Nicaragua: Den väpnade
oppositionen försökte bränna inne 21 journalister!
Av Dick & Miriam Emanuelsson
MANAGUA
/ 2019 / Den 30 maj 2018 attackerades den sandinistiska radiostationen `Tu
Nueva Radio Ya´ av den beväpnade oppositionen som inför omvärlden påstod sig
vara ”fredlig, spontan” och utsatt för en ”brutal diktatur”. Avsikten var inte
bara att tysta radiostationen.
Målet var att också tysta 21 journalister
och anställda. De befann sig i en bokstavlig råttfälla, omringade av 40
terrorister som attackerade radion från fram- och baksidan med vapen som granatkastare
och brandbomber, kombinerade med sprängmedel. Den intellektuella hjärnan bakom
attacken och mordbranden var kanalen ”100% Noticias” och dess ägare Miguel
Mora, en besatt antisandinist. Hans kanal sände live och anklagade Radio Ya för
att inhysa ”beväpnade sandinister med målet att attackera studenterna” på Universitetet
UCA och ingenjörsfakulteten, på andra sidan gatan om Radio Ya.
Det Interamerikanska Pressällskapet (SIP)
samlar sedan 1940-talet de största medierna i Nord- och Sydamerika. Det är en
antikommunistisk organisation och för två veckor sedan genomförde den en
konferens i den colombianska staden Cartagena de las Indias. I panelen satt Christina
och Fernando Chamorro, två medlemmar av Nicaraguas rikaste familjer, representanter
för flera massmedier och stiftelsen Violeta
Chamorro Foundation. Violeta Chamorro var president 1990. Stiftelsen mottar ett regn av tusentals dollar
från USAID, NED, NDI, IRI eller Hivos (Holland, EU).
En beväpnad opposition
De är, påstår de, bekymrade över
situationen för yttrandefriheten i Nicaragua. Men de kände aldrig någon oro när
Radio Ya och Radio Nicaragua, med sina 120 anställda, brändes ned av den paramilitära
oppositionen under de tre månaderna 2018 när samma opposition våldtog, dödade,
rånade och förstörde den ekonomiska utvecklingen som Nicaragua hade fram tills den
18 april, 2018.
– Vi existerar inte för dem. Vi fick
aldrig någon som helst solidaritet. Räkna med att få stöd från dessa
terroriststyrkor, nej. . . för vi existerar inte för SIP, säger chefredaktören
för Radio Ya, när vi intervjuar honom i Managua.
Hans svar föranleddes av vår fråga om SIP
tog kontakt eller uttryckte sin solidaritet med stationen och dess anställda
som var nära att brinna inne och förlora livet denna 30 maj. Svaret var nej.
Denis Schwartz studerar förödelsen i den nedbrända radiostationen.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
”Taket håller på att kollapsa”!
Orden som sprutade fram från en hals som
var nära att kvävas av den giftiga röken denna dag, var dramatiska. I lyssnarnas
radioapparater kunde de höra hur brandbomberna, granatkastarnas bomber, eller
pistolskotten exploderade respektive slog in i Radio Ya:s fasader på bägge
sidor om huset. I det vanligtvis heta Managua ökade temperaturen till olidliga
nivåer när bensinbomberna blandade med krut som slog in i fastigheten och började
få taket att ge vika.
Så här löd det från Arlene Hernandez
strupe när hon mitt i röken rapporterade om hur mordbrandens lågor svedde henne
och de 20 andra instängda kamraterna i sandinistradion:
” .
. . Vi upprepar. . ., Här i studion Tu Nueva Radio Ya, attackeras vi av
vandaler! De är beväpnade med hemmagjorda vapen och brandbomber. Vi är återigen
offer för denna aggression och jag upprepar, taket håller på att kollapsa. Ingången
är helt fylld med rök, vid denna tid, det . . . ni kan se bilder via Kanal 4
Multinoticias om hur de bränner ner vår Nueva Radio Ya. Det är fullt av rök”!
