NICARAGUA OCH KUPPFÖRSÖKET 2018:
Högeroppositionens mordbrand på tre familjer
i bostadsområdet Carlos
Marx i Managua
Por
Dick & Miriam Emanuelsson
MANAGUA
/ NICARAGUA / Sex personer i tre generationer eller tre familjer mördades å det
mest bestialiska sättet den 16 juni 2018 i huvudstaden Managua. De utsattes för
en mordbrand i stadsdelen `Barrio Carlos Marx´. Morden är listade som några
av de värsta brotten under den politiska konflikten förra året som började med
konkreta krav när ett förslag till finansiering av socialförsäkringssystemet
presenterades men förvandlades snabbt av högeroppositionen, stödd och
finansierad av USA till ett våldsamt försök att störta en folkvald regering.
Se videodokumentären med engelsk röst om
rekonstruktionen av terroristbranden i Barrio Carlos Marx:
https://youtu.be/HARdq3DSPoY?si=HxiMiR3I5dXBam0t
https://youtu.be/HARdq3DSPoY?si=HxiMiR3I5dXBam0t
Mordbranden
av familjen Pavon blev den bästa förevändningen för en storm av Fakenews, videofilmer,
rapporter, krönikor, tidningsledare som alla la ansvaret i en riktning; president
Daniel Ortegas regering.
Den
psykologiska krigsföringens dom mot den förre gerillaledaren som ledde
störtandet av Somozadiktaturen var av sådan dimension att till och med Donald
Trump, generalsekreteraren i OAS (de Amerikanska Staternas Organisation) Luis
Almagro, media och ett pärlband av USA- finansierade `människorättsorganisationer´
fördömde den brutala Ortegadiktaturen brott mot familjerna”.
Där
finns en rad svenska skribenter och medier som Amnestypress som kategoriskt
pekade ut den nicaraguanska polisen som ansvarig för mordbranden. Men skriftens
skribent talade inte med någon av de överlevande. Hennes källa var
tidningsreferat och andrahandscitat och för det finns det en ocean att hämta
ur.
Hysterin
och den psykologiska effekten av massorna, två grundläggande element i Manualen
för psykologisk krigföring som utvecklades av USA-sociologen Gene Sharp, och som
med framgång utvecklats av CIA för ”regimskifte” hade tillämpats och uppfyllt sin
roll via en fruktansvärd mänsklig tragedi.
I
hundratusentals kablades FakeNewsen ut i de så kallade sociala nätverken medan
ingen lyssnade eller frågade de överlevande samt ställde de centrala frågorna
för en seriös journalist:
·
Vem
hade kontroll över bostadsområdet, gatorna inne i området och de två stora
genomfartslederna framför huset?
·
Var
det möjligt att den nicaraguanska polisen med frivilliga enheter kunde nå huset
så som oppositionen har hävdat?
För
varje journalist med minimal erfarenhet och kunskap i journalistikens ABC är
dessa frågor inte bara logiska utan framför allt obligatoriska för att börja
utveckla ALLA beståndsdelar av den dramatiska mordbranden av sex personer i
åldrarna från fyra månader till 46 år.
Men
det vi blev vittnen till under sex månader, från den 16 juni till den 22
december 2018, när skräcken och spänningen hos de tre överlevande började släppa,
var motsatsen. Det fanns varken ett rationellt tänkande och än mindre ett ifrågasättande
av anklagelserna mot sandinistregeringen och den nationella polisen. Även större
delen av den internationella vänstern och dess media förstod inte, att vad som
hade utarbetats av `Gene Sharps söner i Nicaragua´ var det mest makabra av Fakenews.
VIDEO-REPORTAGE-INTERVJUER:
Janeth
Velasquez, en av de överlevande, i psykiskt upplösningstillstånd efter branden
som orsakades av oppositionens kuppmakare.
