Jubel och stridslust för att försvara Nicaragua mot Folkmordskvintetten i Vita Huset. FOTO: JAIRO CAJINA. |
Tusentals
nicaraguaner och sandinister i ”den Taktiska Reträtten till Masaya”
AV DICK EMANUELSSON
TEGUCIGALPA
/ 2019-07-09 / Om tio dagar är det 40-årsjubileum. Den Sandinistiska
Revolutionen den 19 juli 1979 ska firas som aldrig förr och den största
manifestationen under de 40 åren beräknas samlas i Managua.
I lördags var det en liten generalrepetition
av vad som kommer den 19 juli då tiotusentals sandinister deltog i den
historiska ”Historiska Taktiska Reträtten till Masaya” och i en karavan de 34
kilometrarna mellan Managua-Masaya.
I slutet av juni 1979, då risken för att
Somozas flyg skulle bomba de östra revolutionära statdsdelarna av Managua
beslutade den sandinistiska gerillan att förflytta större delen av invånarna
till staden Masaya som redan då var befriad från den blodiga USA-stödda
somozadiktaturen.
Den gigantiska folkmassan inledde sin marsch
efter att mörkret hade lagt sig över Managua klockan 18.30 den 27 juni. Under marschen
bombades människorna flera gånger men förlusterna var, efter omständigheterna
ändå små. I gryningen den 29 juni anlände karavanen till Masaya där de hälsades
med glädje av invånarna. Nu kunde förberedelserna för den slutliga befrielsen
av Nicaragua inledas och 18 dagar senare var den ett faktum.
Årets ”Reträtt” var på sätt och vis också
symboliskt för den 17 juli förra året befriades denna gång Masaya från en annan
USA-stödd hydra; paramilitärer som oppositionens ”Los Zetas de Monimbo” och
andra våldsgrupper som höll Masaya i ett järngrepp med sina barrikader som
förvandlade dess invånare till kidnappade varelser.
I fackföreningscentralen CST:s lokaler berättade
arbetarledarna för oss om hur trasproletariatet och direkt kriminella grupper våldförde
sig på Masayas befolkning. Men terroristerna lydde som råttor från ett
sjunkande skepp när sandinisterna och befolkningen i Masaya bestämde sig för
att göra slut på terrorn och återupprätta freden.
I dag befinner sig dessa terrorister till
stor del i Costa Rica, några finns i Honduras där de ses med förakt av den
befolkning som lidit under den regim och ekonomiska modell som oppositionen i
Nicaragua ville och vill upprätta.
Massmötet i Masaya genomfördes i år utanför
stadskärna och den historiska stadsdelen Monimbo vilket gjorde att Masaya till
stor del var tomt på folk, vilket fick Contras-organet La Prensa att inbilla
folk att befolkningen hade stängt sina dörrar som en slags protest mot
vänsterregeringen. Men det är som ordspråket säger; ”den som inte vill se, han
ser inget”!
Spanskspråkig version av journalisten Jorge Capelan: