 |
| Den honduranska diktatorn Roberto Micheletti och överste Hans van Baalen. På bilden befinner de sig i presidentpalatset som intogs av armén den 28 juni 2009 medan folkmassorna omringade palatset med kravet på att kuppmakarna skulle dra sig tillbaka och den störtade president Manuel Zelaya skulle återinsättas på sin post. Men statskuppen konsoliderades med hjälp av USA:s militära leveranser och vägran att blockera all handel med Honduras. På bilden svär ordföranden för den Liberala Internationalen van Baalen och kuppmakaren Micheletti ömsesidig kärlek. |
Nicaragua-Honduras: När Jan Björklunds
Liberala International utsåg Honduras kuppledare till vice ordförande i
Internationalen
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA
/ 2018-09-20 / Den Liberala Internationalens ordförande Johannes Cornelis ”Hans”
van Baalen, holländsk infanteriöverste landade på Managuas flygplats några
månader efter den militära statskuppen i Honduras den 28 juni 2009. Målet var
att ”prata” med nicaraguanska arméofficerare. van Baalen kanske inte begrep det
latinamerikanska lynnet, i synnerhet inte det nicaraguanska som fler än en gång
kastat ut utländska inkräktare, bland dem William Walker och USA:s Marinkår.
Samma öde drabbade den rödlätte
tunnhårige liberalen som svettades än värre när han nästan bokstavligen sattes
på planet till Honduras huvudstad Tegucigalpa. Landets ungsandinister tolkade
hans ”önskan” att prata med nicaraguanska militärer som ett försök att
konspirera fram en militärkupp också i Nicaragua.
För i grannlandet Honduras blev den
liberala talmannen i den honduranska kongressen, Roberto Micheletti, den
civila-militära kuppledningens synbara språkrör, vid sidan av general Romeo Vazquez,
samma general som hade beordrat ett specialkommando på 100 militärer ur den
honduranska armén att med våld ”inta” president Manuel Zelayas enkla hem i en
av huvudstadens anspråkslösa medelklasskvarter. I plåtdörrarna finns
fortfarande perforationerna från automatgevärens kulsprutesalvor kvar.
Daniel Ortegas upptäckt
Zelaya fördes till den militära delen
av flygplatsen Toncontin och därifrån lyfte militärplanet med kursen norrut.
Det landade efter cirka tio minuter på flygplatsen Soto Cano, eller i folkmun,
Palmerola i centrala Honduras. Där finns den längsta landningsbanan i
Centralamerika och de som bestämmer här är USA:s Södra Militärkommando,
SOUTHCOM.
Den störtade liberale presidenten visste
inte var han befann sig under de 15 minuter planet stod still på
landningsbanan. Vad som diskuterades mellan de honduranska och USA-militärerna har
ännu inte gått att få klarhet i. Efter samtalet lyfte planet och gick denna
gång söderut, mot Costa Rica. Där landade planet och Zelaya kastades ut på
landningsbanan, bara iklädd en pyjamas men vid liv.
Men det kom att bli Nicaraguas president
Daniel Ortega som kom att berätta att det honduranska militärplanet hade landat
på USA:s viktigaste och mest strategiska militärbas i Centralamerika. Ortega
hade bett de centralamerikanska luftfartsmyndigheternas organ om att lokalisera
alla flygningar på morgonen den 28 juni 2009. Och rapporten slog ned som en
bomb i Honduras. För än en gång uppdagades det att USA inte bara visste om
kupplanerna, vilket Hillary Clinton mer eller mindre har bekänt som dåtida
statssekreterare, utan var aktivt deltagande.
 |
| ¡"FUERA YANKEES"! USA ut ur Honduras. Den tio kilometer långa muren som döljer USA:s flygbas i Honduras, Soto Cano, med den längsta landningsbanan i Centramerika. |
En halv miljon honduraner vid flygplatsen
En vecka senare satte Venezuelas president
Hugo Chavez ett plan till förfogande som skulle landa på Toncontins flygplats i
Tegucigalpa. I planet fanns Manuel Zelaya, president Rafael Correa, Christina Fernandez
och Venezuelas utrikesminister Nicolas Maduro.
Vi, närmare en halv miljon, som hade
anlänt till Toncontin för att bevittna landningen hörde plötsligt skottlossning
just från den militära delen av flygplatsen varifrån Zelaya hade transporterats
bort av kuppmilitären. Utplacerade krypskyttar från armén sköt besinningslöst
och ett 20-tal demonstranter skottskadades.
Isis Obed, 18, fick delar av kraniet
sönderskjutet och medlemmarna från Motståndfrontens säkerhetsgrupp bar honom
mot en bil som skulle föra den livlösa kroppen med hjärnsubstansen rinnande mot
asfalten till sjukhuset. Isis blev det första av många offer för den militära
statskuppen.
På landningsbanan parkerades fyra
militärlastbilar för att förhindra att Zelaya skulle kunna återvända.
Kuppmilitärerna varnade också planets piloter att de skulle komma att skjutas
ned om de försökte att landa.
Micheletti vice ordförande i Liberalinternationalen
Det var med denna bakgrund som Jan Björklunds
liberale partibroder anlände till Honduras efter att ha misslyckats skapa en
liknande kupp i Nicaragua. Därifrån kom han undan med blotta förskräckelsen. I
november 2009, det vill säga några månader efter militärkuppen i Honduras sa
han följande.
 |
Diktatorn dekorar sin politiska partikamrat,
överste
Hans van Baalen,
ordförande för
den Liberala Internationalen.
|
”Det var ett nöje att berätta för Micheletti att
kongressen för den Liberala Internationalen för två veckor sedan utsåg honom
som en av dess vicepresidenter” (...) ”Med sitt mod (SIC!) har president Micheletti
gjort det möjligt att det demokratiska presidentvalet (...) kan genomföras den
29 november. Det är en enorm och modig handling till förmån för demokratin
(...) Min organisation kommer att skicka observatörer till presidentvalet den
29 november, eftersom det fria och transparenta valet den 29:e och den senare
utnämningen av en ny president kommer att komplettera processen för ett återvändande
av den konstitutionella ordningen i Honduras”.
Det var Hans van Baalens ord till pressen efter att
han tagits emot i presidentpalatset i Honduras huvudstad, ockuperad vid
tillfället av en civil&militärjunta som hade störtat den folkligt valde president
Manuel Zelaya Rosales, exakt som Pinochet hade gjort den 11 september 1973 då
vänsterns president Salvador Allende störtades i en av de blodigaste
statskupper världen skådat.
”Latinamerika har väntat i 40 år på att få ordet”!
Det ”demokratiska presidentvalet”, som van Baalen talade
om var i själva verket ett välregisserat valspektakel under USA-ambassadens
ledning och som bojkottades av Motståndsfronten (Frente Nacional de Resistencia Contra el Golpe de Estado). Det hade
som mål att en gång för alla sätt P för Manuel Zelaya som hade anslutit
Honduras till Petrocaribe och ALBA, bägge delar av processen för en ny
latinamerikansk och karibisk integration och återupprättat de diplomatiska
förbindelserna med Kuba. Det hör till saken att Honduras var det land som i OAS
1960 tog initiativ till att utesluta Kuba ur organisationen.
På OAS´ möte som genomfördes i Honduras´ andra stad
San Pedro Sula, bad Hillary Clintons sekreterare att hon skulle få framföra sitt
tal. Hon skulle senare resa till Egypten, sa sekreteraren och tillade att ”hon
har väntat i 14 timmar”.
Varpå Honduras utrikesminister Patricia Rodas dräpte
Clinton med orden: ”Latinamerika har väntat i 40 år på att få ordet”! Clinton
lämnade konferensen utan att ha framför sitt tal. 14 dagar senare verkställdes statskuppen.
Så såg styrkeförhållandena ut i mitten av 2009. Men
det skulle bli en ändring efter att USA och deras lokala ”pitiyankies” hade
omgrupperat sig.
 |
| Patricia Rodas till Hillary Clinton: ”Latinamerika har väntat i 40 år på att få ordet”! |
USA:s sanktion mot Micheletti: ett indraget visum
Ingen regering i världen erkände kuppregimen från 2009
som den Liberala Internationalen utsåg till sin vice ordförande. FN fördömde
kuppen och till och med de Amerikanska Staternas Organisation, OAS, fördömde
kuppen. Hillary Clinton hade inget annat val även om det inte kom en enda
sanktion från USA:s sida. Ett indraget visum till USA för Micheletti var USA:s
bidrag till att knäcka kuppen och männen och kvinnorna bakom den.
Inte heller erkändes den regering som utsågs av
nationalisten Porfirio Lobo vid valet den 26 november 2009, med undantag för
ett fåtal högerregimer som Alvaro Uribe i Colombia.
Vad vi som bevakade statskuppen som reportrar däremot
upptäckte då, och de efterföljande åren, var att USA förnyade hela den militära
arsenalen för Honduras väpnade styrkor. ”Plan Honduras” inleddes och där dessa
uniformerade plötsligt omgav sig och fortbildades, inte bara av USA-rådgivare
utan i ännu högre grad av colombianska militärer och poliser. Colombia som vid
tillfället var ett av de länder i världen där flest brott mot de mänskliga
rättigheterna begicks. Ironiskt nog roterade Björklunds & van
Baalens liberala partikollegor vid makten med de konservativa regeringarna sedan
1950-talet.
 |
| En militärhelikopter cirkulerar ovanför presidentpalatset vid lunchtid den 28 juni 2009, dagen för statskuppen som inleddes klockan 06.00. FOTO: DICK EMANUELSSON |
`En demokratisk militärkupp´?
Nästan samtidigt som van Baalen och
Micheletti dekorerade varandra i presidentpalatset, genomförde dåvarande
Folkpartiet (”Ohlins Diversehandel”, som det också kallades i folkmun) sitt
landsmöte. Men Björklund teg, noterade Proletären i nr 48, 2009, om att hans i
den internationella liberala hierarkins befäl nu hette Roberto Micheletti. Vem
i Folkpartiet var det som deltog i beslutet att utse denne kuppmakare till vice
ordförande i den Liberala Internationalen?
”Folkpartiet är medlem i Liberala
Internationalen, så tystnaden är talande. De stora orden om demokrati gäller
inte Honduras och Nicaragua, som haft fräckheten att välja en icke liberal väg.
I sådana länder bejakar Folkpartiet istället militärkupper och
militärdiktaturer”, summerade Proletären som dräpte till med slutorden:
”Jan Björklund tiger. Men säkert tänker
han som liberala Göteborgs-Posten skrev om kuppförsöket mot Hugo Chávez i
Venezuela 2002: `En demokratisk militärkupp´.”
Nu hör det till saken att van Baalen
har överstes grad medan Björklund inledde sin militära bana som fänrik som
sedan gick spikrakt uppåt tills han slutade som kapten. Därefter fick han smak
för politiken.
Och det är här som de svenska och internationella
liberalerna systematiskt och metodiskt arbetar på flera fronter för att
politiskt isolera progressiva regeringar i Latinamerika. Det besatta hatet mot
länder som Kuba, Venezuela och Nicaragua uttrycks överallt där så är möjligt.
Via Sida kanaliseras finansiella medel till de politiska krafter som
liberalerna har kontakt med för att störta folkvalda regeringar. Hade samma
stöd utgått från Moskva eller Havanna hade kraven på fängelse hörts omedelbart
från de liberala ledarsidorna.
Men varken William Walker, överste
North eller överste van Baalen har lyckats knäcka den sandinistiska
motståndsviljan. Dessa herrar kommer att gå till historien som misslyckade patetiska
kuppmakare, i sällskap med Micheletti, Liberalinternationalens vice ordförande.
 |
Sandinos folk har mer än ett sekels erfarenhet av hur motstå
och bekämpa interventionism. Därför avvisar folket de billiga försöken av
europeiska liberaler att vända den politiska processen i Nicaragua och placera
sina nickedockor vid makten.
|
