Konflikten om den interoceaniska kanalen i Nicaragua

20 000 unga nicaraguaner demonstrerar för "Arbete och Fred" i slutet på oktober, demonstration utlyst av Sandinistiska Ungdomsförbundet som ett stöd för byggandet av kanalen. Samtidigt demonstrerade oppositionen mot kanalen och samlade 2.000 personer, främst från det liberala högerpartiet samt partiet MRS, socialdemokraterna i Nicaragua.

Konflikten om den interoceaniska kanalen i Nicaragua

Latinamerikareportrarna Dick och Miriam Emanuelsson besöker Nicaragua för att känna pulsen för eller mot byggandet av världens största projekt; den interoceaniska kanalen. Motståndsledaren säger att kineserna nu tar över och kommer utse en president om tio år i Nicaragua. Ja-sidan talar om att en 500 år lång dröm kan gå i uppfyllelse och landet utvecklas. Döm själv.

Se reportaget i PDF publicerat i Flamman 3 december 2015:

https://www.facebook.com/pages/Scribd/6978454082

RIVAS, SÖDRA NICARAGUA / Det börjar med att vår chaufför får en utskällning för telefonsamtalet om hjälp med att hitta adressen för vår intervju.

– Som européer vet de att sakristian alltid finns på baksidan och inte framsidan av kyrkan. Därifrån skulle du räkna tre kvarter söderut!

– Nu är jag varken katolik eller protestant utan ren ateist, svarar jag och försvarar vår nicaraguanske chaufför. Jag tillägger att vi ändå kom tio minuter innan utsatt tid till staden Rivas i södra Nicaragua, cirka fem mil norr om gränsen till Costa Rica.

– Av ren allmänbildning borde du ändå som europé veta var sakristian är belägen, insisterar mannen framför oss som vi ska intervjua och följa en hel dag.

Jag ger upp och blinkar till vår chaufför. Det som börjar med en avbasning av oss tre kommer efter en dag sluta med att han kallar Flammans utsände i södra Nicaragua för ”Djävulens advokat”.

Ortega säger att han har intervjuats av 300 internationella medier som är oerhört intresserade av kanalprojektet och oppositionen mot detta.

Octavio Ortega titulerar sig koordinatör för det Nationella Rådet till Försvar för Jorden, Sjön och den Nationella Självständigheten, en nationell organisation som får sin finansiering från Holland. Han pekar ut sig själv som språkrör för motståndarna till kanalen. Hans organisation ingår i paraplyorganisationen Grupo Cocibolca som har det gemensamma att de är motståndare till det som ska bli världens största byggarbetsplats; en interoceanisk kanal från Stilla Havet till Atlanten, totalt 278 kilometer lång.

Det är en gammal dröm i Nicaragua som om tio år ska gå i uppfyllelse. Men trots att landet har haft exceptionella ekonomiska framgångar sedan sandinisterna återtog makten 2007, har Nicaragua inte de ekonomiska resurserna för kanalbygget. De beräknas kosta cirka 50 miljarder dollar. Jämför det med Nicaraguas BNP som 2013 uppgick till drygt 28 miljarder dollar.

Det är i stället den kinesiske affärsmannen Wang Jing, styrelseordföranden i kanalkoncessionen HKND Group (Hong Kong Nicaragua Canal Development) som bildades 2012, som är spindeln i det gigantiska megaprojektet. Alla opinionsundersökningar i Nicaragua ger projektet ett massivt stöd på 70-75 procent. Tjugo tusen människor får sina marker exproprierade och tvingas flytta. Enligt koncessionsavtalet mellan Nicaragua och HKND ska marken säljas enligt en kombination av taxerings- och marknadsvärde. Wang Jing säger att företaget ändå kommer att betala det högre marknadsvärdet.

Så kommer sträckningen av kanalen att ske, 278 km totalt, Atlantkusten-Stilla havet..

Ortega säger att han har intervjuats av 300 internationella medier som är oerhört intresserade av kanalprojektet och oppositionen mot detta.

– The Guardian följde mig under tre dagar. De filmade mig medan vi reste med båt över Nicaraguasjön till ön Ometepe, säger han och visar upp inplastade pressklipp som han stolt poserar för efter att ha föreslagit att vi ska filma och fotografera honom med klippen i hand.

Vad beror detta enorma internationella intresse på? frågar Flamman.

– Motivet är lögnerna som sprids av denna regering. Den tror att den internationella opinionen ska svälja talet om ”mänsklighetens största byggnadsprojekt” och inte reagera.

Han säger att han är motståndare av tre motiv; nationell suveränitet, den stora unika och viktiga Nicaraguasjön och rätten till jorden. Och han ser en bokstavlig ”gul fara” i att det är ett kinesiskt företag som ska bygga kanalen.

– Det finns exempel i världen där de har anlänt och blivit kvar (efter att projektet stått klart). I Afrika finns det länder som de (Kina) praktiskt taget dominerar. Ser vi på FAO:s senaste rapport om livsmedel i världen talar den om att år 2020 kommer hälften av världens livsmedel att konsumeras av asiatiska länder. För år 2040 kommer alla producerade livsmedel konsumeras av dem.

Han hävdar att Nicaragua är inledningen till Kinas kolonialisering av den amerikanska kontinenten. Som bevis för denna anklagelse hänvisar han till boken ”El Dragón Chino”, den Kinesiska Draken. Där påstår han att det står att Kina ska erövra Latinamerika genom att investera och köpa upp egendomar.