Förevändningen för attacken hade ett annat
medium, ”100% Noticias” och deras reporter JACKSON OROZCO gett. Det var enligt
en helt planerad aktion. Orozco påstod att från Radio Ya:s parkeringsplats hade
beväpnade ungsandinister strömmat ut för att attackera universitetet tvärs över
gatan.
Jackson Orozco, från kanalen "100 %". |
Allt var planerat i detalj. Först uttalade
journalisten Jackson lögnen och därmed gavs grönt ljus för de 40 paramilitärerna
från oppositionen. ”Rätten att attackera Radio Ya” hade skapats.
Vid den tidpunkten arbetade 21 människor på
Radio Ya som av ett mirakel inte brändes inne av lågorna eller sköts ihjäl av kulorna
från den ”fredliga oppositionen” i Nicaragua, påstådda ”studenter” som kallades
”spontana demonstranter” som var allt annat än studenter utan kriminella
ungdomsgäng och trasproletärer som högeroppositionen hade kontrakterat.
Video, så attackerades Radiostationen:
Medierna tystade mordförsöket
Tu Nueva Radio Ya brändes ned och
materiella värden för tusentals dollar förstördes, förvandlades till aska. Men
världens medier skrev eller sa inte ord om när 21 journalister nästan brändes
inne. I stället skrek de i falsett om att ”pressfriheten kränks av den brutala
regimen Daniel Ortega”, stod det att läsa i rubrikerna i New York Times, Dagens
Nyheter, CNN, El Pais eller Le Monde. Men också i vissa vänstermedier. Alla,
absolut alla med ytterst få undantag, fördömde sandinistregeringen för att
bryta mot mediernas rättigheter i sitt land.
Men har DU som prenumerant läst eller på
teve sett någon intervju med någon av de 120 journalister eller de anställda om
hur de angreps och var nära att bränna inne i Radio Ya och Radio Nicaragua i
maj och juni 2018?
I vår intervju med Denis Schwartz, chef
för Radio Ya och kollegan och journalisten Arlen Hernandez, berättar de om att
ingen motståndare eller ”oberoende” nicaraguanskt medium frågade de 21
journalisterna om deras situation, om hur de hade överlevt den kriminella attacken
den 30 maj. Det kunde ha blivit en av de värsta bränderna i Centralamerika.
Endast tre internationella medier, frilans- och USA-journalisten Max Blumenthal,
”Redfish” från Tyskland och vi svenska/honduranska frilansjournalister har gett
uppmärksamhet till attacken och hur Radio Ya antändes den 30 maj, 2018.
Framme i Nicaragua träffade vi Denis Galo
Schwartz, chef för radio och Arlen Hernandez, journalist och reporter. Arlen
hade vi träffat på morgonen den 28 juni 2009, det vill säga för nästan tio år
sedan då vi stod och såg hur stridsflygplan flög på låg höjd i Honduras´
huvudstad Tegucigalpa. Militären hade genomfört en statskupp. Arlen hade
skickats till Honduras av Radio Ya för att bevaka folkomröstningen som kostade
den liberale president Manuel Zelaya sin presidentpost och massor av honduraner
livet. Bakom kuppen stod, som vanligt, USA och Hillary Clinton.
* Du var inne i radion dagen då det hände?
Arlen:
– Ja, vi gjorde vårt jobb den dagen. Klockan
var 11.40 på morgonen Alla gjorde sina respektive uppgifter. Vid den tiden såg vi
i en av Tv-kanalerna, varifrån de sänder en massa lögner att det från Radio Ya
strömmade ut beväpnade människor för att attackera några unga som befann sig på
universitetets ingenjörsfakultet. Den är belägen på andra sidan gatan. På så
sätt gav kanalen en förevändning för attacken.
Denis Schwartz och Arlene Hernandez i den utbrända radiostationen. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
Tevekanalen som skapade förevändningen
Vilken kanal var det?
– ”100% Noticias”. Vi var cirka 21 kamrater
i radion. ”100% Noticias” gav en förevändning, inte bara för att bränna ned
radion utan också för att bränna oss inne, för att döda oss.
– Vi gick ut i sändning omedelbart och vi anklagade
att deras [”100% Noticias”] journalist Jackson Orozco och direktören Miguel Mora
låg bakom för att motivera den kriminella handlingen, en terroristhandling mot denna
radio som alltid har tjänat folket.
* Fanns det vid den tidpunkten några barrikader
här ute på gatan?
– Terroristerna kapade en buss och flera lastbilar
som de placerade tvärs över vägen för att blockera densamma så att ingen av brandkårens
bilar skulle kunna nå fram för att undsätta oss från att bli innebrända. De
besköt oss med Molotov-cocktails (brandbomber), pistoler och handgjorda vapen. Så
satte de vår radio i brand. Vi började ha andningssvårigheter eftersom röken blev
allt tjockare.
– Vår chefredaktör, som var på läkarbesök ringde
och han beordrade oss att omedelbart lämna radion, för att rädda livet. Och vi lämnade
radion under ett kulregn, under beskjutning av brandbomberna. Det gjorde det samma
om vi stannade eller om vi sprang, vi var omringade från alla håll.
– Men vi lyckades ta oss ut från stationen
i den västra delen som är ett utrymme som vi vanligtvis inte använde. Men det var
den enda möjligheten i den nödsituationen vi befann oss. Vi lyckades komma ut trots
en fruktansvärd situation, eftersom de inte upphörde med att beskjuta oss med brandbomberna.
Andra människor hjälpte oss, som till exempel bussförare som gömde oss i sina fordon.
Andra kollegor förföljdes av ett fordon [med terrorister]. Men tack vare Gud, vi
hade tur, eller så var det med Guds välsignelse att vi klarade oss.
– Men det var en mycket hemsk situation. En
av våra arbetskamrater var gravid, och förlöste nyligen, men hon och hennes bebis
var i fara. Nåväl, här är vi, fasta försvarare av sanningen, försvarare av alla
dessa framsteg som gjorts i Nicaragua eftersom vi inte vill ha en återgång till
det förflutna. Allt har förändrats för att det finns en regering som svarar på behoven
från den stora majoriteten och är engagerad av att Nicaragua fortsätter på utvecklingens
väg och framför allt för materiellt välstånd.
* Denis, du var den morgonen hos läkaren när
du hörde på nyheterna om att dina 20 kamrater befann sig i fara, omgivna av fiender
på fram- och baksidan av radion?
– Jag tog emot nyheten med vrede. Jag hade
behandlats på en klinik cirka tre kilometer från radion och tyvärr kunde jag inte
närma mig den. För kamraterna varnade mig att inte anlända till radion; ”Fundera
inte ens tanken på att närma dig radion eftersom vi är omringade! De attackerar
oss från alla sidor och med alla slags vapen som pistoler eller stenar! Situationen
är mycket komplicerad”! sa de.
– Radio Ya var blockerad från Metrocentro,
från UCA-universitetet på ena sidan och på den andra sidan mot Ingenjörsfakulteten.
Det fanns ingen möjlighet att anlända till Radion, trots att jag ville det. Men
de sa att ”studenterna från UCA (jesuiternas lyxuniversitet) är koncentrerade där
och andra attackerar oss”.
Jesuiterna i kontrarevolutionens centrum
– UCA var en faktor/aktör som blev fullt involverad
i det misslyckade kuppförsöket i Nicaragua [april-juli 2018]. Redan 2006
inledde de sitt arbete när de såg att Sandinistfronten hade styrkan för att vinna
valet. De materialiserade och satsade mer under 2007, de förberedde människor i
framtagandet av ”Fake News” i de sociala nätverken.