VI
ANLÄNDE TILL BARRIO CARLOS MARX och började utforska gatorna vid
ingången till området och baksidan av det tre våningar höga huset som utsattes
för mordbranden. En grupp på cirka tio ungdomar drog sig snabbt undan när
de såg oss och gick längre in i området. Det var uppenbart att de inte
ville prata med oss när de såg att vi kom med kameror och mikrofoner. Och
vi, å andra sidan ville inte riskera både liv och utrustning i vetskap om att de
kriminella ungdomsgängen var den politiska företagsoppositionens och högerns så
kallade `stormtrupper´, de som utgjorde kärnan av dem som stod vid barrikaderna,
`tranques´ och besköt polisstationer och mördade och torterade påstådda
sandinister.
En
butik för smörjmedel och biltillbehör är granne med det attackerade huset. En
kund ger oss svaret på den andra frågan ovan, den om kontroll av området och
runt detta:
–
Här hade du en barrikad, säger ägaren och pekar med handen mot den första
ingången till området, på sin vänster sida, cirka 20 meter från det utbrända huset
och bara en trottoar som skiljer hans butik med infarten.
*
Och från den andra riktningen (av de två huvudvägarna i fyra filer framför det
utbrända huset), fans det en annan barrikad cirka 200 meter härifrån?
–
Ja, ungefär 200 meter, ja.
*
Och framför oss här med de två huvudvägarna, kunde det här passera någon
trafik?
–
Nej, det passerade ingen trafik. Det var helt blockerat.
*
Demonstranterna hade alltså full kontroll över denna del av området?
–
Allt, ja total kontroll över allt.
*
Hur är det då möjligt att polisen anklagas för att ha satt eld på huset?
–
Jag vet inte. Men vi vill inte skylla på någon, för det är farligt för oss. Vi
uttalar ingen uppfattning om det.
*
Men här (vid ingången) fanns det alltså en barrikad?
–
Ja, säger han och pekar på nytt på infarten. Där hade de (terroristerna)
placerat en utbränd `pipa´ (tankbil). Det fanns ytterligare tre `pipas´
(tankbilar) längre in i området.
”Nej, här passerade ingen trafik. Allt var helt blockerat, säger kunden på bilden vid affären med smörjmedel och andra vätskor, granne med den mördade Pavonfamiljens hus. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
”Det
fanns minst 30 tranques”
I
vittnesmål som genomfördes med den överlevande Janeth del Socorro Velasquez
López, 29, den 22 december inför domstolen i Managua och den andra gången
inför dokumentärfilmarna ”Juventud Presidente”, säger hon följande:
–
När de (högerterroristerna) började fanns här en massa barrikader. I
området samt på de två genomfartsvägarna framför huset hade de byggt minst 30 barrikader. När
någon ville passera här förföljdes personen och stoppades och
tillfrågades; ”Var är du ifrån?” Han var tvungen att säga att han var
från `Carlos Marx´. Även när ett fordon passerade grep de föraren som
attackerades och blev bestulen på sina ägodelar. De stal allt, de brände
fordon!
–
Det fanns en grupp unga människor som var de som styrde i området. En av
dem, en tjej känd som `La Colocha´, var den som rekryterade MC-folket, sa Janeth
del Socorro till dokumentärfilmarna ”Juventud Presidente” i deras dokumentärfilm
om branden.
De
övriga fyra familjeanhöriga som överlevde (en av de fyra var inte på platsen
vid branden men har erfarenhet av de kriminella gängen i området) ger samma
vittnesmål. De bekräftar karaktären av hotfulla och tjuvaktiga ligaledare i området.
Även
Daniel Pavon (den fjärde), som inte var i huset på morgonen sade att `La Colocha´
inför honom, hans syster Maribel och hennes mamma hotade att bränna ned huset,
följt av svada av vulgära ord och hot.
Dödsdomen
mot familjen utdelad i Facebook
I
sitt konto i Facebook utdelade den självutnämnda gruppen `Movimiento 19 de Abril-M19A´ den 14 juni 2018 kl. 16:37 på
eftermiddagen en direkt dödsdom. Det var tio timmar efter inledningen av företagsoppositionens
”nationella strejk” (läs lockout). Familjen Pavon förklarades som ett militärt
mål:
”Bästa folk: Varning för den gamle
Oscar Manuel Velazquez Pavon. Dessa förbannade horungar hade i dag (på
lockouten) sin affär öppen för försäljning av madrasser (som familjerna också
tillverkade på bottenplanet). De är infiltratörer för Daniel Ortega och de stödde
inte protesten men de framställer sig själva som att de stödjer folket. Ni
vet vad ni ska göra; de ska försvinna, alla dessa som stöder dom förbannade sandinisterna!”.
