Tre år av sandiniststyre i Nicaragua har förändrat mycket
Av Dick Emanuelsson
MANAGUA / 2010-01-25 / I januari 2007 återtog
sandinisterna i Nicaragua regeringsmakten efter 16 år i opposition (1990-2006).
Tre nyliberala högerregeringar hade dragit ner landet i misär och fattigdom
till förmån för inhemskt men framför allt utländskt storkapital. Fackföreningar
och aktiva förföljdes, svartlistades och avskedades. Analfabetismen var i
januari 2007 över 38 procent men har i dag, tre år senare, eliminerats och
Unesco förklarade nyligen landet fritt från analfabetism.
 |
| Pedro Ortega Mendez under en presskonferens. |
Pedro Ortega
Mendez, generalsekreterare för Nicaraguas Textilarbetareförbund i landets Frizoner
(maquilasfabriker) och medlem av den sandinistiska landsorganisationen CST:s
högsta ledning, ger regeringen Daniel Ortega godkänt för de tre första årens
arbete.
– Efter valsegern
i november 2006 sammanträffade vi med Ortega och krävde att hans kommande regering
skulle respektera lagarna på arbetsmarknaden som skyddar de anställda, rätten
till kollektivavtalsförhandlingar och organiseringsfrihet. Under de tidigare 16
åren hade vårt arbete alltid handlat om att försvara oss mot en arbetsgivare
som hade stöd av regeringen. De kommande månaderna 2007 kunde vi ses en märkbar
förändring i Nicaragua. Arbetsmarknadsministeriets inspektörer, som tidigare underlättade
arbetsgivarnas svartlistning av fackliga ledare och fackligt aktiva samråder nu
med det lokala facket innan de går in i en fabrik, säger Ortega som uppger att
det tidigare var enklare att bilda ett politiskt parti än en lokal fackförening.
Hur har lönerna förändrats med den nya
regeringen?
– Under 16 år av
nyliberala regeringar ökade minimilönerna endast med 18 procent. Detta ska
jämföras med 63 procents ökning som regeringen Daniel Ortega har drivit i genom
under de tre åren vid makten, trots en internationell ekonomisk kris som har
slagit hårt i Latinamerika.
Och hur har facket flyttat fram sina
positioner?
– Krisen medförde
att tusentals arbetstillfällen i frizonerna försvann men en stor del av dessa
har ersatts av nya. Trots det har den fackliga organisationsgraden, som
tidigare var under tio procent i frizonerna, tredubblats. I dag är mer än 30
procent av arbetarna medlemmar i facket.
Igår undertecknade facken i frizonerna ett
kollektivavtal med motparten som kallas ”unikt” i pressen. Vad innebär det?
– Det är ett
trepartsavtal mellan facken, regeringen och textilarbetsgivarna i frizonen. Det
är inte bara ett ekonomiskt avtal med 9-12 procents löneökningar som sträcker
sig ända fram till 2013, utan också ett avtal med ett socialt innehåll.
– Det innebär
ekonomiskt förmånligt stöd från arbetsgivaren för att bygga ett eget hus för
ensamstående kvinnor med barn. Priset för huset är symboliskt, 600 dollar och
kvinnan betalar 20 dollar i månaden men det reella priset för huset är cirka
6000 dollar. Avtalet stipulerar också subventionerade matpaket som bland annat
består av ris, bönor, matolja till ett lågt pris som ligger 20-30 procent under
marknadspriserna. Avtalet ger också arbetarna rätt till generösa lån för att
reparera sin bostad, byggnation av ett semesterhem där de anställda kan vila ut
på semestern, något som stöds ekonomiskt av arbetsgivarna och regeringen.
Avtalet ger rätt till fortbildning i andra delar av produktionsprocessen. Som
du ser har det under de tre senaste åren hänt mycket positivt.