– Jag minns när de började 2007-2008 då de
attackerade oss genom sociala nätverken genom att förolämpa oss. De sa att alla
nyheter som vi publicerade förlöjligade vårt folk, att allt var ren lögn, att vi
var en radio som gjorde skämt av de fattigas situation och brott. Struntprat! Det
vi använder är det nicaraguanska språket. Ty Radio Ya är mycket ”nicaraguansk”.
Vi är ”jodones”, [retsticka som småjäklas] och det är det vi försöker förmedla med
det varierande programutbud vi har, att inte förlora vår identitet, även om vi befinner
oss i fara, hindrar det oss inte att skämta, eller att småretas.
– Via de sociala nätverken började de attackera
oss, och skapade denna [fientliga] atmosfär. Till och med skolor eller fakulteter
för journalistik gjorde studier för plocka fram allt negativt om denna radio. De
blev förvånade och skakade för vi ligger på första plats bland lyssnarna när vi
använder den här typen av språkbruk. Studien som de gjorde för att förbereda kommande
journalister, där de arbetade med etik men där vi pekades ut som sopor. Du har själv
sett att vi tjänar vårt samhälle med olika sociala handlingar, som kultur, vi firar
årsdagar av stadsdelar, Mors Dag, Fars dag, Barnens Dag, eller vi erbjuder läkartjänster.
Du såg idag hur vi firade denna månads födelsedagar för en massa barn, massvigslar,
vi gör cykelturer till Tiscapa [turistutflykt].
– Vi är alltid i samklang med vårt folk eftersom
vi är en radio som föddes för att tjäna folket. Från vår första stund har radion
varit det. Vi har en kallelse för att tjäna. Och det manifesterar sig också i att
vara Sandinist, för vi sandinister har denna kallelse, att tjäna andra. Innan händelserna
2018 hände det att hit kom även folk från `Contras´ och bad oss om hjälp. Och vi
gav den hjälpen med stor glädje och med stor kärlek. För vi hatar inte människan.
Kanske är deras ideologi annorlunda än vår, men vi hyser kärlek till dem.
En lördag och stor fest för barn som firar sin födelsedag tack vare Radio Ya. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
* Är det det som är försoningens uttryck?
– Just precis! Sandinistfronten är den enda
som kan skapa försoning i Nicaragua. Det finns ingen annat parti. De andra försöker
bara att förstöra för att ta hand om resterna för att fixa sina egna personliga
ekonomiska och sociala situation. Men inte Sandinistfronten. För det är en regering
för alla.
– För att återgå till temat, för attacken mot
radion, de förberedde denna med förolämpningar och en avlegitimering av allting
vi gjorde fram till inledningen av [statskuppförsöket] april [2018]. Tyvärr var
och är det för oss en fruktansvärd tragedi. För att vi är också blockerade från
alla reklamintäkter. Det finns en order från organisationen för reklam i Nicaragua
att inte ge oss några annonser.
För att strypa radion ekonomiskt?
– Ja, och det är av reklam vi lever på. Då
är det absurt att de [oppositionen] talar om yttrandefrihet, pressfrihet, frihet
på marknaden, men ursäkta; var finns friheten för oss? Det finns mänskliga rättigheter
för högern, men för vänstern, var finns de mänskliga rättigheterna? De finns inte.
De ville tysta radion. Men de lyckades inte. Vi var ur sändning under två och en
halv timme. De hotade med att attackera oss fem gånger, varav de gjorde allvar av
hotet två gånger, den 28:e och 30:e maj, dagen då det i Nicaragua är Mors dag.
– Då utlöstes allt hat som hade ackumulerats
av yttre krafter. Tyvärr har vi förrädare av fosterlandet och förrädare av den solidariske
nicaraguanen. Det gör ont, det gör ont att den framgångsrika enighet som sandinistfronten
skapade som försoning har fragmenterats. FSLN arbetade mycket bra med den privata
sektorn, med fackföreningar och med regeringen.
* UCA, [universitetet] är lett av jesuiterna
här i Nicaragua och var. .
