CIA:s
manual gick på pumpen i Nicaragua
”Vi vill ha en militär intervention i stil med den i Panama 1989”
”Statskuppsförsöket hade en klasskaraktär”
Av Dick Emanuelsson
[En något kortare version publicerades i
Proletären den 17 augusti, 2018]
PROLETÄREN / TEGUCIGALPA-MANAGUA /
2018-08-17 / De revolutionära krafterna i Nicaragua isolerade och slog tillbaka
försöket att genomföra en så kallad orange revolution enligt CIA-manualen i fem
steg. Efter tre månaders konfrontationer med cirka 200 dödsoffer har lugnet och
vardagen återvänt. Proletärens medarbetare i Latinamerika har i en exklusiv
intervju talat med president Daniel Ortegas politiske rådgivare Paul Oquist.
Det som betraktades som Centralamerikas
säkraste och lugnaste land förvandlades över natten 18-19 april till en nation
där närmare 100 barrikader restes över en stor del av landet och där de
ekonomiskt strategiska vägarna som förbinder Nord- och Sydamerika skars av. Var
det, som de korporativa medierna beskrev situationen ”spontana
studentdemonstrationer som i solidaritet med pensionärerna” gick ut för att
konfrontera makten? Eller var det en sedan flera år planerad aktion med en finansiell
och en utstuderad politisk utbildning av 5000 unga nicaraguaner som skolats av CIA:s
civila ”biståndsorgan” i hur man störtar en regering?
USA-journalisten och författaren Max Blumenthal
darrar inte på stämman när han konstaterar det sistnämnda.
Max Blumenthal har också avslöjat hur USA
via sina NED, USAID finansierar NGO:s
i Nicaragua med en klar antisandinistisk
agenda.
|
– Fem tusen ungdomar utbildades för att
störta Nicaraguas regering, sa Blumenthal när han intervjuades av Kanal 4 under
sitt besök och bevakning av händelserna i Nicaragua.
Och han tillade, för att göra
händelserna begripbara för oss i väst att han åkte till TV-kanalen ”100 % Noticias”, den öppet antisandinistiska
tevekanalen där sociologen Oscar René Vargas i direktsändning uppmanade sina
anhängare att storma ´El Carmen´, det område där sandinistpartiet har sitt
partihögkvarter och där president Daniel Ortega har sitt hem.
– Det skulle aldrig kunna hända i USA,
sa Blumenthal, chockad över att pressfriheten i Nicaragua under dessa månader
aldrig har inskränkts och där oppositionsmedierna så som ”100 %” eller den
USA-vänliga dagstidningen La Prensa öppet organiserar uppror och konfrontationer
mot regeringen via sina medier
–
Kanalen 100 % Noticias uppmanar folk att förstöra landet. Jag åkte till
tevekanalen och träffade kanalens direktör Miguel Mora och jag frågade honom;
Vad är det ni vill? Och han svarade och bad mig lämna hans budskap till min
(USA:s) regering: ”Vi vill ha en militär intervention i stil med den mot Panama
(1989) när ni störtade den Manuel Antonio Noriega!”
Varför misslyckades kuppen?
Paul Oquist föräldrar föddes i Piteå
och Paul föddes i Chicago dit föräldrarna hade emigrerat. I dag är Oquist
president Daniel Ortegas personlige politiske rådgivare. Han anlände till
Nicaragua och Revolutionen på 1980-talet och blev kvar. Han är en slags civilminister
för ´el Poder Ciudadano´, Medborgarmakten och spindeln i byggandet av världens
största kanal, den kinesstödda Interoceaniska kanalen på 285 kilometer, som ska
bli 40 procent större än den i dag breddade Panamakanalen.
Varför misslyckades Gene Sharps manual
om hur man störtar en progressiv vänsterregering? undrar Proletären.
– För att det aldrig var några spontana
aktioner. Redan från början var aktörerna maskerade och en stor del av dessa
var direkta kriminella. Inför denna situation organiserade sig befolkningen i
bostadsområdena för att skydda sina lokala affärer mot plundringarna.
– Organiseringen växte och det är
intressant att konstatera att folket i allians med polisen sökte upp ”de
spontana” i deras egna hus där stöldgodset beslagtogs för att återlämna dem
till de små affärerna. Wallmart var perplexa, för det företaget har varit med
om många plundringar av sina affärer runt om i världen men aldrig någonstans
hade de varit med om att det stulna godset hade återvänt och det med assistens
av det vanliga folket, säger Oquist på sin brutna `spanglish´.
Paul Oquist intervjuas av svenske reportern Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
Upprinnelsen till den politiska krisen
var sandinistregeringens beslut om att stå fast vid pensionsreformen och inte
falla till föga för IMF:s och den nicaraguanska arbetsgivarföreningens krav på
en höjning av pensionsåldern med fem år, att även de rika och företagen skulle
betala högre avgifter än de symboliska de gör i dag och att inte tillåta
ekonomiskt mäktiga aktörer ta över pensionsfonder eller sjukförsäkringssektorn.