Trettioåtta
timmar senare uppfylldes dödsdomen.
MAN MÅSTE TA I BEAKTANDE det
politiska landskapet i Nicaragua dessa junidagar 2018.
Analytiker
ansåg att dessa dagar i juni 2018 var konfliktens höjdpunkt, den period då de
kontrarevolutionära grupperna trodde att tiden hade kommit för deras
regimskifte. Oppositionen var själv alltmer övertygad, att om inte sandinistregeringen
frivilligt gick med på att överlämna makten till en övergångsregering av olika politiska
snitt, skulle den störtas med våld.
Regeringen
hade uppfyllt sina åtagande i den dialog som hade inletts den 26 april 2018 under
ledning av biskopskonferensen som hade bjudits in av president Ortega för att
leda medlingsförhandlingarna. Det var säkert ett beslut som regeringen ångrade.
För den katolska kyrkans toppar tog praktiskt taget initiativet i försöken att
störta sandinistregeringen.
Ett
av kraven i dessa medlingar som oppositionen förde fram och som president
Ortega accepterade var att i praktiken förskansa polisen i deras garnisoner
eller stationer. Dessa såg sig plötsligt omringade av nya barrikader som dag
och natt besköt poliserna som tre månader hade tvingats konstatera att 22 av
deras kamrater som hade skjutits ihjäl av den opposition som i världspressen
framställde sig som ”fredlig och obeväpnad, offer för en brutal diktatur”. De
ekonomiska skadorna var gigantiska och förde Nicaragua tillbaka till år 2004.
”Den
slutliga offensiven”
Den
1 juni 2018 det vill säga 16 dagar innan mordbranden mot de tre familjerna i `Barrio
Carlos Marx´, med segervittring i näsborrarna publicerades ett manifest i de sociala
nätverken med sigillet MRS, förrädare från FSLN som hade besegrats vid
partikongressen 1995 och som i dag 2019 är konverterade till vad Radio la Primerisimas chefredaktör William Grigsby kallar för ”nysomocisterna
i La Camorra” (den italienska maffian).
”GANAMOS”, UTROPADE OPPOSITIONEN, vi har vunnit, sa de trosvisst om att
regeringen var på fallrepet. Och nu skulle oppositionen finslipa de sista
detaljerna för att störta regeringen. Det handlade inte längre om en medling
som bara Ortega hade uppfyllt. Det handlade heller inte om att komma överens om
att flytta fram ett datum för presidentvalet. Dokumentet handlade om hur den
politiska makten i Nicaragua steg för steg skulle förvekligas:
“Llamamiento al pueblo de Nicaragua a preparar la ofensiva final contra
el Orteguismo” [1]:
“Vi
är på det klara med att det inte finns någon annan lösning än Ortega och hans
regerings avgång. Vi kan inte fortsätta vänta på mer! Till denna situation
måste vi sätta en slutpunkt, som bara kan bli möjlig genom Nicaraguas
organiserade folks ansträngningar i kampen för störtandet och nedmonteringen av
Ortega-diktaturens apparat” [1], underströk manifestet.
Konspiratörerna
slår i sitt upprorsmanifest fast flera datum i slutoffensiven mot
regeringen Ortega:
”Nästa fas startar inte senare
än den 15 juni då slutdatumet för dialogen är satt av den Nationella Medlingskommissionen.
Då vi kan se slutet på förväntningarna på denna väg. Då går vi över till
en fördjupning av den Nationella Generalstrejken (….), av vad som ska utmynna i
en kamp, framför allt i Managua, som handlar om att upprätthålla positioner”,
skrev författarna som undertecknat uppropet med `Kommittéerna för Medborgerligt
Motstånd´.
De
arbetsuppgifter som föreslås av den ovan nämnda kommittén är helt i linje med
Gene Sharps Kupp-Manual i Fem Steg:
·
En
allmän paralysering av transporter genom resning av barrikader (`tranques´) över
hela landet och barrikader i varje kvarter.
·
Ockupation
av rondeller, allmänna möteslokaler, parker och universitet tills diktaturen
Ortega har störtats.
·
Genomförande
av [det militära] försvaret i varje kampuppgift i form av folkliga
Självförsvarsbrigader, det vill säga en paramilitär beväpnad opposition och motstånd
för att fragmentera polisen och armén i landet, men även riktat mot erfarna
militanta sandinister, hatade och fruktade av oppositionen eftersom dessa är
mer övertygade som sandinistkadrer som kämpar med parollen framför ögonen: ”Patria
Libre o Morir”!, fosterlandet fritt eller döden.
I
klartext handlade det om att genomföra liknande attacker man gjorde den 12 juli
2018 mot polisstationen i den lilla staden El Morrito. Tvåhundra paramilitärer
ur oppositionen attackerade polisstationen och borgmästarhuset. Fyra poliser
mördades och nio kidnappades och torterades.
I
klartext säger Manifestet att det även handlar om att mörda sandinister som
utpekas som de mest övertygade revolutionärer som det inte kommer att ges någon
pardon för. Mängder av sandinister mördades under konflikten och uppsöktes i
sina hem där de torterades och husen brändes ned. Manifestet talar att dessa
beskrivna uppgifter banar väg för att skapa en ”provisorisk styrande Patriotisk
Junta”.
Slutoffensiv den 27 juni
Steg för steg skulle striden mot regeringen
intensifieras:
”Slutfasen, om den inte har uppnåtts
tidigare, avslutas med en Nationell Marsch från alla delar av landet mot El
Carmen (där presidentens och FSLN:s säte finns) och det definitiva inrättandet
av den Provisoriska Patriotiska Regeringsjuntan. Det schemalagda datumet kommer
att vara den 27 juni. Och i stället för en taktisk reträtt kommer den vara den
slutgiltiga offensiven mot Ortegadiktaturen”.
Nu blev det i stället en rejäl reträtt och
oppositionen har inte hämtat sig från nederlaget i juli 2018. De interna
stridigheterna har blommat ut flera gånger i slagsmål om de 17 miljoner dollar
som CIA:s ”biståndsorgan” förmedlade. Ett stort antal av de som utgjorde
barrikadernas trasproletariat i form av kriminella gangstergäng tog chansen och
gick över gränsen till Costa Rica där de framställde sig som ”politiskt
förföljda” och begärde politisk asyl.
SLUTSATS: juni månad var
kanske den svåraste tiden för sandinistregeringen. Manifestet ovan indikerade på
att oppositionen ville att konflikten skulle eskalera i stället för att nå en fredlig
överenskommelse i medlingen. Sandinisterna väntade ut dem.
DEN
14 JUNI GENOMFÖRDE OPPOSITIONEN en väpnad strejk som hade effekt i handel
och banker. Men inte en enda fackförening eller folkrörelse deltog utan
förkastade arbetsgivarnas lockout.
I
staden Masatepe kastade 5000 arbetare i de så kallade maquilasfabrikerna ut 40
beväpnade terrorister som fick fly hals över huvudet när arbetarmassorna jagade
dem på flykten med påkar och slagord [https://youtu.be/r4OmuTyvVAo]. Terroristerna ville tvinga
arbetarna och företagsledningarna att stoppa produktionen.
För
familjen Pavon var det en tuff dag. Enligt de överlevande hade Oscar Manuel Pavon,
familjens överhuvud hotats av barrikadfolket för att han inte ville ge dem
pengar och stänga sin verksamhet denna dag. Pavon, som var starkt troende
protestant sa åt terroristerna att ”det är inte på det sätten man ska göra.”
Det är bakgrunden till den dödsdom som utfärdades mot honom och hans familj på
Facebook.
Kuppmakarnas
Operations-Center
`Barrio
Carlos Marx´ ligger cirka 700 meter från UPOLI, det Polytekniska Universitetet i Nicaragua. UPOLI var kuppmakarnas
Operations-Center från 19 april 2018. Det var nästan omöjligt att
förflytta sig på gatorna i alla de stadsdelar runt Upoli. Orsaken var det stora
antalet resta barrikader och det faktum att polisen var förskansad på sina
stationer. Terrorn och den personliga osäkerheten var total.
Den
15 juni hade medlingsdialogen avslutats och inget resultat fanns att
registrera. Kupplanen skulle träda i kraft, det vill säga bryta dialogen för
att gå till den ”Slutliga Offensiven” för att störta regeringen i Daniel
Ortega. Detta
är den krigsatmosfär och terror som rådde i dessa dagar i Managua när klockan slog
05:30 den 16 juni.
FRANCISCO JAVIER PAVON hörde det första slaget på husets port när
han stod i duschen för att inleda arbetet med madrasserna på
bottenvåningen. Huset skakade av slagen och explosioner kunde höras, rök och
värme drog sig uppåt i det tre våningar höga huset som slutade med att sex
människor brändes inne.
Samma
mordbrand mot Radio Ya och Radio Nicaragua
Vi
talade med Luis Alberto Perez Olivas, kommissionär för Nicaraguas
kriminalpolis och ansvarig för polisens förundersökning om branden i `Barrio
Carlos Marx´.
–
Enligt vad folk har berättat från den dagen i form av deras vittnesmål som vi har
samlat in i denna förundersökning, säger Perez och pekar på paketet av flera
tusen dokument, fanns det en grupp på cirka 300 personer på olika platser. De
slog på porten som var av metall och försökte öppna den. Men inför det
omöjliga att öppna den helt, kastade de in två molotovbomber. Det är en vanlig
brandbomb, Molotov, men kombinerad med krut och en bensinblandning som
initierar branden lätt.
*
Som de gjorde när de antände och brände radiostationerna RADIO YA och RADIO
NICARAGUA, med en kombination av bensin och krut?
– Exakt så, säger kommissionären.
En
av de skyldiga identifieras
Francisco
Javier Pavon.
Foto: Juventud Presidente.
|
Francisco
Javier Pavon som hade hört det första slaget på porten när han duschade, sa
till domstolen den 22 december 2018:
–
Vi tittade ner i gränden till det högra hörnet av huset. Det stod två
maskerade män. En av dem var en gänglig kille som kallas Milka [Amilcar
Antonio Cortez Baez, alias `el Condor´]. Jag känner honom eftersom han är från
bostadsområdet, en gänglig, kutryggig kille. Vi bad om hjälp, för att de
skulle hjälpa oss. Men de sa inte något.
Enbart med detta uttalande avslöjas falskheten i den storm och våg av Fakenews som pekade ut polisen som ansvariga och förövare av mordbranden och sex människors död. Det påstådda motivet skulle ha varit den fantasifulla önskan från polisen att placera ut krypskyttar på taket av trevåningshuset.
Men
det var ett ”Misión Imposible” av det faktum att 30 barrikader existerade runt
huset, till och med tre utbrända tankbilar. Inte bara `Barrio Carlos Marx´
kontrollerades av folk från dessa barrikader utan även stadsdelarna `Barrio
Carlos Marx´ till det polytekniska universitetet UPOLI. Detta bekräftar inte
bara de tre överlevandena utan 18 vittnen som har förhörts.
För
de som har en viss kännedom om fallet och som fortfarande tvivlar, vilket är
fullt begripligt för den totala besatthet och psykologisk krigföring som
utvecklats i detta tragiska fall, kan vittnesmålet från en av terroristerna
från Upoli vara av stort värde.
ROGER
OCTAVIO MONTENEGRO DONA deltog
i ockupationen av UPOLI den 18 april 2018. Där var han ansvarig för att ta
emot och distribuera mat till barrikadfolket.
Han
stötte där på Amilcar Cortez Baez och tre andra terrorister från mordbranden som
var kända med pseudonymer som “Chibolón”, “Firulais” och “Cara de Gato”, alla
tre inblandade i branden i `Barrio Carlos Marx´.
I
Upoli fattade Roger Octavio Montenegro och
hans andra kamrater beslutet att INTE låta
de nämnda ansvariga för mordbranden få
tillträde till UPOLI för att inte också de skulle utpekas och anklagas som
delaktiga för morden på sex människor.
Se video:
Statskuppen i Venezuela i april 2002
Vad
hade regeringen att vinna politiskt på att sandinisterna och president
Daniel Ortega skulle ha genomfört en sådan bestialisk handling som att utrota tre
familjer? Fanns det någon logik?
Svaret på den frågan är lätt att besvara: oppositionen hade allt att vinna på de uppseendeväckande rubrikerna om det hänsynslösa mordet på enkla arbetsamma nicaraguaner. Det handlade om att påskynda en nationell och internationell isolering av sandinistregeringen och i sista hand en ”humanitär intervention”. Bara i sjuka hjärnor kan motsatsen existera.
En
historisk parallell i ett annat fall är upptakten till statskuppen mot
president Hugo Chavez i Venezuela den 11 april 2002. Han anklagades den dagen för
att massakrera oppositionen som demonstrerade. De venezuelanska och
internationella medierna var, precis som i fallet Nicaragua helt inne på att
presentera Chavez som grym mördare som massakrerade sitt eget folk, obeväpnade
och fredliga demonstranter. Det var först när en grupp irländska
dokumentärfilmare följande år lyckades rekonstruera och avslöja skådeprocessen
den 11 april 2002. Den bestod i att krypskyttar som tillhörde den
oppositionskontrollerade Metropolitanpolisen hade utplacerats på taken och
därifrån besköt både Chavezanhängare som oppositionella.
Samma
sak upprepades i Nicaragua där sandinistregeringen utpekades som ansvariga för
en rad mord under demonstrationer, fall som dokumentärfilmarna i ”Juventud
Presidente” också har avslöjat som Fake.
De
grymmaste Fakenews
Med
Fakenews massaker av en familj på sex personer, där det yngsta, ett barn bara
fyra månader gammalt, fotograferad död ensam i sina blöjor, en grym händelse som
gör att varje människa med känslor blir upprörd och börja vända sig mot en
regering som via en storm av `poster´ i de sociala nätverken anklagades för att
använda dessa metoder för att bekämpa en opposition som påstår sig vara ”självutkallade
och fredlig”.
Tragedin
förra året exploaterades till det yttersta i tron att ingen skulle få reda på sanningen. Därför
skulle de överlevande föras ut ur landet. Och det var här som den påstådda
människorättsorganisationen Cenidh trädde in på scenen, en totalt blind
antisandinistisk rörelse.
Cenidhs
språkrör Gonzalo Carrión anlände
till platsen redan innan brandmän kom till platsen och INNAN någon som helst
brottsplatsundersökning hade genomförts. Fortfarande var de sex kropparna
varma. Men inför pressen fällde han omedelbart sitt domslut och pekade ut regeringen
och polisen som ansvarig för brottet.
–
Cenidh förde bort dessa människor (de tre överlevande). Det var i praktiken en
kidnappning och de förde dem till en hemlig plats för att vi inte skulle kunna
få tillgång till en korrekt information om vad som verkligen hände denna morgon. Inte
bara det. De (Cenidh) intalade dem (de överlevande) om VAD de skulle säga (till
pressen med flera). Dessa drabbade människor berättade för oss att de var
tvungna att fly för att kunna lämna platsen där de var inhysta (kidnappade/inlåsta)
och inte tillåtna att lämna. Det var på så sätt som vi kom i kontakt med
de överlevande och fick de uttalanden som visade vad som verkligen hade hänt
den 16 juni 2018, sa kommissionären Perez.
Cenidh:
”Asyl i utbyte mot ett erkännande”
–
Cenidhs representanter hade erbjudit de överlevande, att i utbyte mot anklagelser
mot polisen som ansvarig för branden, skulle de ges visum i USA eller Costa
Rica. Men de sa att de tänkte mer på sina familjer och accepterade inte den
så kallade människorättsorganisationens förslag om ren människohandel och ett
juridiskt brott av gigantiska proportioner. Den objektiva sanningen
fastställdes att brottslingarnas motiv handlade specifikt om att bränna ned huset
som en del av hämnden för familjens ovilja att stödja strejken den 14 juni. Det
slogs också fast av vittnesmålen av de överlevande att det inte fanns någon
polis på platsen den 16 juni 2018.
