Nicaragua: När kuppmakare premierar kuppmakare

Mer än en gång har det Interamerikanska Pressällskapet SIP) anklagats för att vara en del av CIA, dess mediala förlängning. SIP koncentrerar sin kritik endast på länder med progressiva eller vänsterregeringar. Men SIP är emellertid inget journalistsällskap utan ett exklusivt sällskap där endast en liten klick oerhört mäktiga medieägare beslutar och som har en total mediekontroll och monopol i de länder på den amerikanska kontinenten de kommer ifrån. Det är exploatörer av tiotusentals journalister och fotografer som arbetar under skandalösa förhållanden, utan de mest grundläggande rättigheter.

Nicaragua: När kuppmakare premierar kuppmakare

Det Interamerikanska Pressällskapet premierar kuppmakare i Nicaragua

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-09-11 / Den venezuelanske mediekungen Marcel Granier var en av de viktigaste drivkrafterna i förberedelserna och verkställandet av statskuppen mot president Hugo Chavez den 11 april 2002. Han tillhör det Interamerikanska Pressällskapet, SIP:s ledning och är den som i oktober ska dela ut SIP:s pris ”Utmärkt journalistik 2018” till den nicaraguanska antisandinistiska pressen som utpekas som ”oberoende”.

I själva verket har de opererat än mer utstuderat och falskt än vad självaste Granier gjorde de dramatiska dagarna i Venezuela i april 2002. Målet för denna premierade press har varit och är att störta vänsterregeringen i Managua. Såta vänner belönar, som bekant, varandra.

Interamerikanska pressföreningen, det vill säga medieägarna i Amerika kommer nästa månad att utdela SIP:s årliga pris ”Utmärkt journalistik 2018”. Denna gång går det till den ”oberoende pressen i Nicaragua, för sin professionalism och mod i motsats till det urskillningslösa våldet från Daniel Ortegas regim”, påstår SIP i sin redogörelse för beslutet.

Det exklusiva ”Pressällskapet” nämner inga speciella media, det talar bara om ”oberoende press”. Även exilkubaner i Miami anser sig vara ”oberoende press” och får därför miljoner dollar från de olika CIA-fasaderna.

Att SIP beviljar priset till den antisandinistiska pressen i Nicaragua, den press som har fått miljoner dollar från NED, USAID, IRI, NDI, etc., är helt logiskt. Varje journalist med viss historisk kunskap vet att SIP är en antikommunistisk organisation, där spjutet är riktat mot länder som Kuba, Venezuela, Bolivia och vid tiden också mot Rafael Correas regering i Ecuador. Nu har turen kommit till Nicaragua. Jag hade blivit perplex och förvirrad om de hade fattat ett annat beslut.

USA: s finansiering av Joana Sánchez (Kuba) med stöd av SIP.

SIP var journalisternas sällskap

Som en kuriosa bildades SIP i Havanna 1943 som en organisation för journalister. Men den blev snabbt övertagen av medieägarna på den amerikanska kontinenten under det kalla kriget. Sedan dess har SIP fortsatt sitt antikommunistiska korståg mot allt som luktar seriös journalistik och en breddning av folkens rätt till att höras och kunna polemisera i medierna.

Man kan ställa en rad frågor som visar på vilken sida SIP alltid har funnits. Till exempel vad SIP har gjort för att kräva rättvisa för de 40 honduranska journalisterna som har dödats sedan statskuppen i Honduras den 28 juni 2009?

Svar: INGET! Eftersom medieägarna här är en del av den faktiska makten som för närvarande är anklagad av människorättsorganisationerna för att vara de som drar i tåtarna för dödsskvadronerna som opererar i Honduras. Förra veckan greps två tonåringar 16 och 17 år gamla i sitt hem av en dödsskvadron iklädd polisuniform och beväpnade med AK47:or. Allt filmades av en granne. Senare påträffades de mördade, torterade, bundna i fötter och händer.

I Honduras mördades 2010 ovanstående journalister. Inte ett fall har lösts.

Nicaragua: ”Fredliga studenter” brände ned två radiostationer och mördade en journalist

Vad har SIP uttalat och var finns protesterna mot de nicaraguanska högerterroristernas nedbränning och förstörelse av två av Nicaraguas viktigaste radiostationer, Radio Ya och Radio Nicaragua som i sina sändningar avslöjade terroristernas verkliga avsikter och brott? Dessa medier och våra kollegor där är offer för det hat som uttryckts från SIP:s prismottagare, den så kallade ”oberoende pressen” under de våldsamma protesterna i Nicaragua.

Den nicaraguanske journalisten Angel Gahona blev skjuten den 21 april när han gick i sällskap med polisen i kommunen Bluefields för att bevaka protesterna från högeroppositionen. Två av de så kallade ”fredliga studenterna”, Brandon Lovo Taylor och Glen Slate, dömdes förra veckan för mordet på Gahona till 23 respektive och 12 års fängelse. Rättvisa skipades, något som ännu inte existerar i Honduras, enligt kollegorna där.