Alla pensionärer skulle få en höjning från 6,25 % till 7 % medan företagens
avgifter till socialförsäkringssystemet höjdes från 19-22 %.
Men medierna talade om att de
fattigaste pensionärerna skulle få betala fem procent mer och därför gick de ut
i demonstrationer. På protesternas tredje dag drog president Ortega tillbaka
förslaget, säger Oquist. Men då var barrikaderna upprättade över hela Nicaragua
och då var hela pensionsreformen bortglömd och i stället handlade det om att
regeringen och presidenten måste avgå.
Biskoparna och en
steril dialog
Daniel Ortega gav det nicaraguanska Biskopsrådet
uppgiften att försöka medla. Men flera av dessa biskopar, menar Oquist, var
direkta språkrör för den våldsamma oppositionen. I stället för att medla förde
de i stället fram oppositionens krav som var nyval, att polisen skulle dras
tillbaka till sina polisstationer men inga krav om det som hade orsakat krisen,
pensionsreformen.
Polismakten drogs tillbaka till sina
kaserner eller stationer men barrikaderna, som skulle monteras ned inte bara
stod kvar utan fler byggdes och morden och våldet exploderade.
Det var i det läget, säger Oquist, som
det organiserade folket i ´Los Barrios´, de fattiga bostadsområdena i städerna
och den Frivilliga Polisen, som oppositionen kallar för ”Sandinistiska
Paramilitärer” men som har en laglig grund i författningen, tog saken på allvar
och inledde pacificeringen av Nicaragua. Ingen tvivlar på att bägge sidor har
använt sig av metoder som gränsar till krigsaktioner men det var den
situationen som oppositionen hade drivit Nicaragua till.
På Revolutionsdagen den 19 juli
samlades en halv miljon sandinister på det stora torget i Managua och efter den
massmanifestationen har luften gått ur oppositionen. Många av dess ledare har
sett det som bäst att lämna Nicaragua och rest till USA eller Costa Rica.
Gene
Sharp-manualen
Barrikaderna och det ekonomiska,
sociala och politiska tryck dessa innebar följer CIA-manualen som författades
av USA-politologen Gene Sharp (1928-2018) och som tillämpats i länder som
Georgien, Ukraina, Libyen, Syrien med flera länder.
DEN
FÖRSTA ETAPPEN handlar
om att genomföra åtgärder för att generera och främja ett klimat av obehag,
”rapporter om korruption och främjande av intriger”. Oppositionen anklagade
regeringen för att vara medansvarig till de omfattande bränderna i
naturreservatet Reserva Indio Maíz i mars, framför allt för att väcka och
mobilisera miljömedveten ungdom. Men om vi jämför den svenska sommarens torka
och hetta och de konsekvenser den fört med sig, begriper vi att vi måste vara
försiktiga i att döma för klimatförändringen är brutal och dramatisk i
Centralamerika. Men sandinistregeringen pekades ut som korrumperad och därför
brann det Reserva Indio Maíz.
DEN
ANDRA ETAPPEN i
Sharp-manualen handlar om att inleda intensiva kampanjer där regeringen
anklagas för att strypa press- och yttrandefriheten. Max Blumenthals uttalanden
visar på motsatsen i Nicaragua. Regimen ska anklagas för brott mot de mänskliga
rättigheterna. I Nicaragua var det första ”mordet på en student” i själva verket
ett påhittat mord. Men de sociala närverken, som de av USA 5000 utbildade
nicaraguanerna hade drillats i igångsatta en gigantisk kampanj via Facebook, Twitter,
etc. medens regeringen stod perplex och delvis handlingsförlamad. Med mordet rullades
kampen mot regeringen i gång på allvar och många ungdomar drogs in i den.
DEN
TREDJE ETAPPEN centreras
i en aktiv kamp för politiska och sociala krav och där våldsamma
demonstrationer och protester utlyses som i grunden hotar samhällets
institutioner. I Nicaragua brändes kommunalhus ned, åklagarämbetets fastigheter
i flera städer gick samma väg och polisstationer omringades och attackerades
med olika slags vapen, från hemmagjorda granatkastare till AK-gevär.
I
den fjärde fasen
intensifieras den psykologiska krigföringen och destabiliseringen av regeringen
med målet att skapa ett klimat som utmålar regeringen som oförmögen att regera.
Målet i Nicaragua var att splittra och slå sönder det stora Sandinistpartiet
med närmare en miljon partimedlemmar. Den uppgiften blev för stor för
oppositionens strateger.
