”Ljus över Nicaragua*” eller en Revolution som bröt med 16
år av nyliberala recept inom skola och utbildning
AV DICK EMANUELSSON
TEGUCIGALPA / 2021-08-24 / ”Revolutioner
och befrielsekamper följer inte det svenska budgetåret. Man kan inte planera
efter detta. I vårt välplanerade och överorganiserade samhälle skulle vi aldrig
kunna klara av att på så kort tid göra så massiva utbildningsinsatser som dem man
nu gör i Nicaragua (. . .) Det är därför vi bör Nicaragua pappret och
anteckningsböckerna för att landet ska kunna starta kampanjen redan i mars”.
Citatet ovan
är från den socialdemokratiska riksdagsledamoten Maj-Lis Lööw. Både hon och dåvarande
Vpk:s (Vänsterpartiet kommunisterna) stridbara riksdagsledamot Eva Hjelmström
hade interpellerat till den borgerliga regeringens utrikesminister Ola Ullsten,
från folkpartiet (nuvarande liberalerna).
Interpellationen
[1]
gjordes den 8 februari 1980, en månad INNAN alfabetiseringskampanjen i
Nicaragua skulle inledas. Men det rådde brist på absolut ALLT, utom en enorm
entusiasm från ungsandinisternas sida, som drog ut i en av landets vackraste
kampanjer under modern tid. De behövde papper och anteckningsblock.
Femtioen (51 %) procents analfabetism 1979
När
Revolutionen segrade den 19 juli 1979 var analfabetismen 51 procent. I dagarna
hyllades de tiotusentals alfabetisörerna i Nicaragua som för 40 år sedan
reducerade denna vanära för ett land under alfabetiseringskampanjen.
Hjelmström och
Lööw verkligen slogs för att Nicaragua skulle få ett blixtbidrag som skulle
kosta, enligt Ullsten bara 0,5 miljoner kronor i en biståndsbudget som uppgick
till fem miljarder kronor.
Den
borgerliga regeringen, ledd av högermannen Gösta Bohman hade anslagit 30
miljoner kronor, men till hälsovårdssektorn i Nicaragua. Landet var, enligt
Lööw och Hjelmström sönderbombat. 50.000 människor hade dött och
hundratusentals skadats. Naturligtvis fanns det ett enormt akut behöv av
internationellt bistånd till Nicaraguas sjukvårdssystem som i praktiken var
privat.
Om Nicaragua
ville ta en del av dessa 30 miljoner kronor till alfabetiseringskampanjen, kunde
regeringen naturligtvis diskutera detta med mottagaren. Annars skulle Ullsten
sätta sig med Sida under våren för att planera biståndet.
Video: Alfabetiseringskampanjen 1980
https://youtu.be/gc3JIW-ij9w
Analfabetismen reducerades till tolv procent
Men det gick
inte alls hem. Såväl Lööw som Hjelmström, om inte skällde ut Ullsten efter noter
så fick han i alla fall heta att han var en ”statlig byråkrat” av värsta sorten
som red på formalitetens principer. Och det var där som Lööw uttalade orden om
att ”Revolutioner och befrielsekamper följer inte det svenska budgetåret”!
För
alfabetiseringskampanjen skulle starta en månad senare, i mars 1980. Och
behovet var oerhört stort.
Hur som helst
genomfördes alfabetiseringskampanjen och ett år senare kunde sandinisterna med
stolthet sammanfatta och konstatera att analfabetismen hade reducerats till
drygt tolv procent. Under de kommande åren hade den minskat ytterligare.
USA:s utbildningsmodell tillbaka under 16 år
När
sandinisterna förlorade valet 1990 efter USA:s tio år krig mot den lilla
nationen via sitt ombud `La Contra´, inleddes en destruktion av såväl den
allmänna utbildningen som sjukvårdssektorn. Ullstens liberala partikamrater i
Nicaragua ledde tre nyliberala högerregeringar, totalt underordnade USA, och privatiserade
eller skar ned på allt offentligt. Analfabetismen ökade för varje år och när
FSLN återtog regeringsmakten i januari 2007 hade den stannat på 38 procent.
För den nya
regeringen under Daniel Ortegas ledning var utbildning och hälsovård i
OFFENTLIG regi prioriterade programpunkter i valprogrammet. Och sandinisterna
har under sina 14 år vid makten hållit sina löften med råge.
Därför vinner sandinisterna och Ortega
Det är därför
de oinsatta i det nicaraguanska temat inte blir kloka på hur sandinisterna och
Ortega kan vinna val efter val och som nu, inför valet i november i år har lika
stora siffror i opinionsundersökningarna som valresultatet 2016, om
massmedierna och regeringar i USA och EU kallar landets styre för ”diktatur”?
Problemet för dessa reportrar och politiker är att de bara vänder sig till dem
som satt vid makten eller som levde på dess ”sötma” mellan 1990-2006 eller att
deras ideologiska ståndpunkt är den nyliberala.
De frågar
aldrig högern vad dess politiska handlingsprogram går ut på och vad den föreslår.
För nicaraguanerna är det enklare att se vad som hänt under de 14 åren av
sandiniststyre. Vid sidan av utbildning och hälsovård har FSLN-regeringen byggt
ut elnätet till nästan 99 procent, tillgång till vatten och avlopp har närmast
fördubblats, och de sistnämnda sektorerna är verkligen mänskliga rättigheter i
denna region i Latinamerika där klimatförändringen är skoningslös.
Landet har
också en egen produktion av förnödenheter och livsmedel via landets jordbrukskooperativ
som garanterar 90 procent av landets konsumtionsbehov. Så när Biden talar om
sanktioner mot Nicaragua kommer de inte att slå lika hårt som mot Kuba och Venezuela.
Och det vet jänkarna. De vet också att deras egna transporter genom den panamerikanska
vägen är sårbar i fall Vita Huset skulle börja jiddra med sandinisterna. Det skulle
i så fall drabba långtradarna från USA på väg till Costa Rica eller Panama.
Nicaraguanerna
vet att kämpa sedan drygt ett sekel mot USA-invasioner. Agusto Cesar Sandino
kastade ut dem en gång och dagens sandinister har varnat Imperiet i Norr för
att bege sig ut i några äventyr, själva eller via ombud.
I följande
video berättar läraren Mauricio Espinoza om de ”fruktansvärda 16 åren” där den
allmänna skolan kollapsade i Nicaragua.
I dag är
situationen den rakt motsatta, trots USA:s alltmer hotfulla uttalanden och
sanktioner mot Nicaragua. Utbildningen är gratis och i den ingår lunch. Antalet
elever har aldrig varit så stort som nu samtidigt som lärarkåren har vuxit i
samma takt och fortbildningen av lärarkåren pågår permanent.
När de
USA-finansierade högerterroristerna försökte störta vänsterregeringen
april-juli 2018 slog de sönder det statliga universitet UNAN för miljoner
dollar. Det illustrerar hur den nyliberala högern ser på den mänskliga
rättigheten att läsa och skriva och på så sätt förstå sin omgivning.
Att Maj-Lis
Lööws och Eva Hjelmströms partiledningar i dag har en diametralt motsatt
ståndpunkt till vad de två stridbara nicaraguavännerna hade 1980, är tragiskt.
Än mer tragiskt är den svenska utrikesministerns och Sidas uppslutning på USA:s
synsätt på Nicaragua.
Not:
[1]
Interpellation 1979/80:81 från Eva Hjelmström (vpk) och Maj-Lis Lööw (s) om
hjälp till Nicaragua
https://data.riksdagen.se/fil/F27AF37A-D990-4EB7-BDA7-3903E06A985D