Så agerar och opererar dessa av SIP och i väst omhuldade terrorister när de attackerade Radio Ya där närmare 80 personer arbetade.

Det här var vad som var kvar av Radio Nicaragua. När Nicaraguas journalister via sitt förbund krävde rättvisa var det Interamerikanska Pressällskapet tysta som möss. Mer än 120 personer som arbetade i dessa två medier utsattes för direkt livsfara. Men SIP belönar terrorismen genom sitt cyniska pris till de medier som stimulerade terroristerna till att bränna ned de två radiostationerna.

Utegångsförbud i Honduras, pressfrihet i Nicaragua

Under två månaders protester i Honduras, efter anklagelser om valbedrägeri den 26 november 2017, dödades 38 personer, enligt människorättsorganen. De pekar ut både polis- och arméenheter för att vara de ansvariga för morden. Utegångsförbud infördes, precis som under den militära statskuppen 2009 då den kuppfientliga Radio Globo stängdes av militären. Under flera månader var Globo tvungen att sända via internet från hemlig plats.

I Nicaragua finns inget av det. Inga regeringsbeslut om undantagstillstånd eller utegångsförbud eller inskränkningar för medierna att verka har införts.

I stället var det de självutnämnda ”fridfulla studenterna” som etablerade utegångsförbud i bostadsområden och städer. Transporterna på den för ekonomin helt livsavgörande Panamerikanska huvudvägen, som går genom hela Centralamerika, var avskurna av terroristernas barrikader. Människorna var kidnappade i sina bostadsområden. Nicaraguas armé förblev på regementen och sattes inte in en enda dag för att kväsa försöket att störta regeringen Ortega. Men till slut gick grannarna och folket samman, de organiserade sig och tillsammans med polisen raserade de varenda barrikad i landet där terroristerna hade kidnappat, mördat och rånat människor. Nu kunde det andas ut. Men 22 poliser hade mördats och över 800 skadades i konfrontationerna med de beväpnade terroristerna. Sammanlagt har över 200 nicaraguaner dödats i det våld som högeroppositionen utlöste från den 19 april.

”Bränn ner presidentens hem”!

I den antisandinistiska TV-kanalen ”100% Noticias” (i folkmun döpt till ”100% Lögner”) uppmanades TV-tittarna att delta i stormningen av president Daniel Ortegas hem i stadsdelen El Carmen, där även FSLN:s huvudkontor återfinns. USA-journalisten och författaren Max Blumenthal frågade kanalens direktör hur han kunde sända liknande uppmaningar i teve för i USA skulle det omedelbart innebära att kanalen stängdes och den ansvarige utgivaren sattes i fängelse.

Samme direktör för 100% Nyheter bad Trump, genom Blumenthal, att ”genomföra en invasion av Nicaragua som de (USA) gjorde i Panama 1989”!

Det är dessa medier som SIP premierar, medier som inte hindrats i sitt arbete eller än mindre har stängts. Tänk om det hade hänt i Spanien eller i USA! Om en rappare i Spanien komponerar en sång som den spanska rättsapparaten säger är förtal mot Spaniens kung, då döms han till 2-3 års fängelse. Vad skulle ha hänt om en direktör/ägare av en stor spansk tevekanal med en stor publik skulle uppmana sina tittare att inta Moncloaslottet i Madrid?

Moncloa-palatset i Madrid

Modernt slaveri för journalister och fotografer

Vad har SIP gjort och gjort mot de omänskliga arbetsförhållanden där journalister, fotografer och andra verksamma inom denna samhällssektor ofta arbetar dubbla skift, 14-16 timmar per dag? De tvingas i många fall själva `ragga´ annonser för att få en inkomst?

Journalister och fotografer med flera yrkeskategorier inom medierna har fullständigt skandalösa arbetskontrakt utan minsta möjliga anställningstrygghet. De avskedas när de inte följer ägarens politiska linje. Det är därför självcensuren är legio i media.

Journalister har konstitutionella rättigheter att ansluta sig till ett fackförbund, men de gör det inte för ägarna sparkar dem på stående fot. I många länder, som till exempel Honduras, finns det en öppen kanal mellan medieägaren och Arbetsmarknadsministeriet. Dit måste fackklubben som har bildats lämna in sin lista på minst 30 journalister som har anslutit sig till klubben för att få den erkänd. I Kanal 10, här i Honduras, gjorde journalisterna det men innan ministeriet hade hunnit behandla deras ansökan hade ägaren avskedat den klubbstyrelse på sju personer som hade valts. Ägaren visste direkt vilka de 30 var som hade anslutit sig till klubben. Därför finns det mycket få fall där det finns en journalistklubb bland medierna i Latinamerika.

Varför?

För de som utgör SIP är en exklusiv mäktig grupp inom den Mediala och Ekonomiska Makten på kontinenten.

– Jag har pengar och det ger mig rätt att exploatera dig!

– Jag måste stå ut med detta slaveri för om inte, kommer mina barn inte att kunna äta!