Den
femte etappen har
målet att via gatuuppror och våldsamma kravaller och konfrontationer förmå
presidenten och regeringen att överlämna makten och ta kontroll över
statsapparaten. Viktigt i den här fasen är att regimen isoleras
internationellt. Samtidigt inleds förberedelserna för en militär (ofta med
begreppet ”humanitär”) intervention i händelse av att styrkeförhållandena inte är
fördelaktiga för ett regimbyte. Det var detta som direktören för Tevekanalen
”100 % Noticias” begärde av USA-regeringen när Max Blumenthal intervjuade
denne, Han visste att styrkeförhållanden för oppositionen inte var fördelaktiga.
5
000 USA-utbildade studenter
Både Paul Oquist som Max Blumenthal
bekräftar hur de sociala nätverken som Facebook eller Twitter har spelat en
nästan avgörande roll i tillämpandet av Gene Sharpmanualen sedan den 18 april
och hur detta arbete finansierats av USA. När en delegation av studenter reste
till USA var det på inbjudan av Freedom House, känd för att aktivt framkalla
statskupper i världen. Annars är det National
Endowment for Democracy, NED eller USAID som är huvudfinansiärerna i
Nicaraguas omfattande NGO-nätverk.
Enligt Blumenthal, författare till
böckerna “The Dayly Beast” och “Goliath” har oppositionspressen i Nicaragua
fått tio miljoner dollar sedan 1990, enligt öppna källor i USA. NED har också
skapat specialprogram för hundratusentals dollar varje år i utbildning av
ungdomar. Olika NGO:s har under de senaste åren fått 4,1 miljoner dollar för att
utbilda studenter på de privata universiteten samt UCA, ägt av jesuitpräster.
Blumenthal berättade för Kanal 4 hur
han kom i kontakt och intervjuade studenten Oscar Gomez från UCA som berättade
att han hade deltagit i de nämnda NED-programmen.
– Studenten, som är sandinist,
berättade att USA-instruktörerna lärde oss i hur man manipulerar i de sociala
nätverken för att utså splittring genom framställandet av `memos´, falska
Facebook-konton och hur man i de sociala nätverken sökte och rekryterade
kommande ”ledare”. Det var bland annat så man hittade flera av de aktuella
ledarna bland oppositionens studenter. Fem tusen ungdomar utbildades i hur
Nicaragua (regering) skulle störtas.
Max Blumenthal intervjuar president Daniel Ortega:
Läxa och lärdomar
Nu störtades inte Nicaragua och
sandinistregeringen. För FSLN, ett parti med nära en miljon medlemmar och en stark
disciplin har den politiska krisen skakat om ledningen. Många sandinister vi
talat med säger att det måste till en förändring i hur partiet leds, att det
demokratiseras och där partimedlemmarna verkligen får makt och skolning.
Men händelserna visar partiets
centrala roll i att mobilisera, organisera och leda för att slå ned
kontrarevolutionen och övervinna de aktuella problemen. Händelserna har fört
det positiva med sig att partiet har enats och den delvis osynliga fiende som
under flera år har bidat sin tid har nu också visat vem den är.
Dialog med vem?
I en stort uppslagen betald annons
från den 16 augusti (2018) gör den samlade Oppositionsalliansen (Alianza
Cívica) en faktiskt respektfull uppmaning om dialog till president Ortega. Nu tituleras
han högtidligt av oppositionen: “Señor Comandante Daniel Ortega Saavedra,
Presidente de la Republica”, Herr Befälhavare Daniel Ortega, Republikens
President. Borta är de tidigare hånfulla orden ”President utsedd av det Högsta
Valrådet” (Nicaraguas valorgan), eller ”Författningsstridiga President”.
Men i dag är det utsiktslöst att tro
att regeringen ska sätta sig i en dialog, som även det ”brända” Biskopsrådet
har föreslagit. I stället avlöser massdemonstrationerna varandra som kräver att
hjärnorna bakom Gene Sharps ”Orange Revolution” ska ställas inför rätta,
ytterst ansvariga för de uppskattningsvis 200 döda nicaraguaner som de tre månaderna
av terror skördade.
Kuppförsökets
mänskliga, materiella och ekonomiska saldo
I mitten av augusti i år presenterade Nationalförsamlingen
(AN), det nicaraguanska parlamentet, en rapport som beskriver kuppförsökets
mänskliga och fysiska saldo under de tre månader de våldsamma protesterna pågick.
Vice ordförande för Nationalförsamlingens Ekonomiska Kommission José Figueroa samt ordföranden för AN:s
Hälsovårdskommission Argentina Parajón gav en detaljerad redogörelse över de
skador som terroristerna hade åsamkat folket och landets infrastruktur.
– Kupplanen
karaktäriserades för att av slå sönder lugnet och freden och tryggheten och
nicaraguanernas rätt till självaste livet. De förtrampade grundläggande
rättigheter som rätten att förflytta sig, att resa och transportera varor över
landet. Med våld förhindrade de människor rätten att arbeta, rätten till
sjukvård och utbildning, sa Figueroa.
Nedan bilder från Leon den 20 april där kriminella element brände ned delar av det Autonoma Universitetet där det arkiverades historiska dokument. I vems intresse?
På bilden ler en av terroristerna efter att universitet är övertänt. |
I sin uppräkning satte
de följande teman i förgrunden:
· 198 människor förlorade livet. Deras familjer kräver rättvisa
och kompensation.
·
Statskuppförsöket orsakade stora ekonomiska skador på landets
och människors ekonomi. Trovärdigheten inför utländska investeringar sjönk
dramatiskt vilket får följdverkningar på sysselsättningen.
·
Fram till och med första kvartalet 2018 fortsatte ekonomin att
växa starkt, trots problemen i Venezuela. De internationella reserverna
förstärktes, den nationella valutan var stark och stabil med en låg inflation.
·
Men under de tre månaderna av våldsamheter förstörde
terroristerna 252 offentliga och privata fastigheter.
·
209 kilometer av gator/landsvägar blev ofarbara.
·
278 maskiner eller byggnadsfordon förstördes.
·
389 fordon skadades eller förstördes, i synnerhet de offentliga
fordonen för kommuner, Transportministeriet eller andra institutioner.
·
De upprättade barrikaderna drabbade de lokala ekonomierna,
jordbruks- och boskapssektorn. Mjölkindustrin blev allvarligt drabbad men även
de små- och medelstora företagen.
·
8 600 små turistverksamheter drabbades dramatiskt med förluster
som beräknats till 231 miljoner dollar totalt. Nicaragua som ett för turisten
säkert land att turista i fick en svår prestigeknäck.
·
Enligt Figueroa har exportsektorn skadats och förlusterna
beräknas uppgå till 270 miljoner dollar.
Gravida kvinnor
drabbades
Enligt
Argentina Parajón, hälsovårdskommissionens ordförande förstörde kuppmakarna
vitala installationer på sjukvårdssektorn. Innan den 18 april i år, då
protesterna inleddes, hade det nationella sjukvårdssystemet 1.585
hälsovårdsenheter utspridda över hela Nicaragua. Under de senaste åren har
regeringen invigt 16 nya primärvårdssjukhus i regioner där det inte existerade
ett enda. Det byggdes även 13 hälsovårdscenter, 277 läkarstationer och 52
laboratorium.
- Terroristerna förstörde framför allt akutmottagningar.
- En ´Casa Materna´ förstördes och plundrades. Denna institution är en anläggning för gravida kvinnor som interneras här i närheten till ett sjukhus. Det handlar om kvinnor i avlägsna regioner eller byar som flyttar dit i väntan på födseln. De garanteras mat, skydd, graviditetsövervakning, personlig hygien, miljö, amning rådgivning, familjeplanering och vård/kontroll efter förlossningen, bland annat i syfte att garantera ett säkert moderskap.
- Två högkvarter för lokala Hälsovårdsmottagningar förstördes och plundrades. Flera anställda kidnappades.
- 55 ambulanser förstördes helt eller partiellt. Sex större fordon brändes och förstördes.
Kuppförsökets
klasskaraktär
Nicaraguas vicepresident Rosario Murillo
hävdade att kuppförsöket hade en klar klasskaraktär; ”ett kuppförsök mot de
fattiga till förmån för de rika”.
Den enorma materiella förstörelsen som den
USA-finansierade politiska högern åsamkat
Nicaraguas fattiga är enorm.
FOTO: CÉSAR PÉREZ, CCC.
|
– Hur många familjer förlorade sina
arbeten? 356.274 familjeförsörjare kastades ut i arbetslöshet. Dessa är inte
rikemansfamiljer. Det är fattiga familjer eller familjer som var på väg `uppåt´.
Men 1,5 miljoner nicaraguaner är de som reellt drabbas i siffran 356.274
familjeförsörjare av kuppmakarna och terroristerna, underströk Murillo.
Sammanlagt förstördes helt eller delvis
88 kommunalhus.
– Vem drar nytta av tjänsterna som
erbjuds i kommunalhusen om det inte är det enkla folket?! Fyrtiosex
polisstationer förstördes, fyra fastigheter, lager och mottagningar hos
Jordbruksministeriet, två fastigheter hos Familjeministeriet, 47 skolor eller klassrum
eller 21 hälsovårdsenheter.
– Fortfarande begriper jag inte att
det finns människor som kan stödja denna förstörelse. De (förövarna) ska betala
sina brott, morden på de 198 nicaraguanerna och den materiella förstörelsen.
Dick
Emanuelsson