– De satsade allt! De gick in med allt i kuppförsöket.
* Det var också ett av universiteten som inte
vandaliserades alls. Å andra sidan de offentliga universiteten. . .
– Det [UCA] favoriseras med 6 procent [i statliga
subventioner]! och nu säger de att det alltid har varit ett universitet för eliten,
så varför ska regeringen ge det 6%?
– Det var därifrån hatet kom. Och inte bara
därifrån. Det är ont, för jag är katolik, åtminstone har min tro varit den sedan
barndomen. Och att se biskopar som organiserade cyniska handlingar. De påstår att
det är ”civila” handlingar som har uppmuntrat. . . till att förenas med liknande
giftormar från katolska kyrkan, en del av biskoparna som skryter om av att de organiserade
en del av kuppförsöket.
– Det är obegripligt när Påven Francisco har
sagt att du måste arbeta för de fattiga, du måste stå på de fattiges sida. Men de
har kommit att bryta med alla sociala projekt, som är för fattiga i Nicaragua. Att
garantera den fattige mat och arbete, el, hälsa för de fattiga men det besvärar
prästerna i Nicaragua! Det är något som smärtat mitt hjärta. Jag förstår inte varför
det finns okänsliga biskopar. Eller som från början sökte starta kriget mot Sandinistfronten.
Det jesuitiska UCA-universitetet som var ett centrum för statskuppförsöket 2018. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
* Den 28 och 30 maj fanns ett preliminärt avtal,
åtminstone i förhandlingarna med en del av biskoparna, i Biskopskonferensen.
– Regeringen tog kontakt med dem som garanter
för samtalen. Men vi insåg från början att de . . .
* För de ville att polisen skulle tillbaka
till kasernerna. . .
– Och det lyckades de med.
* Polisen och regeringen uppfyllde sina åtaganden
i avtalet, medan beslutet att riva barrikaderna verkställde inte oppositionen. I
stället ökade antalet barrikader. Hur gick det till? UCA är nära?
– Det är här framför Radio Ya. Det
Centralamerikanska Universitetet har vi framför oss.
* De sa att de var spontana, fredliga demonstranter
och ni har en motsatt uppfattning?
Arlen:
– Ingenting av det stämmer! De samarbetade
också med internationella medier. Dessa bevakade inte ens [mordbranden], de frågade
oss inte ens; ”Lever ni? Vad hände?” De var endast en länk av de falska nyheterna
[Fakenews] som inför världen skulle säga att i Nicaragua har Sandinistfronten
försvunnit. Eller att Radio Ya, som alltid har tjänade folket, hade upphört. Men
de rapporterade inte att vi var 21 kamrater som skulle dö här i redaktionslokalerna.
De ägnade sig bara till att framkalla bilderna, att presentera cirkusen, som vi
säger, som en del av medieterrorismen i medierna. De sökte aldrig efter oss eller
frågade oss vad som hände? Vad hände? Vilka var de? Hur känner du dig? Hur har du
övervunnit denna situation? För den lämnar så klart trauman.
– UCA och några privata universitet anslöt
sig till detta kuppförsök. De misslyckades. Men de brände vår Radio Ya. Vi överlevde
och fortsätter med vårt arbete i tjänst i vårt samhälle, alltid i försvaret av sanningen
och i försvaret av denna process som Nicaragua upplever.
* Hur blev umgänget med andra kollegor av oppositionspressen?
Vi som kommer från Honduras minns att det fanns regeringsfinansierade journalister,
officiella anhängare av den militära statskuppen i Honduras. Vi har dagligen följt
den bevakning som till exempel oppositionstidningarna La Prensa eller El Nuevo Diario
har haft. Hur har samlevnaden med journalisterna från andra medier blivit efter
kuppförsöket? När en presskonferens utlyses till exempel eller någon annan händelse
där du stöter på andra kollegor? Kommer knytnävarna fram?
Arlen:
– Nej, det är som att de blir generade. De
ser dig inte i ögonen.
* En sak är den politiska linje som direktören
och ägaren av mediet sätter och det andra är det egna samvetet som var och en av
våra kollegor har, även om de är finansierade för att hålla linjen.
– Ja, i princip handlade det om att de utnyttjade
pressfriheten för att begå brott, mycket allvarliga brott. Från dödsfall och förstörelser
av offentlig och privat egendom. Men också en förstörelse av ekonomin som hade växt
framgångsrikt i Nicaragua med nästan 5 procent årligen.
– Turismen växte där mer än en miljon turister
varje år anlände till Nicaragua. Det är en sektor som nu reaktiveras.
– Med denna yttrandefrihet, där det till och
med tilläts att uppmana att döda president Daniel! Hur är det då möjligt att de
kallar sig `politiska fångar´? För det är de inte. Helt enkelt för att de från en
yrkesroll har använt sig av pressfriheten, en frihet som alltid har respekterats
i detta land. Här säger alla vad de vill! Därför ser vi också genom sociala nätverken
bevis på vad de sa och hur de ljög. Genom press- och yttrandefriheten, rätten för
alla medborgare i Nicaragua, begick de allvarliga brott, brott som bestraffas i
vår konstitution.
Det som var radions "master", kontrollerum. |
* Journalisten har ett socialt ansvar som kommunikatör
med samhället.
Arlen:
– Det är rätt. Till exempel i fallet med ”100%
Lögner”, med dess direktör Miguel Mora och alla hans hantlangare. De fick uppgiften
att ringa upp journalister och ställa frågan; ”Låt oss se; Hur mycket vill du ha?
Ge mig ditt kontonummer så sätter vi in summan på ditt konto! Låt oss störta regeringen”!
– Då är det en brottslig handling. För i det
här landet har folket valt en legitim regering och den har suttit sedan 2007 för
folk har sett att det [landet] har gått framåt. Det ser du när du går till sjukhuset
och har rätt till din medicin. Det ser du ha när du har rätt till en högre vårdkvalité
som fungerar. Du har rätt till laboratorietester. Till exempel innan år 2006 betalade
folk när de måste göra en huvudröntgen som kostade 600-700 dollar (tre gånger
minimilönen). Idag är det gratis i den allmänna sjukvården, i våra sjukhus, i våra
vårdcentraler. Det är en vardagssak att göra den typen av undersökningar i dag.
I dag behöver ingen sälja sin gård eller sälja hans mark för att kunna göra en sådan
röntgenundersökning. Idag är det gratis.
– När det gäller våra möten med andra journalister
i olika presskonferenser, tittar de bort. De hälsar inte på dig. Som om vi inte
vore där. Men vi bryr oss inte, för vi vet på vilken sida av barrikaden vi står.
Och vi befinner oss på den korrekta sidan av historien. Vi försvarar freden som
vi har rätt till i Nicaragua. Nicaragua har rätt att leva i fred, och Nicaragua
har rätt att utvecklas.
– I den cirkeln av presskonferenser som utlyses
och när vi ser att dessa är människor som var ett redskap för medbrottslingens misslyckade
kuppförsök, ja då blir de tysta, de hälsar inte dig, de tittar ner. Så agerar de.
Varför? För de vet vad de har gjort. Många av dessa människor, som påstod att de
var kändisar, ringde inte ens till oss för att fråga hur mår du? Lever du? i det
ögonblicket då de attackerade oss och brände vår anläggning.
* Har det Interamerikanska Pressällskapet (SIP)
ringt upp och solidariserat sig med er? I oktober månad förra året [2018], utdelade
SIP ett pris till Miguel Mora ”för sitt mod och för en oberoende journalistik”.
Men Moras kanal var agitatorn och katalysatorn för attacken mot Radio Ya.
Denis:
– Vi existerar inte för dem. Vad som hände
var mer till deras tillfredsställelse. De sätter sin signatur och uppdragsgivaren
sätter utan tvivel det pris som går till terroristerna. De [SIP] tycker om när vänster-
eller de progressiva medierna skadas. För dem existerar inte vi. Vi fick absolut
inget stöd alls, mer än från våra egna medier som Medborgarmakten som uttryckte
sin solidaritet och ackompanjemanget med oss. De såg vår utsatta situation och vad
vi går igenom.
– Vi befinner oss och sänder tillfälligt från
Radio Sandinos studior tills vi har lyckats återbygga radion igen. Vi får se hur
länge det tar. Att tro att dessa medieterrorister ska. . . nej. . . Vi finns överhuvudtaget
inte för dem. De har skapat många lögner som vi redan har sett hur de har påverkat,
inte bara Nicaragua med en mängd falsk information som de publicerar utan även
utomlands.
– Om du åker till flygplatsen kan du se böcker
som säljs som är skrivna av dem som var en del av kuppförsöket. De är författarna.
Om detta hade varit en diktatur skulle det ha varit omöjligt att sälja en sådan
bok. Som tidigare under Somozas tid såldes ingen bok som handlade om Sandino. Och
nu har dessa kontrarevolutionärer, med uppbackning av dessa medieterrorister, kunnat
jobba fritt.
* Grävarreportern och författaren Max
Blumenthal gick i genom arkiven i USA där han konstaterade att USAID, NED, NDI och
IRI, Demokraternas respektive Republikanernas Internationella Institut finansierade
5000 unga elever i Nicaragua, hur de förbereddes för de sociala nätverken, lögner
som ”Fakenews” etc. och hur de finansierades med miljoner dollar, till exempel CINCO-gruppen
som ägs av Fernando Chamorro och Confidencial. Men finansiera oppositionspress,
oavsett vilket land i världen som helst innebär förräderi mot fosterlandet med svåra
efterföljder.
Denis:
– Dessa som har gått i en självvald exil, gör
det inte av rent nöje. Det är smärtsamt, för om Honduras använde Palmerola [USA-bas]
på 80-talet, använder de nu San José [Costa Rica] för att sända sitt mediala gift
och lögner mot Nicaragua. De [USA] har inte slutat finansieringen. Där fortsätter
de ta emot stora summor med pengar, som tidigare på 80-talet då det var Radio Impacto
och andra kontrarevolutionära radiostationer (som sände från Honduras). Samma sak
händer nu. Men från en medial ståndpunkt förberedde sig dessa människor sig sedan
långt tidigare. Jag sa att redan 2006 förberedde de sig för hur de skulle samordna
sina lögner. Det fortsätter de att göra. Hur långt Costa Rica kommer tillåta det,
det jag vet inte? Kanske tills revolutionen där är ett faktum?
– Men det är smärtsamt. Jag nämnde för dig
att vi skolade några journalister men som har sålt sitt samvete till bästa budgivare
eller i detta fall, USA. USA fortsätter att finansiera för att destabilisera regeringen.
* Det är uppenbart att de har byggt nya anläggningar
i San José de Costa Rica. Där finns såväl Confidencial som ”100% Noticias” som sänder
på internet.
– Vi ska bli kvar här, i dessa ruiner, här
är vi och här fortsätter vi!
Vilka är framtidsplanerna?
– Vi väntar på att borgmästaren ska börja riva
en del av denna byggnad för att börja att bygga där vi har en parkering. Låt oss
se om vi gör huset i en eller två våningar som också kan ge oss ett bättre skydd.
* Ett stort tack, kollegor för den här stunden.
Utan tvekan står vi inför stora utmaningar.
– Vi uppskattar att ni har kommit eftersom
ni är bara det tredje mediet som bryr sig för att berätta vår dramatiska historia.
Tre internationella medier så som Max Blumenthal [USA], Redfish som kom från Europa
[Tyskland] och nu också glädjen att du Dick och Miriam från Sverige eller som finns
i Centralamerika har kommit och som alltid är välkomna med kärlek och våra utsträckta
händer!