SIP:s venezuelanska kuppmakare Marcel Granier

Och vem ska leverera priset till den antisandinistiska kuppressen?

Prisutdelaren är mediekungen Marcel Granier.

Det är samma venezuelanske Granier och mediekung som dagen efter statskuppen mot president Hugo Chávez den 11 april 2002 välkomnade statskuppen.

”Man behöver måste komma ihåg RCTV:s (Graniers Radio- och Tv-station) avgörande roll under statskuppen 2002”, sa William Lara, kommunikations- och informationsminister vid tidpunkten för kuppen. Och tillade att ”det oansvariga agerandet har inte förändrats på RCTV”.

RCTV:s deltagande i störtandet av författningen och presidenten i april 2002 var av sådan omfattning att dess RCTV:s produktionschef Andrés Izarra, som motsatte sig kuppen, avgick omedelbart för att undvika att bli medbrottsling. Under ett vittnesmål inför Venezuelas Nationalförsamling uppgav Izarra att han på kuppdagen och de efterföljande dagarna fick Graniers formella order ”att inte sända någon information om Chavez, hans anhängare, hans ministrar eller någon annan person som kunde vara relaterad till honom”.

11 april 2002: De privata medierna så som RCTV, genomförde ett flagrant lagbrott när de delade skärmen när president Hugo Chavez talade till nationen (då ska alla radio- och tevekanaler avbryta sina ordinarie program för att sända presidentens budskap) för att lugna befolkningen och förhindra blodutgjutning. På gatorna i Caracas hade högeroppositionen samlat cirka 300.000 personer som demonstrerade. På ”sin” halvsida av skärmen lade kuppmedierna ut texten: ”INTE ETT STEG TILLBAKA”!, det vill säga en direkt uppmaning om ”NU ELLER ALDRIG”! När det venezuelanska folket konfronterade kuppmakarna den 12-13 april, sände samma medier Kalle Anka och andra tecknade filmer. Inte en sekvens om vad som verkligheten pågick på Caracas gator visades. Så agerade den mannen som är direktör i SIP och som ska ge priset till Nicaraguanska medier som har agerat och opererat med direkt förfalskning av Nicaraguas verklighet.

Närvarade när kuppmakaren svor presidenteden

Granier anlände till presidentpalatset Miraflores den 12 april 2002 för att frottera sig med de andra kuppledarna, medierna, näringslivet och de högsta topparna inom armén, marinen eller Nationalgardet. Det dracks champagne och det skålades för ”Framgången att ha störtat Diktatorn”. Vad denna Faktiska Makt i verkligheten hade gjort var att ha störtat demokratin i sitt eget land. Att USA, FMI och en rad högerregeringar i världen erkände och ställde upp på den nya regimen blottlades dessa dramatiska dagar i april 2002.

Den dagen var Marcel Granier närvarande när den venezuelanska Handelskammarens (Fedecamera) ordförande Pedro Carmona Estanga svor presidenteden. Alla, inklusive Marcel Granier, undertecknade den natten i presidentpalatset sina namn i ”Närvaroboken”.

Men det är som Roy Chaderton, då ambassadör för Chávez i Bogotá sa i polemik mot de colombianska medierna, så som dagstidningen El Tiempo, att dessa ”dansade innan orkestern hade anlänt”! Ty nästa dag återtogs Miraflorespalatset av de fattiga i Caracas och underofficerare, lojala med Chavez som återinsattes presidentposten.

Men utan de venezuelanska kuppmedierna, så som Graniers RCTV, hade statskuppen aldrig blivit framgångsrik. Medierna opererade inte som medier utan som rena militära Kommando-Centraler. De representerade en manipulation av folkopinionen av aldrig tidigare skådat slag och de gav nästan order och orientering via sina medier till oppositionen. Och det värsta av alla medier var Granier och hans RCTV.

Marcel Granier, SIP.

Drömmen om den ”Mjuka Statskuppen” i Nicaragua

Det är därför som Granier, på SIP:s vägnar ska överlämna priset till de antisandinistiska medierna med hoppet att de ska lyckas genomföra sin ”mjuka statskupp” i Nicaragua.

Men tåget har gått medan kuppledarna, terroristerna och Granier blev kvar på perrongen. Inte heller orkestern kom. Den fascistiska högern kommer bara att ha ett pris som tröst.

Fotnot:

MARCEL GRANIER, är ordförande och ägare av Empresas 1BC-gruppen och Radio Caracas Television, RCTV som kontrollerar ett 40-tal radio- och tv-kanaler över hela Venezuela.

RCTV förlorade 2007 koncessionen när licensen upphörde. Eftersom han var delaktigt i statskuppen 2002, gav den venezuelanska staten inte honom en ny koncession för RCTV. Inte i något land i världen förnyas koncessionen automatiskt.

President Chavez kritiserades starkt av sina egna 2002 när han inte låste in de medieägare som hade verkat aktivt via sina medier för att störta presidenten. Inte ett enda av medierna stängdes eller sanktionerades av Chavez. Men från 2007 fick RCTV börja sända via internet.

Global Media-Observatoriet sa i november 2002 i sin analys av statskuppen att RCTV hade publicerat ”graverande felaktiga uppgifter om fakta, det dolde data och referenser, manipulerade uttalanden, det var en obalans i valet av källorna och en permanent tendens att presentera utvecklingen av händelser ur ett tendentiöst apokalyptiskt perspektiv”.

NICARAGUA-VIDEO: Så torterar Nicaraguas högerterrorister sina offer

NICARAGUA-VIDEO: Så torterar Nicaraguas högerterrorister sina offer

Fallet med Bismarck Martínez Sanchez, torterad och försvunnen för 71 dagar sedan

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-09-07 / I de två videosekvenserna som vi publicerar nedan illustreras hur högerns terrorister i Nicaragua opererar med samma bestialitet som den Islamiska Statens (IS) psykopatiska mördare.

Bismarck Martínez med fru och barnbarn.

Bismarck Martínez Sanchez, greps och försvann i händerna på maskerade terrorister som den 18 april inledde ett statskuppförsök för att störta vänsterregeringen i Managua. I dag uppdagas i två korta videofilmer hur hans bödlar torterade honom.

Bödeln greps av polisen i staden Carazo och i hans mobiltelefon upptäckte polisen de två videofilmerna som visar den gastkramande tortyren av anläggningsarbetaren i Managua som ”försvann” för 71 dagar sedan i händerna på dem som medierna kallar för ”hjältar” och som själva utger sig för att vara ”fredliga obeväpnade studenter”.

Videosekvenserna visar den raka motsatsen.

BISMARCK KIDNAPPADES den 29 juni av de maskerade och beväpnade terroristerna vid en av barrikaderna i samhället San Marcos. Han var på väg från Managua till staden Jinotepe. Polisens gripande av en av terroristerna i staden Carazo uppdagade hur de torterade den enkle anläggningsarbetaren som i Managua arbetade med att försköna stadens parker.

Över hela Nicaragua har de två videosekvenserna skakat befolkningen. De sociala nätverken är fulla av indignerade kommentarer som kräver att Bismarcks torterare ska uppge var han finns och släppa honom, om han fortfarande är i livet.

I VIDEOSEKVENSERNA TRYCKER TORTERARNA vid flera tillfällen sina automatpistoler mot Bismarcks av blod färgade huvud, även en av terroristerna utrustad med en AK-47:a hotar arbetaren med sitt vapen. Bismarcks sparkas, blir slagen i ansiktet och hans bara överkropp tar emot slag. Men denne sandinist säger knappt ett ord, trots att hans bödlar upprepade gånger säger: ”¡HABLA, HABLA!”, tala, tala och berätta!

Hundratusentals nicaraguaner har de senaste veckorna gått ut i gigantiska demonstrationer och krävt rättvisa och straff för offren respektive terroristerna som i dag, fredag, gick ut i en vad de kallar för Nationell Proteststrejk med krav på att de fängslade terroristerna ska friges. Men protesten fick inte mer uppslutning än från den politiska högern och delar av de nicaraguanska arbetsgivarna. Inte en enda fackförening deltog i protesten som blev ett fiasko.

”SÅ SMÄRTSAMT ATT SE VIDEON över tortyren de begick mot kamrat Bismarck Martínez. Jag känner vrede och en hopplöshet och jag kräver RÄTTVISA, RÄTTVISA, RÄTTVISA! De är inga “politiska fångar”, de är MÖRDARE, kriminella, de är inte och var aldrig studenter utan brottslingar!  Det är de som beskyddas av den katolska kyrkan, av Cosep (Arbetsgivarföreningen) och av de terroristiska kuppmakarna i Nicaragua”, skrev Les Jose Loza på sin Facebookmur.

Bismarcks syster Ana Maria Martínez kräver av terroristerna att de åtminstone ska uppge var hennes bror finns för att begrava honom där hans övriga syskon ligger begravda.

CIA:s manual gick på pumpen i Nicaragua. ”Vi vill ha en militär intervention i stil med den i Panama 1989”

De nicaraguanska terroristerna, stödda av högerregeringar, NGO:s och andra politiska mäktiga krafter i världen bränner på bilden ned den sandinistiska radiostationen RadioYa. Några dagar senare brände de även ned radiostationen Radio Nicaragua. Men i västmedierna utmålas dessa krafter som "fredliga frihetshjältar". Som till exempel de spanska  dagstidningarna som El Pais eller ABC. Dessa tvekar dock inte att stödja den spanska statens rättssystem som placerar en rappare som Pablo Hasel bakom galler, dömd till 2 års fängelse och 24300 euros i böter för att ha gisslat det spanska kungahuset. Vilket straff hade mannen på bilden fått om han bränt ned en av de två nämnda spanska tidningarna?

