribunalens sammanräkning, har fler än en valexpert
konstaterat.
Den 28 november genomförs nya val till president, kongress
(parlament) och kommunalfullmäktigeförsamlingar. Vad säger nu den 4:e Internationalens
anhängare i Honduras, som på 1 maj brukar samla 8-10 personer bakom sin
banderoll? Kommer PSOAC att slåss för att Libre genomför ett bra val så som
skedde i Mexiko? Där blev valsegern så bedövande för AMLO och Morenapartiet att
det skulle ha varit omöjligt och inneburit en krigsförklaring mot Folket att ha
genomfört samma valfusk mot Lopez Obrador som Makten gjorde vid valet 2006.
Nä, inte heller i Honduras platsar Libre för att få ett
aktivt eller ens ett moraliskt politisk stöd från gruppen av trotskister som
kan räknas på två händers fingrar i den centramerikanska nationen. Så här lyder
ledaren i `El Socialista´:
”Folkets makt återfinns på gatorna. Och den bästa utmärkelsen
som kan åstadkommas efter 11 års diktatur med förtryck är att få bort maktens
förbrytare. Alla som kallar sig för folkliga ledare och som motsätter sig denna
kamp på gatorna är beskyddare av diktaturen. Parollen är: UT PÅ GATORNA för att
störta regimen!”
I klartext: Nä, inget stöd från trotskisterna till vänsterns
valalternativ i Honduras.
 |
Entusiastiska
kvinnor och medlemmar i det honduranska vänsterpartiet Libre. |
NICARAGUA, president-
och parlamentsval den 7 november:
Sedan januari 2007 har sandinistpartiet FSLN vuxit och
konsoliderat sin maktställning genom en märkbar förbättring av levnadsförhållandena
för landets 6,5 miljoner invånare. Sandinistpartiet omfattar hundratusentals
medlemmar och en stark organisation.
Nicaragua är tillsammans med Kuba de enda två nationerna som
segerrikt med vapen i hand störtade den gamla USA-stödda Somozadiktaturen och
där State Departement har gått bet på att ersätta den maktstruktur som skapades
efter Revolutionen den 19 juli 1979 som är en garanti för att inga USA-stödda
stats- och militärkupper kan genomföras i detta vackra land.
Trumps kontrarevolution
eller en ”Barrikadernas Revolution”?
I april 2018 kulminerade fem års systematiskt och metodiskt ”fortbildningsarbete”
från USAID och CIA:s olika civila ”biståndsorgan”. Uppskattningsvis 5.000
personer, företrädesvis ungdomar hade utbildats i ”demokratiska föredömen” och
jänkarna hade satsat över 100 miljoner dollar på att inifrån försöka slå sönder
FSLN:s politiska dominans.
Efter tre månaders väpnade våldsamma aktioner, som skördade
cirka 300 liv slogs kuppförsöket ned efter att de ärrade gerillaveteranerna mot
Somoza och USA:s senare Contrasarmé tog fram sina vapen ur garderoben och gav
Trumps anhängare ultimatumet: ”Lägg ned vapnen eller ta konsekvenserna”! De
flesta av dessa Neo Contras lade ned vapnen och flydde till grannlandet Costa
Rica. Andra kastade ifrån sig geväret och andra vapen när de insåg att mot sig hade
de en motståndare de inte hade blivit ”fortbildade” i att slåss emot.
Den 4:e Internationalens förvirrade galenpannor hamnade som
vanligt på helt fel sida av barrikaderna. De till och med kallade det kontrarevolutionära
kuppförsöket för ”Barrikadernas Revolution”. De två orden skulle kunna vara en
smaskig rubrik eller titel på en bok, men i frågan om händelserna i Nicaragua var
trotskisternas ställningstagande ett direkt stöd till den nicaraguanska
oligarkins sämsta företrädare, som till exempel familjen Chamorro, som för
några månader sedan avslöjades genom att regelbundet ta emot miljoner dollar
från USAID.
 |
En ärrad
sandinistveteran gör V-tecknet inför valet. |
FSLN: 50 %.
Oppositionen: 9 %!
Inför valet den 7 november står till och med dessa alltid
kategoriska Leo-anhängare med vidöppen mun. De är bedrövade över det öppna
slagsmålet mellan tjogtal av oppositionsledare med lika många ”civilorganisationer”
samt de klassiska Somozapartierna bland liberaler och konservativa och
konstaterar:
”Medan det utdelas armbågar och nypor mellan oppositionsgrupperna, förblir
de flesta medborgarna i en anda av besvikelse. Visst, det är ett dåligt
symptom, men människor har rätt att inte stödja dessa ryggradslösa kandidater
som inte föreslår lösningar på allvarliga problem som folket drabbats av i Nicaragua”.
Alltså, inte ens trotskisterna (om någon någonsin har sett
fysiska personer som representerar denna politiska strömning, jag har i varje
fall inte gjort det i Nicaragua) har något recept på vad som bör göras mot vad
de kallar för ”diktaturen” så informeras
vi alla inte. För Revolutionen är den som har byggt 20 allmänna sjukhus (i grannlandet
Honduras har det inte byggts ett enda av USA:s Man sedan militärkuppen 2009)
sedan FSLN tog över 2007. Utbildningen har blivit gratis, byggts ut kraftigt och
barnen får mellanmål medan bönderna har kunnat bli vittnen till hur
infrastrukturen har exploderat i sin utbyggnad för att bönderna ska kunna
transportera sina grödor och produkter till städerna eller till de stora
spannmålslagren.
MED ANDRA ORD
BEGRIPER också PSOAC:s ledare i `El Socialista´ att de cirka 50 procent som
sandinisterna får i den senaste opinionsundersökningen mot oppositionens 9 % är
element för en större politisk depression för USA-ambassadören och PSOAC:s
fåtal anhängare. Vem kan missa orsaken till varför trotskismen aldrig har
blivit en faktor att räkna med i Centralamerika om den i alla avgörande
politiska frågor objektivt sett hamnar på samma sida som den politiska kraft
den påstår sig bekämpa?