I juni 2013 beslöt Nicaraguas parlament, Nationalförsamlingen, att i princip ställa sig positivt till ett kanalbygge. Men det innebar inte att projektet kunde starta. En omfattade miljökonsekvensutredning måste göras och de tekniska möjligheterna undersökas om det verkligen är möjligt att bygga en kanal på 278 kilometer, från Stilla havet till Atlanten. Bredden är beräknad till 230 meter men på en vissa platser krävs det upp till 520 meters bredd. Slussar och en komplett infrastruktur ska byggas och djupet ska bli minst 27-30 meter för att dagens och morgondagens fartyg ska kunna passera. Av de 278 kilometrarna av kanal utgör Nicaraguasjön en sträcka på totalt 105 kilometer. Den har ett genomsnittligt djup på 15 meter. Gigantiska muddrings- och andra schaktningar måste genomföras.

Världens främsta företag och experter på kanalbygge och miljö är involverade. I slutet av maj i år lade det brittiska världsledande företaget Environmental Resources Management (ERM) fram den oberoende miljöstudien av kanalprojektet som HKND hade beställt. ERM ger grönt ljus för att starta kanalbygget med vissa förbehåll.

Jeffrey McCrary, biolog.

Jeffrey McCrary är en av ett 80-tal oberoende biolog- och miljöexperter som ERM anlitade för att utreda konsekvenserna av ett eventuellt kanalbygge.

– Arbetet genomfördes med tillämpande av vetenskapliga kriterier. Jag har många års erfarenhet av Nicaragua och uppgiften bestod i att samla in fakta, data och intryck från de områden där kanalen ska dras fram. Mina rapporter överlämnades till ERM för vidare bearbetning och studier, säger USA-forskaren när vi träffar honom.

Han menar att i ett gigantiskt megaprojekt som kanalen utgör, är det oundvikligt att både natur, djur och människor påverkas.

– Så klart drabbas människorna där kanalen ska dras fram. Men det är relativt få. Uppskattningsvis är det 25 familjer från ursprungsbefolkningen Ramas kommer att förflyttas inom sitt territorium eftersom kanalen dras över deras mark.

På ön Ometepe med en av sina två vulkaner Madera (i bakgrunden) och Concepcion. Några kilometer söder om Madera kommer den Interoceaniska kanalen att dras.

Men Octavio Ortega ser inga positiva möjligheter i kanalprojektet. Hans huvudfiende Nummer 1 är Kina.

– Kina har nu lagstiftat om att varje familj kan ha två barn. Vad händer? Jo, nu anländer de till Nicaragua och kommer att föröka sig som kaniner för här finns ingen reglering.

Nästa år inleds kanalprojektet och det beräknas att 20.000 kineser anländer under andra kvartalet. Ortega påstår att kineserna kommer att förses med ID-kort samma dag de landar i Nicaragua.

– Disciplinerade som de är kommer de att rösta i kommunalvalet. För att rösta fram en borgmästare i staden Rivas behövs det 8.000 röster och de är 20.000! Det skulle inte förvåna mig att om fem år har vi en kinesisk borgmästare och kinesiska kommunalfullmäktigeledamöter i Rivas. Vad händer om tio år i Nicaragua? Jo, vi kommer att ha 4-5 miljoner kineser som röstar fram en ny kinesisk president. Det är vår verkliga oro och därför vill vi att ni publicerar denna vår oro i utlandet, säger Octavio Ortega.

Och han tillägger:

– Om kineserna tillåts etablera sig här i Nicaragua kommer vi snart ha en annan religion, buddismen. Med kanalen kan vi glömma att det kommer att finnas katolska eller protestantiska kyrkor utan en ny kultur.

Flamman påpekar för kanalmotståndaren att han låter som 1950-talets kalla krig i USA där man då talade om ”den Gula Faran”. Vilka källor har du för att 20.000 kineser kommer att ta över? undrar vi.

– Lagdekret talar om att Wang kan kalla in den egna armén (den kinesiska Folkarmén) för att skydda kanalen som är 278 kilometer lång och 20 kilometer bred. . . Nicaragua kan bli ett brohuvud och därför säger jag att den främste förloraren blir USA. I det geopolitiska spelet med en militärbas. . .  som har kärnvapenstridsspetsar. . . om du vill ha ett tredje världskrig. . . för kineserna är inställda på det med sin armé. Det är detta som vi har talat om med våra bönder. Med machetes, stenar och påkar kommer vi att försvara våra egendomar, avslutar Octavio Ortega sin analys av det ”kinesiska kortet” och framtiden i Nicaragua.

 

Är det verkligen den nicaraguanska oppositionens uppfattning om att kinserna som ska delta i bygget av kanalen kommer att erövra Nicaragua, förändra religionen till Buddism och erövra presidentposten om tio år, som Octavio Ortega hävdar?

Vi beger oss iväg, på vägen från Rivas till Stilla havet där kanalen ska byggas.

Fru Sanchez med liberal partibok.

I byn Veracruz träffar vi fru Sanchez som inte har fått något besked om ersättning eller annan information.

– Våra marker är inte till salu, de är arv från våra förfäder och som ska gå i arv till våra barn och barnbarn. Vi kommer inte att lämna vår mark utan att slåss. Det är visserligen kommunal mark men vi har kontrakt.

Men på frågan om alla i Veracruz är mot kanalbygget erkänner hon att det är en minoritet. De lokala myndigheterna som valts av bybefolkningen är också för kanalbygget. Hon säger att inget har förbättrats med sandinisterna under de senaste åtta åren, trots en förkrossande majoritet i valen.

– Här har liberalerna vunnit men blivit berövade på valsegern.

* Är Ni liberal?

Hon tvekar men säger:

– Jo, jag är och förblir liberal.

Esteban Francisco Ruiz, 49 år i byn Rio Grande.

 

Nästa anhalt på resan efter den tänkta kanalen är bonden Esteban Francisco Ruiz, 49 år i byn Rio Grande. Hettan och fuktigheten mitt på dagen är tung här på den nicaraguanska landsbygden. Precis som fru Sanchez säger Esteban att han inte vill sälja marken för han och familjen föddes här. Här producerar bönderna matbaner, durra (slags korn), ris, bönor, manioka med mera. Myndighetspersonerna och kineserna har anlänt och mätt men varken informerat eller frågat Esteban vad han tycker eller köpepriset på hans marker.

– Vad gäller priset så är det ´Lag 840´ om taxeringsvärdet som gäller. Om jag har köpt två tunnland för 500 cordobas (nationella valutan) så är det vad de kommer att betala mig för marken som kanske är värd 5000 dollar. Oavsett vilket pris de än ger oss, vill vi inte lämna marken och gården, säger han beslutsamt medan hönor och grisar bökar jorden.

* Är jordbruket lönsamt i dag?

– Absolut, situationen har förbättrats de senaste åren, säger han bestämt medan Ortegas ansikte mörknar. Han gillar inte Flammans frågor.

Det är Alla Helgons Dag och tio kilometer från Stillahavskusten passerar vi förbi en kyrkogård och Octavio Ortega bestämmer sig för att prata med folk.

– Missa inte tillfället för att hedra era döda, för om några år finns det ingen kyrkogård kvar för här ska kanalen dras fram! är hans bombastiska budskap som upprör de anhöriga.

– Om de ska förstöra kyrkogården så bör vi få information om när det ska ske, säger en ung kvinna med reservation i rösten mot Octavio Ortegas uppgifter.

– Låt oss träffas på lördag kl. 16.00 hos Esteban Ruiz i Rio Grande så ska jag visa er dokumenten och lagen.

– Och vem är du?

– Jag är Octavio Ortega och samordnar alla demonstrationer och protester mot kanalprojektet. Jag har arresterats flera gånger men utländska journalister, som är här med mig, har intervjuat mig flera hundra gånger, säger han.

En upprörd diskussion inleds, frågor kastas ställs och Antikanal-ledaren Ortega pepprar de oroliga människorna med argument mot kanalen och våldsam kritik mot regeringen.

Med argumentet om taxeringsvärdet på marken får Ortega med sig människorna som blir indignerade.

– En person här i Rio Grande som har 25 hektar säger att han kommer att få 3500 cordobas (knappt 1100 svenska kronor) för sina 25 hektar. Kinesernas område sträcker sig tio kilometer på var sida om kanalen. Vi ses på lördag och då ska jag visa er vad Daniel Ortega skrev under med kinesen.

Octavio Ortega i samspråk med Jose Teodore Martinez Lopez

Vi har kommit till en vägsträcka med grus på tre kilometer som har breddats från två till fem meter. Här ska de tunga maskinerna som ska gräva och bygga kanalen rulla in när bygget kommer igång. Här invigdes kanalen formellt i december förra året.

Octavio Ortega hävdar att breddningen har kostat 600 miljoner dollar (Sic!). Men han vill inte uppge källan. På vägen kommer bonden Jose Teodore Martinez Lopez ridande som Ortega stoppar.

– Som en fattig bonde har jag inget att tjäna på kanalen, bara regeringen och Kina. De säger att marken ska ersättas med taxeringsvärdet, säger bonden som har fem hektar, varav hälften kommer att finnas inom kanalområdet.

– Bara Guds makt kan stoppa kanalen.

För kanalen

 

Octavio Corea är fader Miguel d'Escotos assistent och tillhör ledningen i den anrika sociala rörelsen Fundeci, som bildades 1973 efter den fruktansvärda jordbävningen i Managua året innan. Corea förkastar med frenesi Octavio Ortegas tal om både påståendet om taxeringsvärdet på marken som ett överlämnande av den nationella suveräniteten till Kina.

– Redan för ett sekel sedan var vi överens om byggandet av en kanal. Därför går det inte att säga att vi överlämnar landet (till kineserna). Nicaraguas folk reste sig i vapen (1961-1979) till ett oerhört högt pris och följde general Augusto Cesar Sandino som sa att ”ett lands oberoende diskuterar man inte, det försvarar man med geväret i handen”.

Octavio Correa betecknar oppositionens argument som "mentalt helgerån" och uppmanar dem att upphöra med våldet.

Corea menar att Sandino talade om byggandet av en kanal och bjöd in alla nationer i världen att vara delaktiga i byggandet av kanalen. Dessutom underströk han att kanalen borde vara en del av Latinamerikas utveckling.

Ger Lag 840 Kina rätt att förvandla kanalområdet till ett kinesiskt protektorat och att de kan bygga upp militärbaser? undrar Flamman.

– Naturligtvis blir kanalföretaget ansvarigt för själva kanalområdet. Men självklart kommer vår polis och militär att operera i området. Varken kinesisk polis eller militär kommer att slå sig ner i Nicaragua. Det är en stor lögn att hävda motsatsen. Det är trist att man manipulerar en bönderna med argumentet om att ”de kommer att stjäla allt du har”!

När kanalen är byggd kommer tio procent av aktierna i kanalbolaget att övergå i nicaraguansk ägo. Efter 100 år är kanalen helt och hållet nicaraguansk.

Har regeringen och myndigheterna missat i sin information till de som kommer att drabbas? undrar vi.

– Jo, det finns ett ansvar vad gäller en sen information till befolkningen. Det har talats mycket allmänt men mindre konkret. Tre-fyra presentationer har getts men det är allmän information. Vad som måste göras är att ge konkret information på de platser där kanalen ska dra fram. De som främst drabbas är de som först måste informeras och det är de kommunala myndigheternas uppgift. Där handlar det om att fortbilda de lokala representanterna.

Octavio Ortega i Rivas säger att kyrkogårdarna kommer att ta över av kineserna.

– Det är ett mentalt helgerån att säga något liknande.

President Daniel Ortega och kanalföretagets styrelseordförande Wang Jing efter att avtalet undertecknats.

Företagets representant

Den 10 november intervjuade journalisten Leyla Jarquín, från dagstidningen El Nuevo Diario det kinesiska företagets HKND främste rådgivare, Bill Wild. Han erkänner att den Interoceanska kanalen kan få stor påverkan men vidhåller att det är det bästa alternativet för att skydda miljön i Nicaragua.

Han uppger också att den exakta dragningen fortfarande inte är bestämd, vilket kan innebär att dragningen av kanalen kan justeras från det preliminära förslaget. Det kan å sin tur innebära att de personer som vi talade med under vår dag i södra Nicaragua kan leva kvar på sin gård, eller tvingas flytta.

På frågan från vår kollega om vilka regler som ska gälla i förhandlingarna för att bestämma priset på den exproprierade marken och egendomen med den drabbade, svarar Bill Wild:

– Även om koncessionsavtalet fastställer två mekanismer för att bestämma priset på marken, som är taxeringsvärdet och marknadsvärdet, har företagets styrelseordförande Wang Jing gett sitt löfte till dessa människor om ett rättvist marknadspris. Det är dessa marknadspriser som vi ska förhandla om med de inblandade, utan manipulationer eller påverkan av spekulationer.

Bill Wild svarar på reportrarnas frågor efter att miljökonsekvensutredningen har lämnat sitt svar.

Precis som USA-biologen Jeffrey McCrary säger i frågan om det vackra naturreservatet Indio-Maiz, hävdar Bill Wild att kanalprojektet kan vara räddningen.

– Vi har förbundit oss att beskydda naturreservatet. Utan kanalen kommer det med all säkerhet gå förlorat för det pågår en oerhörd degradation och en stor mänsklig inkräktning av reservatet. Över hela Nicaragua har de illegala kalhyggena blivit värre och värre. Under de senaste tre åren har det förlorats lika mycket i skog som under de senaste 20 åren tillsammans. Det betyder att under det kommande decenniet kommer majoriteten av Nicaraguas skogar att gå förlorade. Men företaget har förbundit sig att inleda en massiv skogsplantering med målet att i slutet av projektet finns det mer skog i landet. Det är vad vi kallar för den positiva påverkan som projektet innebär.

Det är nybyggarna som drar in över allt på den nicaraguanska landsbygden och trots lagen om förbud mot att hugga ner skogen, finns det uppköpare på den svarta marknaden i städerna som köper upp virket.

Från oppositionshåll i Nicaragua har man också ifrågasatt Wang Jings förmåga att slutföra det gigantiska projektet. Bill Wild är övertygad om motsatsen:

– Han har skapat ett mycket kvalificerat grupp som har en bred och djup erfarenhet i världen. Brittiska ERM har gjort miljökonsekvensutredningen. Den finansiella aspekten har utretts av ett företag i USA med stor prestige. Vad gäller ingenjörsaspekten har den lagts på de främsta företagen i Kina. Vi arbetar även med ett gruvföretag från Australien. Sammanfattningsvis har vi en grupp av experter för att slutföra detta projekt med framgång.

Dick och Miriam Emanuelsson

Demonstration den 27 oktober 2015 FÖR kanalen under parollen: "Arbete och Fred".

KORFAKTA KANALEN

Den interoceandiska kanalen som företaget HKND har fått koncession på är 40 procent större än den breddade Panamakanalen som inte klarar den största modellen av containerfatrtyg.

I de fyra olika alternativ som diskuterades fastnade experterna för det fjärde alternativet. Det sträcker sig från mynningen för floden Punta Gorda på den Autonoma Södra Atlantkusten via Rio (floden) Tule. Därefter fortsätter kanalen att dras via Nicaraguasjön (105 km), Rio Lajas och Rio Brito på stillahavskusten.

Underprojekt:

Förutom kanalen upprättas det på både Atlant- som stillahavskusten två stora hamnar, i Brito på stillahavskusten och Punta Aguila på atlantkusten. Last- och lossningskapaciteten uppgår till 2,8 miljoner ton och 25 miljoner TEU (kontainer).

Det tredje delprojektet är ett frihandelsområde som kommer ha ett område för skattefri försäljning, ett annat av bearbetning för export, ett finansiellt centrum. Här byggs en stad för 140.000 invånare.

Det fjärde underprojektet utgörs av byggandet av en internationell flygplats nära kanalen i länet Rivas med kapacitet för en miljon passagare och 22.000 ton bagage.

Det femte underprojektet är broar och vägar som ska förbinda Nicaragua med sin södra región.

D.E.

REPORTAGE 2013: Att “kanalisera” sig ur fattigdomen

Från Atlantkusten (Karibien) till Stilla Havet, 278 km.

REPORTAGE NICARAGUA 2013 (1-2)

Att “kanalisera” sig ur fattigdomen

I ett första reportage från Nicaragua, beskriver Flammans Dick och Miriam Emanuelsson planerna på en interoceanisk kanal mellan Karibien och Stilla Havet.

OMETEPE / NICARAGUA / Sakta växer de två vulkanerna Concepcion och Madera sig till två jättar ju närmare “Che Guevara” kommer till ön Ometepe. “Che Guevara” är bilfärjan vi reser med. För ett ögonblick låter jag fantasin spela fritt och funderar på vad Östermalms- eller Örgrytehögern skulle säga om Silja- respektive Stena Line skulle döpas om till “Sven Linderot” eller “August Palm” efter att en verklig folkmakt hade erövrats av folket i Sverige.

Det är första gången jag besöker Ometepe eller överhuvudtaget gör en tur på Cocibolca eller Nicaraguasjön, som den kallas i folkmun. Ometepe är världens största ö i en insjö och motsvarar 254 kvadratkilometer. Nicaraguasjön är Latinamerikas näst största insjö med 8.624 kvadratkilometer och en ovärderlig sötvattenkälla för Nicaragua.

Hur som helst så är inte Mirian och jag här för att njuta av sjön och ön som turister. Under våra två dagar ska vi sondera ett av Latinamerikas största megaprojekt; byggandet av en kanal mellan Atlanten och Stilla havet, nästan 30 mil lång. Kanalen, om den byggs, ska kunna ta emot fartyg som är mycket större än de som går i Panamakanalen. Den ska bli nästan fyra gånger längre än Panamakanalen och ska gå genom 25 procent av Nicaraguas känsliga regnskogar. Dessa områden, som anges i konventionen om våtmarker av internationell betydelse, kallad Ramsarkonventionen, är hem för hundratals arter av växter, fåglar, däggdjur, reptiler, fiskar, groddjur, blötdjur och kräftdjur.

Med färjan "Ferry Che Guevara" tar man sig till ön Ometepe i den stora Nicaraguasjön.

Den 7 maj skrev China Daily att den Interoceanska kanalen blir ett Seklets logistikprojekt. Andra uttalanden talar om att Nicaragua kommer att tredubbla antalet sysselsatta i Nicaragua. Det centralamerikanska parlamentets ordförande Leonel Vázquez Búcaro hävdar att kanalen kommer få stor betydelse för hela regionen. En expert på sjöfart menar att byggandet av ”detta majestätiska byggnadsverk” kommer att ge varvsindustrin i världen en rejäl skjuts.

Kanalen har en strategisk karaktär och i Nicaragua talas det allt öppnare om att kanalen kan betyda ett oberoende och att Nicaragua aldrig mer ska tvingas att lyssna och lyda “Husbondens Röst”, det vill säga USA.

Kanaltemat har varit arkiverat under de tre nyliberala regeringarna (1990-2007). Men med Sandinistfrontens seger i november 2006, tog president Daniel Ortega fram projektet ur arkivet som varit en dröm i Nicaragua sedan självständigheten från den spanska kolonialmakten 1821.

Men allt är inte frid och fröjd. Många befarar att den känsliga tropiska naturen eller Nicaraguasjön kommer att ta skada. Miljökonsekvenserna för kanalen ska utredas under ett år innan det definitiva beslutet tas nästa år. För det är ett jätteprojekt som kommer kosta cirka 40 miljarder dollar. Och kritiker saknas inte.

– Vi har fattat beslutet att lägga fram ett partitiellt konstitutionellt klagomål mot två teman som är skadliga för medborgarna och företagen i landet, sade Joseph Adam Aguerri, ordförande för Nicaraguas Arbetsgivarförening Cosep.

Även om de viktigaste privata företagarna stöder kanalprojektet, säger Cosep att den speciallag som den sandinistiska majoriteten beslutade om i Nationalförsamlingen i juni i år, står motsättning till landets författning.

Lagen heter “Särskild lag för utveckling av infrastruktur och transport för nicaraguanska frizoner och en associerad infrastruktur”. Den ger det kinesiska bolaget HK Nicaragua Canal Development Investment Co. Limited Group (HKND) koncession över kanalen i 50 år med rätt att förlänga koncessionen i ytterligare 50 år. “Den åsamkar privategendomen och landets Centralbank skada”, hävdar ledningen för Nicaraguas arbetsgivare.

Den liberala parlamentsledamoten Eliseo Núñez är lika kategoriskt motståndare till kanalen:

– Vi kommer att överlämna landets suveränitet utan att veta var kanalen kommer att gå fram, hur mycket den kostar, vilket miljöeffekt den får eller hur lång tid byggandet kommer att ta, sa Nuñez, som är ledamot av Nationalförsamlingens Kommission för Infrastruktur, i ett pressuttalande.

Ön Ometepe är en bokstavlig pärla. Unesco har slagit fast att det är ett naturens underverk. Och jag tänker på Nuñez´ ord och oro när vi tar bilen och kör på “8:an” i riktning mot den andra vulkanen, Madera (trä). Regeringen Daniel Ortega har byggt en väg som kallas “8:an”. Tänk dig att det byggs en “8” med de två vulkanerna i siffrans cirklar.

– Hit kommer det mycket utlänningar med ryggsäckar som brukar vandra upp till vulkanen Madera. De går ner i den där de badar i lagunen.

Det säger hotellägaren Ernesto Quintana Flores och kisar mot solen där vi sitter på altanen och njuter av papegojsjungande och den 30-gradiga värmen. Han är tillfälligt hemma i Ometepe. I 35 år har han arbetat som vanlig knegare i Chigaco, USA, där han sparade pengar år efter år för att bygga sin dröm, bara 30 meter från Nicaraguasjöns strand, ett litet hotell.

Vad säger han om att det ska dras en kanal bara några kilometer söder om vulkanen Madera, där fartyg i 50.000-tonsklassen ska gå förbi hans hotell i byn Santo Domingo?

– Vi har diskuterat kanalprojektet mellan hotell- och företagsägarna på Ometepe. Utan tvekan kommer Ometepe att gynnas men det finns också saker som kommer att försämras på ön. Vad vi vill är mer tid för att utreda konsekvenserna av kanalen. Nicaraguasjön är så stor men så frisk och som “livnär” sig på de två vulkanerna.

Han är, som många miljöaktivister, orolig för att kanalgrävandet i sjön kommer att få återverkningar.

– Jag vill att hela Nicaragua ska gynnas av ett eventuellt kanalprojekt, inte bara för mig som hotellägare med den ökning av turister som kalkyleras. Vi ser att landet behöver mer arbetstillfällen.

Hotellägaren Ernesto Quintana Flores.

Han är själv ett levande exempel på hur den ekonomiska modellen tvingar miljoner centralamerikaner till USA i sökandet efter arbete för att försörja sin familj som blir kvar i landet. Därför är han förhoppningsfull om att kanalbygget kan ge nicaraguanerna en bättre framtid än tidigare.

– Hit är alla turister välkomna. Situationen på Ometepe är lugn, ingen brottslighet, kanske en å annan höna som stjäls men vi kan garantera en skön semester, säger Ernesto med ett leende.

Rummen är stora och billiga. En dubbelsäng med en extrasäng och fläkt i taket kostar 25 dollar per natt. Med luftkonditionering 30 dollar. “Men det är förhandlingsbart. Stannar du flera nätter kan vi gå ner till 20 dollar”.

Vi går ner och byter om och springer ut i det 25-gradiga sötvattnet i det som ser ut som en ocean. Och njuter av en av Nicaraguas många “naturpärlor”.

https://youtu.be/ZJ-mQFn0uQY

 

Sverige-USA-Nicaragua

Paul Öqvists Kelley pappa föddes i Piteå och han har fortfarande många släktingar kvar där.

– Jag var där i juli 2012 under ett besök i Europa. Och käkade Pitepalt.

Paul Öqvist innehar en av de viktigaste posterna i den sandinistiska maktsfären. Han är personlig sekreterare och politisk rådgivare till president Daniel Ortega och Rosario Murillo, minister för Medborgarmakten. Murillo är som maken Daniel, en gerillaveteran och var “politisk kommissarie” på den Södra Gerillafronten i mitten av 1970-talet. Hon satt fängslad två år under Somozadiktaturen och efter att hon släpptes fri begav hon sig direkt till en av stridsfronterna. Ingen tvekar om att Murillo är den verklige politiske strategen bakom FSLN:s stora valsegrar sedan 2006. Elaka tungor säger att hon kontrollerar alla detaljer i regeringsutövandet, från kommuner till regeringen.

Paul Öqvist föddes i Chicago, dit hans pappa hade utvandrat från Sverige. Efter för Revolutionens seger den 19 juli 1979 lämnade Paul Chicago och reste till Nicaragua där han började arbeta till stöd för FSLN. I 30 år har han levt i Nicaragua och till och med den besatta antisandinistiska oppositionen erkänner hans kvalifikationer och kännedom om landet och världen. Därför var det kanske ingen tillfällighet att Öqvist utsågs av president och regering som ansvarig för kanalprojektet. I synnerhet eftersom det handlar om en stor andel internationella organ och företag som är inblandade i projektet.

Dick Emanuelsson intervjuar kanalprojektets språkrör, Paul Öqvist Kelly.

För Flamman skissar han upp projektet i tio underprojekt varav följande är de viktigaste:

·         Kanalen som byggs mellan Karibien och Stilla havet.

·         Två djuphamnar ska byggas på den karibiska sidan respektive stillahavskusten.

·         En järnvägslinje ska dras mellan de bägge hamnarna.

·         En oljepipeline dras parallellt med kanalen.

·         Två stora skattefria zoner skapas på vardera kuster med affärer, manufaktur och finansiellt center.

·         Två internationella flygplatser byggs.

·         Vägar och elektrifiering av installationerna i kanalområdet.

– Projektet kostar 40 miljarder dollar och Nicaragua har inte denna enorma summa. Om studierna angående miljökonsekvenserna går bra sätts byggena igång i slutet av 2014. Den uppskattade byggtiden är 5-6 år.

Det påstås att med kanalprojektet kan Nicaragua lämna fattigdomen bakom sig. Vad är det som indikerar det?

– BNP:n kommer att öka från dagens 10,2 till 25 miljarder dollar år 2018. Då handlar det bara om byggstarten och vad den innebär, inte effekterna i den nicaraguanska ekonomin. För kanalen kommer inte bara att bli en lokal eller regional utan en internationell multimodal transportled. Den kommer få en enorm förändringseffekt på ekonomin. Hur kan vi vara så säkra på det? Vi har exemplet Panama. Där breddar de nu kanalen med drygt fem miljarder dollar. Vårt projekt är 7,6 gånger större. När Panama informerade om att de skulle bredda kanalen år 2006 var BNP:n 17 miljarder dollar. I år kommer den att öka till 41,49 miljarder dollar trots att breddningen bara är fem miljarder dollar och vår kanal kostar 40 miljarder.

Öqvist menar att byggandet av infrastruktur har multieffekter och fungerar som en motor i ekonomin. Den rycker med sig i stort sett hela det produktiva och administrativa samhället. Och med kanalen ska det byggas nya städer i helt nya områden.

– Vi räknar med att de fasta arbetstillfällena i Nicaragua, som i dag uppgår till 640,000 personer, ska öka till 1,9 miljoner. Det förvandlar landet fullständigt. År 2018 kommer det att arbeta fler nicaraguaner med anställningsskydd och tillsvidareanställning, med semester och alla de lagenliga rättigheterna som sjukvårdsförsäkring och pension, än personer inom den informella sektorn. Vi tror att 51 procent kommer att arbeta med tillsvidareanställning 2018.

Den summan står i bjärt kontrast mot resten av Latinamerika där en stor majoritet och en liten minoritet befinner sig inom den informella sektorn, respektive har fast anställning. Det är ett resultat av den nyliberala modellens förödande konsekvenser för människor och nationer. Att det fattiga och lilla Nicaragua skulle bryta den modellen är det få som har trott.

Personer med specialkunskaper kommer att kontrakteras från utlandet. Men universiteten i Nicaragua kommer få nya och stora resurser för att skapa en egen arbetskraft som är kapabel att producera eller skapa det som den utländska arbetskraften gör i dag. Det innebär att landet kommer att ta steg från underutvecklingen och delta i moderniseringen av det land som har tillhört de 82 fattigaste länderna i världen och som varit Latinamerikas näst fattiga land, menar Öquist.

– Det är en av våra största utmaningar, att skapa professionella yrkesarbetare, ingenjörer och tekniker. Och kanalen ger oss en stor möjlighet till detta.

Vem är den 41-årige kinesen Wang Jing som står bakom denna megainvestering i Nicaragua?

– Wang Jing är en av flera riskinvesterare. HK Nicaragua Canal Development Investment Co. tar på sig alla ekonomiska kostnader för konsekvensstudien som kostar 900 miljoner dollar. China Railway Construction Corp. utför den tekniska studien. Det brittiska och internationellt erkända konsultföretaget McKinsey & Company gör den ekonomiska studien om projektet har tekniska och ekonomiska möjligheter att genomföras. Det Londonbaserade Environmental Resources Management (ERM), det femte största konsultföretaget i världen inom sitt verksamhetsområde, ansvarar för den miljötekniska aspekten. För att gräva kanalen har det australienska gruvföretaget MEC Mining, specialist på dagbrott, anlitats.

Och så fortsätter Paul Öqvist uppräkningen av några av de mest framstående företagen och personligheterna i världen som har satt i gång och utrett alla konsekvenser för det gigantiska byggprojektet. Bland dem John Negroponte, för några år sedan ansvarig för USA:s 16 civila och militära underrättelseorgan, bland dem CIA och NSA. Att anlita personer och organ som tidigare verkade för att störta sandinistregeringen på 1980-talet är att använda sig av Lenins tes om att ”utnyttja motsättningarna inom klassfienden”. Och många blir förvirrade vid åsynen av namnen på ”kanalentreprenörerna”.

Kritikerna anklagar regeringen och majoriteten i Nationalförsamlingen för att ”sälja ut den nationella suveräniteten till det kinesiska bolaget”. Vad är det som säger att kanalområdet inte blir något liknande som Guantanamobasen på Kuba?

– Den (nationella suveräniteten) står inte alls på spel. Det här är en koncession, ingen utförsäljning. Om du hyr ut ditt hus eller lägenhet till någon, upphör du inte att vara ägare till den samma. Men personen får en rätt att nyttja huset. Det finns så klart regler som säger att personen inte har rätt att förstöra din bostad. Det samma är det med kanalen. De har rätt att finansiera, bygga och operera i hela denna infrastruktur under 50 år. Vilken kontroll har Nicaragua? Nicaragua har en bra kontroll. Nationalförsamlingen har gett Kanalkommissionen, i vilken jag är medlem av, rätt att utöva kontroll över kanalzonen och allt det som finns omkring. Kommissionen har också fullmakt att bevilja eller avslå var och en av de tio underprojekten. Investerarna presenterar sin plan som måste godkännas av kommissionen. Alla tillstånd som behövs för att utföra kanalprojektet måste passera kommissionen. Visst ger det byråkrati men den är nödvändig för att kontrollen av projektet blir effektiv.

Nicaragua fick en procent av aktierna genom att underteckna understatementkontraktet med det Hongkongbaserade kanalbolaget. Staten får 100 miljoner dollar när den första båten passerar kanalen. Vart tionde år får Nicaragua tio procent av aktierna i koncessionen tills att landet, efter hundra år, förfogar över hela aktiestocken.

– Men den ekonomiska biten är av underordnad betydelse vad det innebär att skapa arbete, förstärka ekonomin och minska fattigdomen. År 2018 har vi halverat den extrema fattigdomen. Då kan vi sätta in stöten för den slutliga offensiven mot den extrema fattigdomen, säger Öqvist och låter som en sandinistisk gerillaledare från 1979 då den slutliga offensiven sattes in och den USA-stödda Somozadiktaturen störtades.

 

Miljömyter?

Victor Campos, vice chef för det ansedda Humboldtcentret i Managua, säger att projektet helt enkelt förstör den framtida möjligheten att förvandla Nicaraguasjön till en vattenkälla för hela Centralamerika.

– Byggandet av kanalen och bevarandet av vattnet för mänsklig konsumtion är ett ömsesidigt exkluderande. Antingen gör du en kanal eller har du en vattenreservoar för befolkningen”, sa Campos till Tierramérica.

Men Öqvist slår tillbaka argumentet och menar att det är en myt:

– Femtiotre procent av befolkningen i Panama, eller 1,8 miljoner personer, tar sitt dricksvatten från de två sjöarna samt kanalen. De har sju vattenreningsverk kring kanalen.

– Den andra myten är sedimentet. Vad har de olika regeringarna i Nicaragua gjort för att råda bot mot sedimentet fram tills dags dato? Absolut ingenting! Ingenjörerna får arbeta på hur vi ska motverka sedimenteringen av sjön och komma med förslag till åtgärder för att kanalen inte ska förvärra tillståndet.

Ty det är det snarare tvärtom, fortsätter Öqvist. Under de tre nyliberala regeringarna (1990-2006) i Nicaragua, förlorade landet varje år 50-60.000 hektar på grund av skogsavverkningen. Men landet har inlett en återbeskogning med 15.000-25.000 hektar per år. Varje år går 350.000 grundskoleelever ut och deltar i återbeskogningen.

Risken att vattnet skulle reduceras förkastar han också för Nicaragua har inte bara de två sjöarna Managua och Nicaragua utan också en rad floder med ett rikligt vattenflöde. Det kommer med säkerhet att understrykas i den pågående miljökonsekvensutredningen.

– Vi måste komma ihåg att vi lever i klimatförändringens tidsepok. Och för att stå emot denna och garantera ett konstant vattentillflöde behöver vi skog. Vi behöver så och skörda vatten, säger han målande. Kanalprojektet kommer att ge Nicaragua sin skog tillbaka för vattnet är för kanalens förverkligande liv eller död.

– Jag anser att Nicaragua och regeringen har bra program. Men vi har lite ekonomiska resurser för att verkställa dem. Med kanalen skapar vi förutsättningarna för att förverkliga dem.

Text: Dick Emanuelsson

Foto: Mirian Emanuelsson

Vem är Paul Öquist?

Han är personlig sekreterare och politisk rådgivare till president Daniel Ortega och Rosario Murillo, minister för Medborgarmakten. Paul Öqvist föddes i Chicago, dit hans pappa hade utvandrat från Sverige. Han har levt i Nicaragua i 30 år och är nationaliserad nicaraguan.

Under 1980-talet var han den främste talesmannen för sandinistregeringen inom den offentliga förvaltningen. Han spelade en viktig roll i förhandlingarna som ledde fram till militära kapitulationen av de USA-stödda kontrarevolutionärerna, Contras.

Han är doktor i statsvetenskap med många forskarstudier. Under 1990-talet och det senaste decenniet, har han varit en av de främsta experterna som anlitats av FN:s program för utveckling (UNDP) för sitt arbete i Asien, särskilt i Pakistan, Mongoliet och Vietnam. Han har också varit verksam i Chile och i Ecuador.

Inom FN-systemet är Öquist betraktad som en världsledande auktoritet på styrning, fredsprocesser, politik för insyn och offentligt ansvar, informations- och kommunikationsteknik. Han är en av de två direktörerna i Nicaraguas Studies Institute, ”tillägnad akademisk forskning och engagerar sig för god samhällsstyrning” [1].

D.E.

[1] Källa Envío

Männen bakom HKND

Wang Jing, koncernchef

Mr Wang Jing föddes i december 1972 i Peking, Kina. Eminent entreprenör, Wang Jing har grundat och investerat i bolag inom infrastruktursektorer.

Bill Wild, advokat och programchef.

Under sin 40 år långa karriär, har Bill Wild vunnit erkännande som marknadsledare inom global rekrytering.

Neil Murchie Hodge, chefsingenjör.

Har över 40 års erfarenhet inom byggbranschen och har lett design och utveckling av stora byggprojekt runt om i världen.

Charles de Trenck, chefsanalytiker i projektet.

Charles har över 20 års erfarenhet av aktieanalyser och marknadsföring av transporter.

Ronald Maclean Abaroa, talesman för projektet.

Ronald MacLean Abaroa, är en boliviansk politiker och en internationellt erkänd expert på antikorruptionsprogram. MacLean Abaroa var den första demokratiskt valde borgmästaren i La Paz, Bolivia.

BAKGRUND HANDEL:

Behovet av en större kanal

Enligt Världshandelsorganisationen OMC, kommer världshandeln att fördubblas år 2020. År 2000 var den 6,5 triljoner dollar och 2012 var den 18,3 triljoner dollar. År 2020 antas den ha stigit till 35,6.

Enligt Clarkson Research Services, expert på utveckling av sjöfart och fartygregister, har den senaste tidens ökning av storleken på fartyg överstigit kapaciteten i befintliga kanaler i världen. Sedan 1996 har containerfartygens storlek tredubblats.

Panamakanalen kan i dag ta emot fartyg upp till 5300 TEU (Twenty-foot Equivalent Unit, 20 fot eller 6,1 m), som är en mätmetod för containerfartyg. Efter att kanalen har breddats och fördjupats kan den ta emot fartyg upp till 13.000 TEU. De nya containerfartygen har en volym på 15.500-18.000 TEU, vilka är för stora för Panamakanalen.

Den globala sjöburna handelsvolymen var 2009 åtta (8) biljoner ton och kalkylerar att öka till 11,9 år 2020.

Hamnarna på främst östkusten i USA men även i Long Beach i Kalifornien gör nya investeringar för att kunna ta emot större fartyg. En större kanal i Nicaragua skulle medföra att transportvägen från Asien till USA eller Sydamerikas östkust skulle bli avsevärt kortare eftersom de slipper runda Kap Horn längst ner i Sydamerika.

Dick Emanuelsson