CIA:s manual gick på pumpen i Nicaragua

”Vi vill ha en militär intervention i stil med den i Panama 1989”

”Statskuppsförsöket hade en klasskaraktär”

Av Dick Emanuelsson

[En något kortare version publicerades i Proletären den 17 augusti, 2018]

PROLETÄREN / TEGUCIGALPA-MANAGUA / 2018-08-17 / De revolutionära krafterna i Nicaragua isolerade och slog tillbaka försöket att genomföra en så kallad orange revolution enligt CIA-manualen i fem steg. Efter tre månaders konfrontationer med cirka 200 dödsoffer har lugnet och vardagen återvänt. Proletärens medarbetare i Latinamerika har i en exklusiv intervju talat med president Daniel Ortegas politiske rådgivare Paul Oquist.

Det som betraktades som Centralamerikas säkraste och lugnaste land förvandlades över natten 18-19 april till en nation där närmare 100 barrikader restes över en stor del av landet och där de ekonomiskt strategiska vägarna som förbinder Nord- och Sydamerika skars av. Var det, som de korporativa medierna beskrev situationen ”spontana studentdemonstrationer som i solidaritet med pensionärerna” gick ut för att konfrontera makten? Eller var det en sedan flera år planerad aktion med en finansiell och en utstuderad politisk utbildning av 5000 unga nicaraguaner som skolats av CIA:s civila ”biståndsorgan” i hur man störtar en regering?

USA-journalisten och författaren Max Blumenthal darrar inte på stämman när han konstaterar det sistnämnda.

Max Blumenthal har också avslöjat hur USA

via sina NED, USAID finansierar NGO:s

i Nicaragua med en klar antisandinistisk

agenda.

– Fem tusen ungdomar utbildades för att störta Nicaraguas regering, sa Blumenthal när han intervjuades av Kanal 4 under sitt besök och bevakning av händelserna i Nicaragua.

Och han tillade, för att göra händelserna begripbara för oss i väst att han åkte till TV-kanalen ”100 % Noticias”, den öppet antisandinistiska tevekanalen där sociologen Oscar René Vargas i direktsändning uppmanade sina anhängare att storma ´El Carmen´, det område där sandinistpartiet har sitt partihögkvarter och där president Daniel Ortega har sitt hem.

– Det skulle aldrig kunna hända i USA, sa Blumenthal, chockad över att pressfriheten i Nicaragua under dessa månader aldrig har inskränkts och där oppositionsmedierna så som ”100 %” eller den USA-vänliga dagstidningen La Prensa öppet organiserar uppror och konfrontationer mot regeringen via sina medier

– Kanalen 100 % Noticias uppmanar folk att förstöra landet. Jag åkte till tevekanalen och träffade kanalens direktör Miguel Mora och jag frågade honom; Vad är det ni vill? Och han svarade och bad mig lämna hans budskap till min (USA:s) regering: ”Vi vill ha en militär intervention i stil med den mot Panama (1989) när ni störtade den Manuel Antonio Noriega!”

Journalist eller politisk kuppmakare? På ovanstående Twitter uppmanar Miguel Mora, ägare till TV-kanalen "100 % Noticias" sina tittare att läsa och ta del av Gene Sharps manual i hur man störtar en regering. Vad hade hänt om motsvarande hade utspelats i till exempel i Los Angeles, USA?

Varför misslyckades kuppen?

Paul Oquist föräldrar föddes i Piteå och Paul föddes i Chicago dit föräldrarna hade emigrerat. I dag är Oquist president Daniel Ortegas personlige politiske rådgivare. Han anlände till Nicaragua och Revolutionen på 1980-talet och blev kvar. Han är en slags civilminister för ´el Poder Ciudadano´, Medborgarmakten och spindeln i byggandet av världens största kanal, den kinesstödda Interoceaniska kanalen på 285 kilometer, som ska bli 40 procent större än den i dag breddade Panamakanalen.

Varför misslyckades Gene Sharps manual om hur man störtar en progressiv vänsterregering? undrar Proletären.

– För att det aldrig var några spontana aktioner. Redan från början var aktörerna maskerade och en stor del av dessa var direkta kriminella. Inför denna situation organiserade sig befolkningen i bostadsområdena för att skydda sina lokala affärer mot plundringarna.

– Organiseringen växte och det är intressant att konstatera att folket i allians med polisen sökte upp ”de spontana” i deras egna hus där stöldgodset beslagtogs för att återlämna dem till de små affärerna. Wallmart var perplexa, för det företaget har varit med om många plundringar av sina affärer runt om i världen men aldrig någonstans hade de varit med om att det stulna godset hade återvänt och det med assistens av det vanliga folket, säger Oquist på sin brutna `spanglish´.

Paul Oquist intervjuas av svenske reportern Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

Upprinnelsen till den politiska krisen var sandinistregeringens beslut om att stå fast vid pensionsreformen och inte falla till föga för IMF:s och den nicaraguanska arbetsgivarföreningens krav på en höjning av pensionsåldern med fem år, att även de rika och företagen skulle betala högre avgifter än de symboliska de gör i dag och att inte tillåta ekonomiskt mäktiga aktörer ta över pensionsfonder eller sjukförsäkringssektorn. Alla pensionärer skulle få en höjning från 6,25 % till 7 % medan företagens avgifter till socialförsäkringssystemet höjdes från 19-22 %.