*
Har den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (IACHR) tagit
del av alla dessa dokument och vittnesmål från de överlevande i
förundersökningsarbetet (på flera tusen sidor)?
–
Naturligtvis gillar de inte att revidera denna undersökning. För då skulle
de konfronteras och mötas av dessa uppgifter mot vad själva säger.
Maribel de los Angeles Velasquez Lopez
är bara 14 år, överlevande och med brännskador för livet. FOTO: JUVENTUD PRESIDENTE.
|
Ska
dessa mördare ges amnesti?
De
två som greps skulle rannsakas i en kommande rättegång. Men de släpptes fria,
precis som alla de övriga fängslade och de flesta dömda som uppgick till knappt
300. Det var den så kallade ”Civilalliansens” krav i de medlingar och avtal som
undertecknats av bägge sidor i mars 2019.
Men
beslutet är inte populärt, varken bland det sandinistiska fotfolket som bland
de anhöriga till de drabbade av oppositionens kallblodiga mördare. Är det
rättvist att de materiella mördarna, deras uppdragsgivare i vit skjorta och
slips, medbrottslingarna i oppositionsmedierna, de så kallade USA-finansierade
NGO-organisationerna eller andra ansvariga hjärnor för den värsta terrorn sedan
Somozadiktaturens dagar går fria som vilken medborgare som helst på Managuas
eller andra gator i Nicaragua, säger kritikerna av amnestin?
Det
ankommer inte på en svensk reporter eller hans honduranska kamerakvinna att ha
åsikter om det utan Nicaraguas folk, som under historiens gång har vetat att
fatta rätt beslut.
Fallet
`Barrio Carlos Marx´ lär oss, särskilt journalister, att känslor är viktiga. Men
det är nödvändigt att utveckla och bearbeta alla delar och detaljer när arbetet
av ett fall som detta inleds. Risken är annars att han eller hon kan komma att användas
som ett ”billigt verktyg” i tjänst i Imperiets Plan. Inte för inte
sjösatte ju Trumps förre säkerhetsrådgivare John Bolton sin fras om ”Trojkans
tyranni”.
DE DÖDA:
1. Oscar Manuel
Velasquez Pavon, 46 år gammal
2. Maritza del
Socorro López Muñoz, 46 år gammal
3. Alfredo Manuel
Velásquez López, 22 år gammal
4. Angels Raudez
Mercedes Alvarez, år
5. Daryeli Osmary
Raudez Velasquez, 3 år
6. Matías Raudez
Eliseo Velasquez, 4 månader
Tre (3) skadade:
1. Janeth del
Socorro Velásquez López, 29 år gammal
2. Francisco Javier
Pavon, 30 år gammal
3. Maribel de los
Angeles Velasquez Lopez, 14 år gammal
Två
personer arresteras (nu fria):
1. Amílcar Antonio
Cortez Báez , alias den condor
2. Karla Vanessa
Matus Mendez, alias `La Flaca´
Övriga
inblandade och skyldiga för mordbranden men som flydde till Costa Rica (nu med
den rätt att återvända):
1. Rolando Leonel
Briones Arevalo (alias `Kattansiktet´).
2. Oscar Giovanny
Jose Jaime.
3. David Enrique
Vellorín y/o David Enrique Vellorín Mayorga (alias Chibolón).
4. Johnson Tonytyu
Merlo Sevilla. (Död)
5. Shirley
Mayerling Perez Castellón (alias `La Colocha´)
6. Alias `Firulay´.
7. Alias `Grillo´.
8. Andra.
Fyra av gärningsmännen är på fri fot och befinner sig i Costa Rica, undan flykt av staten, trots att de fått amnesti. |
[1] “Llamamiento al pueblo de Nicaragua a preparar la
ofensiva final contra el Orteguismo”
De tre överlevandes vittnesmål inför domstolen av den 22
december, 2018:
1.
Vittnesmål av JANETH VELÁSQUEZ SOCORRO LOPEZ, 29 år
2.
Vittnesmål av FRANCISCO
JAVIER PAVON.
3 . Vittnesmål av MARIBEL
LOPEZ LOS ANGELES VELASQUEZ.
Se dokumentären om terrorist branden i Barrio Carlos
Marx med engelsk röst: