 |
| Från Atlantkusten (Karibien) till Stilla Havet, 278 km. |
REPORTAGE NICARAGUA 2013 (1-2)
Att “kanalisera” sig ur fattigdomen
I ett
första reportage från Nicaragua, beskriver Flammans Dick och Miriam Emanuelsson planerna
på en interoceanisk kanal mellan Karibien och Stilla Havet.
OMETEPE
/ NICARAGUA / Sakta växer de två vulkanerna Concepcion och Madera sig till
två jättar ju närmare “Che Guevara” kommer till ön Ometepe. “Che
Guevara” är bilfärjan vi reser med. För ett ögonblick låter jag fantasin spela
fritt och funderar på vad Östermalms- eller Örgrytehögern skulle säga om Silja-
respektive Stena Line skulle döpas om till “Sven Linderot” eller “August
Palm” efter att en verklig folkmakt hade erövrats av folket i Sverige.
Det är första gången jag besöker Ometepe
eller överhuvudtaget gör en tur på Cocibolca eller Nicaraguasjön, som den kallas i folkmun.
Ometepe är världens största ö i en insjö och motsvarar 254 kvadratkilometer.
Nicaraguasjön är Latinamerikas näst största insjö med 8.624 kvadratkilometer och
en ovärderlig sötvattenkälla för Nicaragua.
Hur som helst så är inte Mirian och jag här för att njuta av
sjön och ön som turister. Under våra två dagar ska vi sondera ett av Latinamerikas
största megaprojekt; byggandet av en kanal mellan Atlanten och Stilla havet,
nästan 30 mil lång. Kanalen, om den byggs, ska kunna ta emot fartyg som är mycket
större än de som går i Panamakanalen. Den ska bli nästan fyra gånger längre än
Panamakanalen och ska gå genom 25 procent av Nicaraguas känsliga regnskogar.
Dessa områden, som anges i konventionen om våtmarker av internationell betydelse,
kallad Ramsarkonventionen, är hem för hundratals arter av växter, fåglar,
däggdjur, reptiler, fiskar, groddjur, blötdjur och kräftdjur.
 |
| Med färjan "Ferry Che Guevara" tar man sig till ön Ometepe i den stora Nicaraguasjön. |
Den 7
maj skrev China Daily att den Interoceanska kanalen blir ett Seklets
logistikprojekt. Andra uttalanden talar om att Nicaragua kommer att tredubbla
antalet sysselsatta i Nicaragua. Det centralamerikanska parlamentets ordförande
Leonel Vázquez Búcaro hävdar att kanalen kommer få stor betydelse för hela
regionen. En expert på sjöfart menar att byggandet av ”detta majestätiska
byggnadsverk” kommer att ge varvsindustrin i världen en rejäl skjuts.
Kanalen har en strategisk karaktär och i Nicaragua talas det
allt öppnare om att kanalen kan betyda ett oberoende och att Nicaragua aldrig
mer ska tvingas att lyssna och lyda “Husbondens Röst”, det vill säga USA.
Kanaltemat har varit arkiverat under de tre nyliberala
regeringarna (1990-2007). Men med Sandinistfrontens seger i november 2006, tog
president Daniel Ortega fram projektet ur arkivet som varit en dröm i Nicaragua
sedan självständigheten från den spanska kolonialmakten 1821.
Men allt är inte frid och fröjd. Många befarar att den
känsliga tropiska naturen eller Nicaraguasjön kommer att ta skada. Miljökonsekvenserna
för kanalen ska utredas under ett år innan det definitiva beslutet tas nästa
år. För det är ett jätteprojekt som kommer kosta cirka 40 miljarder dollar. Och
kritiker saknas inte.
– Vi har fattat beslutet att lägga fram ett
partitiellt konstitutionellt klagomål mot två teman som är skadliga för
medborgarna och företagen i landet, sade Joseph Adam Aguerri, ordförande för
Nicaraguas Arbetsgivarförening Cosep.
Även om de
viktigaste privata företagarna stöder kanalprojektet, säger Cosep att den
speciallag som den sandinistiska majoriteten beslutade om i Nationalförsamlingen
i juni i år, står motsättning till landets författning.
Lagen heter “Särskild lag
för utveckling av infrastruktur och transport för nicaraguanska frizoner och en
associerad infrastruktur”. Den ger det kinesiska bolaget HK Nicaragua Canal Development Investment Co. Limited
Group (HKND) koncession över kanalen i 50 år med rätt att
förlänga koncessionen i ytterligare 50 år. “Den åsamkar privategendomen och landets
Centralbank skada”, hävdar ledningen för Nicaraguas arbetsgivare.
Den liberala parlamentsledamoten
Eliseo Núñez är lika kategoriskt motståndare till kanalen:
– Vi kommer att
överlämna landets suveränitet utan att veta var kanalen kommer att gå fram, hur
mycket den kostar, vilket miljöeffekt den får eller hur lång tid byggandet
kommer att ta, sa Nuñez, som är ledamot av Nationalförsamlingens Kommission
för Infrastruktur, i ett pressuttalande.
Ön Ometepe är en bokstavlig pärla.
Unesco har slagit fast att det är ett naturens underverk. Och jag tänker på
Nuñez´ ord och oro när vi tar bilen och kör på “8:an” i riktning mot den andra vulkanen,
Madera (trä). Regeringen Daniel Ortega har byggt en väg som kallas “8:an”. Tänk dig
att det byggs en “8” med de två vulkanerna i siffrans cirklar.
– Hit kommer
det mycket utlänningar med ryggsäckar som brukar vandra upp till vulkanen
Madera. De går ner i den där de badar i lagunen.
Det säger
hotellägaren Ernesto Quintana Flores och kisar mot solen där vi sitter på
altanen och njuter av papegojsjungande och den 30-gradiga värmen. Han är tillfälligt
hemma i Ometepe. I 35 år har han arbetat som vanlig knegare i Chigaco, USA, där
han sparade pengar år efter år för att bygga sin dröm, bara 30 meter från
Nicaraguasjöns strand, ett litet hotell.
Vad säger han
om att det ska dras en kanal bara några kilometer söder om vulkanen Madera, där
fartyg i 50.000-tonsklassen ska gå förbi hans hotell i byn Santo Domingo?
– Vi har diskuterat
kanalprojektet mellan hotell- och företagsägarna på Ometepe. Utan tvekan kommer
Ometepe att gynnas men det finns också saker som kommer att försämras på ön.
Vad vi vill är mer tid för att utreda konsekvenserna av kanalen. Nicaraguasjön
är så stor men så frisk och som “livnär” sig på de två vulkanerna.
Han är, som
många miljöaktivister, orolig för att kanalgrävandet i sjön kommer att få
återverkningar.
– Jag vill att
hela Nicaragua ska gynnas av ett eventuellt kanalprojekt, inte bara för mig som
hotellägare med den ökning av turister som kalkyleras. Vi ser att landet
behöver mer arbetstillfällen.
 |
| Hotellägaren Ernesto Quintana Flores. |
Han är själv ett levande exempel på hur
den ekonomiska modellen tvingar miljoner centralamerikaner till USA i sökandet
efter arbete för att försörja sin familj som blir kvar i landet. Därför är han
förhoppningsfull om att kanalbygget kan ge nicaraguanerna en bättre framtid än
tidigare.
– Hit är alla
turister välkomna. Situationen på Ometepe är lugn, ingen brottslighet, kanske
en å annan höna som stjäls men vi kan garantera en skön semester, säger Ernesto
med ett leende.
Rummen är stora
och billiga. En dubbelsäng med en extrasäng och fläkt i taket kostar 25 dollar
per natt. Med luftkonditionering 30 dollar. “Men det är förhandlingsbart. Stannar du
flera nätter kan vi gå ner till 20 dollar”.
Vi går ner och
byter om och springer ut i det 25-gradiga sötvattnet i det som ser ut som en
ocean. Och njuter av en av Nicaraguas många “naturpärlor”.
https://youtu.be/ZJ-mQFn0uQY
Sverige-USA-Nicaragua
Paul Öqvists Kelley
pappa föddes i Piteå och han har fortfarande många släktingar kvar där.
– Jag var där i
juli 2012 under ett besök i Europa. Och käkade Pitepalt.
Paul Öqvist
innehar en av de viktigaste posterna i den sandinistiska maktsfären. Han är
personlig sekreterare och politisk rådgivare till president Daniel Ortega och
Rosario Murillo, minister för Medborgarmakten. Murillo är som maken Daniel, en
gerillaveteran och var “politisk kommissarie” på den Södra Gerillafronten i mitten
av 1970-talet. Hon satt fängslad två år under Somozadiktaturen och efter att
hon släpptes fri begav hon sig direkt till en av stridsfronterna. Ingen tvekar
om att Murillo är den verklige politiske strategen bakom FSLN:s stora valsegrar
sedan 2006. Elaka tungor säger att hon kontrollerar alla detaljer i regeringsutövandet,
från kommuner till regeringen.
Paul Öqvist
föddes i Chicago, dit hans pappa hade utvandrat från Sverige. Efter för Revolutionens
seger den 19 juli 1979 lämnade Paul Chicago och reste till Nicaragua där han började
arbeta till stöd för FSLN. I 30 år har han levt i Nicaragua och till och med
den besatta antisandinistiska oppositionen erkänner hans kvalifikationer och
kännedom om landet och världen. Därför var det kanske ingen tillfällighet att
Öqvist utsågs av president och regering som ansvarig för kanalprojektet. I
synnerhet eftersom det handlar om en stor andel internationella organ och
företag som är inblandade i projektet.
 |
| Dick Emanuelsson intervjuar kanalprojektets språkrör, Paul Öqvist Kelly. |
För Flamman skissar han upp projektet
i tio underprojekt varav följande är de viktigaste:
·
Kanalen som byggs mellan Karibien och Stilla
havet.
·
Två djuphamnar ska byggas på den karibiska
sidan respektive stillahavskusten.
·
En järnvägslinje ska dras mellan de bägge hamnarna.
·
En oljepipeline dras parallellt med kanalen.
·
Två stora skattefria zoner skapas på vardera
kuster med affärer, manufaktur och finansiellt center.
·
Två internationella flygplatser byggs.
·
Vägar och elektrifiering av installationerna i kanalområdet.
– Projektet
kostar 40 miljarder dollar och Nicaragua har inte denna enorma summa. Om
studierna angående miljökonsekvenserna går bra sätts byggena igång i slutet av
2014. Den uppskattade byggtiden är 5-6 år.
Det påstås att med kanalprojektet kan Nicaragua
lämna fattigdomen bakom sig. Vad är det som indikerar det?
– BNP:n kommer
att öka från dagens 10,2 till 25 miljarder dollar år 2018. Då handlar det bara
om byggstarten och vad den innebär, inte effekterna i den nicaraguanska
ekonomin. För kanalen kommer inte bara att bli en lokal eller regional utan en internationell
multimodal transportled. Den kommer få en enorm förändringseffekt på
ekonomin. Hur kan vi vara så säkra på det? Vi har exemplet Panama. Där breddar
de nu kanalen med drygt fem miljarder dollar. Vårt projekt är 7,6 gånger
större. När Panama informerade om att de skulle bredda kanalen år 2006 var
BNP:n 17 miljarder dollar. I år kommer den att öka till 41,49 miljarder dollar
trots att breddningen bara är fem miljarder dollar och vår kanal kostar 40
miljarder.
Öqvist menar att byggandet av
infrastruktur har multieffekter och fungerar som en motor i ekonomin. Den
rycker med sig i stort sett hela det produktiva och administrativa samhället.
Och med kanalen ska det byggas nya städer i helt nya områden.
– Vi räknar med
att de fasta arbetstillfällena i Nicaragua, som i dag uppgår till 640,000 personer,
ska öka till 1,9 miljoner. Det förvandlar landet fullständigt. År 2018 kommer
det att arbeta fler nicaraguaner med anställningsskydd och
tillsvidareanställning, med semester och alla de lagenliga rättigheterna som
sjukvårdsförsäkring och pension, än personer inom den informella sektorn. Vi
tror att 51 procent kommer att arbeta med tillsvidareanställning 2018.
Den summan står
i bjärt kontrast mot resten av Latinamerika där en stor majoritet och en liten
minoritet befinner sig inom den informella sektorn, respektive har fast
anställning. Det är ett resultat av den nyliberala modellens förödande
konsekvenser för människor och nationer. Att det fattiga och lilla Nicaragua
skulle bryta den modellen är det få som har trott.
Personer med specialkunskaper kommer
att kontrakteras från utlandet. Men universiteten i Nicaragua kommer få nya och
stora resurser för att skapa en egen arbetskraft som är kapabel att producera
eller skapa det som den utländska arbetskraften gör i dag. Det innebär att
landet kommer att ta steg från underutvecklingen och delta i moderniseringen av
det land som har tillhört de 82 fattigaste länderna i världen och som varit
Latinamerikas näst fattiga land, menar Öquist.
– Det är en av
våra största utmaningar, att skapa professionella yrkesarbetare, ingenjörer och
tekniker. Och kanalen ger oss en stor möjlighet till detta.
Vem är den 41-årige kinesen Wang Jing som
står bakom denna megainvestering i Nicaragua?
– Wang Jing är
en av flera riskinvesterare. HK Nicaragua Canal
Development Investment Co. tar på sig alla ekonomiska kostnader för
konsekvensstudien som kostar 900 miljoner dollar. China Railway Construction
Corp. utför den tekniska studien. Det brittiska och internationellt erkända konsultföretaget
McKinsey & Company gör den ekonomiska studien om projektet har
tekniska och ekonomiska möjligheter att genomföras. Det Londonbaserade Environmental
Resources Management (ERM), det femte största konsultföretaget i världen inom
sitt verksamhetsområde, ansvarar för den miljötekniska aspekten. För att gräva
kanalen har det australienska gruvföretaget MEC Mining, specialist på dagbrott,
anlitats.
Och så fortsätter Paul Öqvist
uppräkningen av några av de mest framstående företagen och personligheterna i
världen som har satt i gång och utrett alla konsekvenser för det gigantiska
byggprojektet. Bland dem John Negroponte, för några år sedan ansvarig för USA:s
16 civila och militära underrättelseorgan, bland dem CIA och NSA. Att anlita
personer och organ som tidigare verkade för att störta sandinistregeringen på
1980-talet är att använda sig av Lenins tes om att ”utnyttja motsättningarna
inom klassfienden”. Och många blir förvirrade vid åsynen av namnen på
”kanalentreprenörerna”.
Kritikerna anklagar regeringen och
majoriteten i Nationalförsamlingen för att ”sälja ut den nationella
suveräniteten till det kinesiska bolaget”. Vad är det som säger att
kanalområdet inte blir något liknande som Guantanamobasen på Kuba?
– Den
(nationella suveräniteten) står inte alls på spel. Det här är en koncession, ingen
utförsäljning. Om du hyr ut ditt hus eller lägenhet till någon, upphör du inte
att vara ägare till den samma. Men personen får en rätt att nyttja huset. Det
finns så klart regler som säger att personen inte har rätt att förstöra din
bostad. Det samma är det med kanalen. De har rätt att finansiera, bygga och
operera i hela denna infrastruktur under 50 år. Vilken kontroll har Nicaragua?
Nicaragua har en bra kontroll. Nationalförsamlingen har gett Kanalkommissionen,
i vilken jag är medlem av, rätt att utöva kontroll över kanalzonen och allt det
som finns omkring. Kommissionen har också fullmakt att bevilja eller avslå var
och en av de tio underprojekten. Investerarna presenterar sin plan som måste godkännas
av kommissionen. Alla tillstånd som behövs för att utföra kanalprojektet måste
passera kommissionen. Visst ger det byråkrati men den är nödvändig för att
kontrollen av projektet blir effektiv.
Nicaragua fick en procent av aktierna
genom att underteckna understatementkontraktet med det Hongkongbaserade
kanalbolaget. Staten får 100 miljoner dollar när den första båten passerar
kanalen. Vart tionde år får Nicaragua tio procent av aktierna i koncessionen
tills att landet, efter hundra år, förfogar över hela aktiestocken.
– Men den
ekonomiska biten är av underordnad betydelse vad det innebär att skapa arbete,
förstärka ekonomin och minska fattigdomen. År 2018 har vi halverat den extrema
fattigdomen. Då kan vi sätta in stöten för den slutliga offensiven mot den
extrema fattigdomen, säger Öqvist och låter som en sandinistisk gerillaledare
från 1979 då den slutliga offensiven sattes in och den USA-stödda
Somozadiktaturen störtades.
Miljömyter?
Victor Campos, vice
chef för det ansedda Humboldtcentret i Managua, säger att projektet helt enkelt
förstör den framtida möjligheten att förvandla Nicaraguasjön till en
vattenkälla för hela Centralamerika.
– Byggandet av kanalen
och bevarandet av vattnet för mänsklig konsumtion är ett ömsesidigt
exkluderande. Antingen gör du en kanal eller har du en vattenreservoar för
befolkningen”, sa Campos till Tierramérica.
Men Öqvist slår
tillbaka argumentet och menar att det är en myt:
– Femtiotre
procent av befolkningen i Panama, eller 1,8 miljoner personer, tar sitt dricksvatten
från de två sjöarna samt kanalen. De har sju vattenreningsverk kring kanalen.
– Den andra
myten är sedimentet. Vad har de olika regeringarna i Nicaragua gjort för att
råda bot mot sedimentet fram tills dags dato? Absolut ingenting! Ingenjörerna
får arbeta på hur vi ska motverka sedimenteringen av sjön och komma med förslag
till åtgärder för att kanalen inte ska förvärra tillståndet.
Ty det är det snarare tvärtom, fortsätter
Öqvist. Under de tre nyliberala regeringarna (1990-2006) i Nicaragua, förlorade
landet varje år 50-60.000 hektar på grund av skogsavverkningen. Men landet har
inlett en återbeskogning med 15.000-25.000 hektar per år. Varje år går 350.000
grundskoleelever ut och deltar i återbeskogningen.
Risken att
vattnet skulle reduceras förkastar han också för Nicaragua har inte bara de två
sjöarna Managua och Nicaragua utan också en rad floder med ett rikligt
vattenflöde. Det kommer med säkerhet att understrykas i den pågående
miljökonsekvensutredningen.
– Vi måste komma
ihåg att vi lever i klimatförändringens tidsepok. Och för att stå emot denna
och garantera ett konstant vattentillflöde behöver vi skog. Vi behöver så och
skörda vatten, säger han målande. Kanalprojektet kommer att ge Nicaragua sin skog
tillbaka för vattnet är för kanalens förverkligande liv eller död.
– Jag anser att
Nicaragua och regeringen har bra program. Men vi har lite ekonomiska resurser för
att verkställa dem. Med kanalen skapar vi förutsättningarna för att förverkliga
dem.
Text: Dick Emanuelsson
Foto: Mirian Emanuelsson
Vem är Paul Öquist?
Han är personlig
sekreterare och politisk rådgivare till president Daniel Ortega och Rosario
Murillo, minister för Medborgarmakten. Paul Öqvist föddes i Chicago, dit hans
pappa hade utvandrat från Sverige. Han har levt i Nicaragua i 30 år och är
nationaliserad nicaraguan.
Under 1980-talet var han den främste
talesmannen för sandinistregeringen inom den offentliga förvaltningen. Han
spelade en viktig roll i förhandlingarna som ledde fram till militära
kapitulationen av de USA-stödda kontrarevolutionärerna, Contras.
Han är doktor i statsvetenskap med många
forskarstudier. Under 1990-talet och det senaste decenniet, har han varit en av
de främsta experterna som anlitats av FN:s program för utveckling (UNDP) för
sitt arbete i Asien, särskilt i Pakistan, Mongoliet och Vietnam. Han har också
varit verksam i Chile och i Ecuador.
Inom FN-systemet är Öquist betraktad som
en världsledande auktoritet på styrning, fredsprocesser, politik för insyn och
offentligt ansvar, informations- och kommunikationsteknik. Han är en av de två
direktörerna i Nicaraguas Studies Institute, ”tillägnad akademisk forskning och
engagerar sig för god samhällsstyrning” [1].
D.E.
[1]
Källa Envío
Männen bakom HKND
Wang
Jing, koncernchef
Mr Wang Jing föddes i
december 1972 i Peking, Kina. Eminent entreprenör, Wang Jing har grundat och
investerat i bolag inom infrastruktursektorer.
Bill
Wild, advokat och programchef.
Under sin 40 år långa
karriär, har Bill Wild vunnit erkännande som marknadsledare inom global
rekrytering.
Neil
Murchie Hodge, chefsingenjör.
Har över 40 års erfarenhet
inom byggbranschen och har lett design och utveckling av stora byggprojekt runt
om i världen.
Charles
de Trenck, chefsanalytiker i projektet.
Charles har över 20 års
erfarenhet av aktieanalyser och marknadsföring av transporter.
Ronald
Maclean Abaroa, talesman för projektet.
Ronald MacLean Abaroa, är en
boliviansk politiker och en internationellt erkänd expert på
antikorruptionsprogram. MacLean Abaroa var den första demokratiskt valde
borgmästaren i La Paz, Bolivia.
BAKGRUND HANDEL:
Behovet av en större kanal
Enligt Världshandelsorganisationen OMC,
kommer världshandeln att fördubblas år 2020. År 2000 var den 6,5 triljoner
dollar och 2012 var den 18,3 triljoner dollar. År 2020 antas den ha stigit till
35,6.
Enligt Clarkson Research Services,
expert på utveckling av sjöfart och fartygregister, har den senaste tidens
ökning av storleken på fartyg överstigit kapaciteten i befintliga kanaler i
världen. Sedan 1996 har containerfartygens storlek tredubblats.
Panamakanalen kan i dag ta emot fartyg
upp till 5300 TEU (Twenty-foot Equivalent Unit, 20 fot eller 6,1 m),
som är en mätmetod för containerfartyg. Efter att kanalen har breddats och
fördjupats kan den ta emot fartyg upp till 13.000 TEU. De nya containerfartygen
har en volym på 15.500-18.000 TEU, vilka är för stora för Panamakanalen.
Den globala sjöburna handelsvolymen var
2009 åtta (8) biljoner ton och kalkylerar att öka till 11,9 år 2020.
Hamnarna på främst östkusten i USA men
även i Long Beach i Kalifornien gör nya investeringar för att kunna ta emot
större fartyg. En större kanal i Nicaragua skulle medföra att transportvägen
från Asien till USA eller Sydamerikas östkust skulle bli avsevärt kortare
eftersom de slipper runda Kap Horn längst ner i Sydamerika.
Dick
Emanuelsson