Men medierna talade om att de fattigaste pensionärerna skulle få betala fem procent mer och därför gick de ut i demonstrationer. På protesternas tredje dag drog president Ortega tillbaka förslaget, säger Oquist. Men då var barrikaderna upprättade över hela Nicaragua och då var hela pensionsreformen bortglömd och i stället handlade det om att regeringen och presidenten måste avgå.

Biskoparna och en steril dialog

Daniel Ortega gav det nicaraguanska Biskopsrådet uppgiften att försöka medla. Men flera av dessa biskopar, menar Oquist, var direkta språkrör för den våldsamma oppositionen. I stället för att medla förde de i stället fram oppositionens krav som var nyval, att polisen skulle dras tillbaka till sina polisstationer men inga krav om det som hade orsakat krisen, pensionsreformen.

Polismakten drogs tillbaka till sina kaserner eller stationer men barrikaderna, som skulle monteras ned inte bara stod kvar utan fler byggdes och morden och våldet exploderade.

Det var i det läget, säger Oquist, som det organiserade folket i ´Los Barrios´, de fattiga bostadsområdena i städerna och den Frivilliga Polisen, som oppositionen kallar för ”Sandinistiska Paramilitärer” men som har en laglig grund i författningen, tog saken på allvar och inledde pacificeringen av Nicaragua. Ingen tvivlar på att bägge sidor har använt sig av metoder som gränsar till krigsaktioner men det var den situationen som oppositionen hade drivit Nicaragua till.

På Revolutionsdagen den 19 juli samlades en halv miljon sandinister på det stora torget i Managua och efter den massmanifestationen har luften gått ur oppositionen. Många av dess ledare har sett det som bäst att lämna Nicaragua och rest till USA eller Costa Rica.

En gigantiskt massa av uppskattningsvis 500.000 sandinister samlades i Managua den 19 juli, årsdagen av Revolutionen mot Somozadiktaturen den 19 juli 1979. Samma manifestationer genomfördes denna dag över hela Nicaragua och punkterade i praktiken oppositionens tre månader långa protest. FOTO: JAIRO CAJINA.

Gene Sharp-manualen

Barrikaderna och det ekonomiska, sociala och politiska tryck dessa innebar följer CIA-manualen som författades av USA-politologen Gene Sharp (1928-2018) och som tillämpats i länder som Georgien, Ukraina, Libyen, Syrien med flera länder.

DEN FÖRSTA ETAPPEN handlar om att genomföra åtgärder för att generera och främja ett klimat av obehag, ”rapporter om korruption och främjande av intriger”. Oppositionen anklagade regeringen för att vara medansvarig till de omfattande bränderna i naturreservatet Reserva Indio Maíz i mars, framför allt för att väcka och mobilisera miljömedveten ungdom. Men om vi jämför den svenska sommarens torka och hetta och de konsekvenser den fört med sig, begriper vi att vi måste vara försiktiga i att döma för klimatförändringen är brutal och dramatisk i Centralamerika. Men sandinistregeringen pekades ut som korrumperad och därför brann det Reserva Indio Maíz.

DEN ANDRA ETAPPEN i Sharp-manualen handlar om att inleda intensiva kampanjer där regeringen anklagas för att strypa press- och yttrandefriheten. Max Blumenthals uttalanden visar på motsatsen i Nicaragua. Regimen ska anklagas för brott mot de mänskliga rättigheterna. I Nicaragua var det första ”mordet på en student” i själva verket ett påhittat mord. Men de sociala närverken, som de av USA 5000 utbildade nicaraguanerna hade drillats i igångsatta en gigantisk kampanj via Facebook, Twitter, etc. medens regeringen stod perplex och delvis handlingsförlamad. Med mordet rullades kampen mot regeringen i gång på allvar och många ungdomar drogs in i den.

DEN TREDJE ETAPPEN centreras i en aktiv kamp för politiska och sociala krav och där våldsamma demonstrationer och protester utlyses som i grunden hotar samhällets institutioner. I Nicaragua brändes kommunalhus ned, åklagarämbetets fastigheter i flera städer gick samma väg och polisstationer omringades och attackerades med olika slags vapen, från hemmagjorda granatkastare till AK-gevär.

I den fjärde fasen intensifieras den psykologiska krigföringen och destabiliseringen av regeringen med målet att skapa ett klimat som utmålar regeringen som oförmögen att regera. Målet i Nicaragua var att splittra och slå sönder det stora Sandinistpartiet med närmare en miljon partimedlemmar. Den uppgiften blev för stor för oppositionens strateger.

Den femte etappen har målet att via gatuuppror och våldsamma kravaller och konfrontationer förmå presidenten och regeringen att överlämna makten och ta kontroll över statsapparaten. Viktigt i den här fasen är att regimen isoleras internationellt. Samtidigt inleds förberedelserna för en militär (ofta med begreppet ”humanitär”) intervention i händelse av att styrkeförhållandena inte är fördelaktiga för ett regimbyte. Det var detta som direktören för Tevekanalen ”100 % Noticias” begärde av USA-regeringen när Max Blumenthal intervjuade denne, Han visste att styrkeförhållanden för oppositionen inte var fördelaktiga.

5 000 USA-utbildade studenter

Både Paul Oquist som Max Blumenthal bekräftar hur de sociala nätverken som Facebook eller Twitter har spelat en nästan avgörande roll i tillämpandet av Gene Sharpmanualen sedan den 18 april och hur detta arbete finansierats av USA. När en delegation av studenter reste till USA var det på inbjudan av Freedom House, känd för att aktivt framkalla statskupper i världen. Annars är det National Endowment for Democracy, NED eller USAID som är huvudfinansiärerna i Nicaraguas omfattande NGO-nätverk.

Enligt Blumenthal, författare till böckerna “The Dayly Beast” och “Goliath” har oppositionspressen i Nicaragua fått tio miljoner dollar sedan 1990, enligt öppna källor i USA. NED har också skapat specialprogram för hundratusentals dollar varje år i utbildning av ungdomar. Olika NGO:s har under de senaste åren fått 4,1 miljoner dollar för att utbilda studenter på de privata universiteten samt UCA, ägt av jesuitpräster.

Blumenthal berättade för Kanal 4 hur han kom i kontakt och intervjuade studenten Oscar Gomez från UCA som berättade att han hade deltagit i de nämnda NED-programmen.

– Studenten, som är sandinist, berättade att USA-instruktörerna lärde oss i hur man manipulerar i de sociala nätverken för att utså splittring genom framställandet av `memos´, falska Facebook-konton och hur man i de sociala nätverken sökte och rekryterade kommande ”ledare”. Det var bland annat så man hittade flera av de aktuella ledarna bland oppositionens studenter. Fem tusen ungdomar utbildades i hur Nicaragua (regering) skulle störtas.

Max Blumenthal intervjuar president Daniel Ortega:

https://youtu.be/dL130v6OfFM

Läxa och lärdomar

Nu störtades inte Nicaragua och sandinistregeringen. För FSLN, ett parti med nära en miljon medlemmar och en stark disciplin har den politiska krisen skakat om ledningen. Många sandinister vi talat med säger att det måste till en förändring i hur partiet leds, att det demokratiseras och där partimedlemmarna verkligen får makt och skolning.

Men händelserna visar partiets centrala roll i att mobilisera, organisera och leda för att slå ned kontrarevolutionen och övervinna de aktuella problemen. Händelserna har fört det positiva med sig att partiet har enats och den delvis osynliga fiende som under flera år har bidat sin tid har nu också visat vem den är.

Dialog med vem?

I en stort uppslagen betald annons från den 16 augusti (2018) gör den samlade Oppositionsalliansen (Alianza Cívica) en faktiskt respektfull uppmaning om dialog till president Ortega. Nu tituleras han högtidligt av oppositionen: “Señor Comandante Daniel Ortega Saavedra, Presidente de la Republica”, Herr Befälhavare Daniel Ortega, Republikens President. Borta är de tidigare hånfulla orden ”President utsedd av det Högsta Valrådet” (Nicaraguas valorgan), eller ”Författningsstridiga President”.

Men i dag är det utsiktslöst att tro att regeringen ska sätta sig i en dialog, som även det ”brända” Biskopsrådet har föreslagit. I stället avlöser massdemonstrationerna varandra som kräver att hjärnorna bakom Gene Sharps ”Orange Revolution” ska ställas inför rätta, ytterst ansvariga för de uppskattningsvis 200 döda nicaraguaner som de tre månaderna av terror skördade.

Den republikanska kongressledamoten Eliana Ros Lethinen, USA-kubanska vars far var officer i tjänst hos den kubanska Batistadiktaturen och sedemera CIA-agent när familjen anlände till USA 1960, tar emot två av oppositionens studenter; Victor Cuadra och Zayda Hernandez. Lethinen var en av de främsta språkrören i stödet till den av USA uppbyggda, finansierade och underhållna terroristgruppen kallad `Contras´ under hela 1980-talet. Contras hade baser på honduranskt territorium varifrån de gjorde räder i Nicaragua och mördade sammanlagt 50.000 civila. I dag är Lehtinen den nicaraguanska högeroppositionens främsta stöd, än en gång.

Kuppförsökets mänskliga, materiella och ekonomiska saldo

I mitten av augusti i år presenterade Nationalförsamlingen (AN), det nicaraguanska parlamentet, en rapport som beskriver kuppförsökets mänskliga och fysiska saldo under de tre månader de våldsamma protesterna pågick. Vice ordförande för Nationalförsamlingens Ekonomiska Kommission José Figueroa samt ordföranden för AN:s Hälsovårdskommission Argentina Parajón gav en detaljerad redogörelse över de skador som terroristerna hade åsamkat folket och landets infrastruktur.

– Kupplanen karaktäriserades för att av slå sönder lugnet och freden och tryggheten och nicaraguanernas rätt till självaste livet. De förtrampade grundläggande rättigheter som rätten att förflytta sig, att resa och transportera varor över landet. Med våld förhindrade de människor rätten att arbeta, rätten till sjukvård och utbildning, sa Figueroa.

Nedan bilder från Leon den 20 april där kriminella element brände ned delar av det Autonoma Universitetet där det arkiverades historiska dokument. I vems intresse?

På bilden ler en av terroristerna efter att universitet är övertänt.

I sin uppräkning satte de följande teman i förgrunden:

·       198 människor förlorade livet. Deras familjer kräver rättvisa och kompensation.          

·         Statskuppförsöket orsakade stora ekonomiska skador på landets och människors ekonomi. Trovärdigheten inför utländska investeringar sjönk dramatiskt vilket får följdverkningar på sysselsättningen.          

·         Fram till och med första kvartalet 2018 fortsatte ekonomin att växa starkt, trots problemen i Venezuela. De internationella reserverna förstärktes, den nationella valutan var stark och stabil med en låg inflation.          

·         Men under de tre månaderna av våldsamheter förstörde terroristerna 252 offentliga och privata fastigheter.          

·         209 kilometer av gator/landsvägar blev ofarbara.
       

·         278 maskiner eller byggnadsfordon förstördes.          

·         389 fordon skadades eller förstördes, i synnerhet de offentliga fordonen för kommuner, Transportministeriet eller andra institutioner.          

·         De upprättade barrikaderna drabbade de lokala ekonomierna, jordbruks- och boskapssektorn. Mjölkindustrin blev allvarligt drabbad men även de små- och medelstora företagen.          

·         8 600 små turistverksamheter drabbades dramatiskt med förluster som beräknats till 231 miljoner dollar totalt. Nicaragua som ett för turisten säkert land att turista i fick en svår prestigeknäck.          

·         Enligt Figueroa har exportsektorn skadats och förlusterna beräknas uppgå till 270 miljoner dollar.          

Lilian Jarquin Martinez, 18, akut sjuk och höggravid avled efter att hon och ambulansen hon färdades inte fick tillåtelse att passera en av barrikaderna och när de släpptes förbi var det försent. Vad skulle den svenska pressen ha sagt om detta hade hänt under en protest i Sverige.

Gravida kvinnor drabbades

Enligt Argentina Parajón, hälsovårdskommissionens ordförande förstörde kuppmakarna vitala installationer på sjukvårdssektorn. Innan den 18 april i år, då protesterna inleddes, hade det nationella sjukvårdssystemet 1.585 hälsovårdsenheter utspridda över hela Nicaragua. Under de senaste åren har regeringen invigt 16 nya primärvårdssjukhus i regioner där det inte existerade ett enda. Det byggdes även 13 hälsovårdscenter, 277 läkarstationer och 52 laboratorium.

• Terroristerna förstörde framför allt akutmottagningar.
• En ´Casa Materna´ förstördes och plundrades. Denna institution är en anläggning för gravida kvinnor som interneras här i närheten till ett sjukhus. Det handlar om kvinnor i avlägsna regioner eller byar som flyttar dit i väntan på födseln. De garanteras mat, skydd, graviditetsövervakning, personlig hygien, miljö, amning rådgivning, familjeplanering och vård/kontroll efter förlossningen, bland annat i syfte att garantera ett säkert moderskap. 
• Två högkvarter för lokala Hälsovårdsmottagningar förstördes och plundrades. Flera anställda kidnappades. 
• 55 ambulanser förstördes helt eller partiellt. Sex större fordon brändes och förstördes.

Kuppförsökets klasskaraktär

Nicaraguas vicepresident Rosario Murillo hävdade att kuppförsöket hade en klar klasskaraktär; ”ett kuppförsök mot de fattiga till förmån för de rika”.

Den enorma materiella förstörelsen som den

USA-finansierade politiska högern åsamkat 

Nicaraguas fattiga är enorm.

FOTO: CÉSAR PÉREZ, CCC.

– Hur många familjer förlorade sina arbeten? 356.274 familjeförsörjare kastades ut i arbetslöshet. Dessa är inte rikemansfamiljer. Det är fattiga familjer eller familjer som var på väg `uppåt´. Men 1,5 miljoner nicaraguaner är de som reellt drabbas i siffran 356.274 familjeförsörjare av kuppmakarna och terroristerna, underströk Murillo.

Sammanlagt förstördes helt eller delvis 88 kommunalhus.

– Vem drar nytta av tjänsterna som erbjuds i kommunalhusen om det inte är det enkla folket?! Fyrtiosex polisstationer förstördes, fyra fastigheter, lager och mottagningar hos Jordbruksministeriet, två fastigheter hos Familjeministeriet, 47 skolor eller klassrum eller 21 hälsovårdsenheter.

– Fortfarande begriper jag inte att det finns människor som kan stödja denna förstörelse. De (förövarna) ska betala sina brott, morden på de 198 nicaraguanerna och den materiella förstörelsen.

Dick Emanuelsson