 |
| Patienten DICK EMANUELSSON framför det nicaraguanska hälsovårdssystemets stolthet; Hospital Fernando Vélez Paiz. FOTO: MIRIAM HUEZO. |
”Operation Ljumskbråck” i Managua
Av Dick
Emanuelsson
Lyftet av det tunga svetsaggregatet blev ödesdigert.
Något sprack nere i ljumsken på höger sida. Händelsen, i slutet av maj kunde ha
blivit en ekonomisk blackout för en fattig pensionerad svensk reporter. Men i
stället blev det inledningen till en ny konkret fysisk erfarenhet av en av
Nicaraguas främsta politiska framgångar; satsningen på den offentliga toppmoderna
sjukvården.
Den här skrivaren njöt av vistelsen och behandlingen
(gratis) på sjukhuset Fernando Vélez Paiz, ett sjukhus som bara har varit i
drift i fem år, som representerar ett välutbildat kvalificerat kollektiv av
personal på ett sjukhus med högteknologisk utrustning.
* * *
– Hur är det med hälsan, frågade Stephen, en jämnårig
irländare som lever och arbetar i Nicaragua sedan mitten av 1990-talet.
– Inget vidare, svarade jag och berättade om
ljumskbråcket och att i Honduras kostar enbart operationen 35,000 lempiras,
cirka 1500 dollar, plus prover och mediciner. Under 2000 dollar går det inte.
En flygbiljett tur och retur Sverige där jag betalar min skatt går på ännu mer.
– Trist, men jag ska höra med myndigheterna om du inte skulle kunna bli opererad här, sa Stephen som först hörde med det regionala sjukhuset i Esteli. Men det dröjde tre veckor och någon dag senare fick jag beskedet att han hört med självaste vicepresidenten Rosario Murillo som på stående fot hade gett auktorisation för operationen, men på Managua nyaste och största sjukhus, Fernando Velez Paiz.
Mot Managua!
Och då hände allt på några dagar. Bussfärd från
Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i gryningen, och på eftermiddagen rullade vi in
i Managua. Dagen efter, klockan 08,00 en fredag i augusti skulle jag infinna
mig. Vid ingången till sjukhuset tog Erick Uriarte Barrera emot mig. Han
är specialist inom internmedicin och chef för den externa mottagningen.
 |
| Dr. Erick Uriarte Barrera, tar emot en patient. |
– Sjukhuset stod klart i januari 2018. Vi betjänar
patienter från hela Nicaragua, men också från Costa Rica, El Salvador och
Honduras, och ibland patienter från andra länder. I genomsnitt tar sjukhuset emot
750-850 patienter dagligen, sa han medan vi gick från den ena provtagningen
efter den andra.
 |
| INNAN operationen och med en portion av den marxistiska "HISTORISKA OPTIMISMEN"! FOTO: Dr. MONTOYA |
stod det klart att resultaten var normala, villkoret för operation, uppgav chefskirurgen doktor Rolando Francisco Montoya när han analyserade resultaten. Tre timmar senare placerades jag på operationsbordet där han och hans assistenter inledde slutet för bråcket.
– Fyrtiofem minuter tog operationen sa han efter att jag hade vaknat.
Han visade bilden av bråcket som hade skurits bort som
var som en koncentrerad pelare på tio centimeter av fett. Den hade trängt på
och ut i det nio millimeter stora hålet som hade öppnats i vävnaden i ljumsken
efter att jag hade lyft svetsmaskinen i tron att jag fortfarande var lika stark
som då, när jag var 22 år och plåtslagare som var mitt yrke i unga år.
Låg hjärtfrekvens
Under hela kvällen och natten kom nattsköterskan och
gav mig antibiotika via droppet och gjorde regelbundna kontroller av mitt
hälsotillstånd. På morgonkvisten dök Dr. Montoya och sjukhusets unga kvinnliga
direktör, Dr. Virginia Garcia upp och ville veta hur jag mådde.
 |
| Dr. Virginia Garcia, den unga sjukhusdirektören och chefskirurgen Dr. Rolando Francisco Montoya dagen efter operationen. FOTO: M.HUEZO |
Snittet är 55 millimeter och sex stygn höll ihop det.
– Sjukhuset är specialist på bråck och har utarbetat
ett dubbelt nät som är som en ikon som vi opererar in, säger Dr. Montoya. Han
uppger att de vanligaste operationerna utgörs av gallsten, bråck och mag- och grovtarmssjukdomar.
Sjukhuset erbjuder operationer såsom laparoskopi och endoskopi. Väntetiden för
en operation är cirka en månad.
Ville bränna ned
sjukhuset
– Sjukhuset invigdes den 23 januari 2018 och i april
utsattes vi för ett försök till statskupp, berättar Dr. Garcia.
Det var den politiska högeroppositionen som till och
med försökte ta över och i likhet med andra allmänna institutioner,
radiostationer, kliniker och ambulanser bränna ned sjukhuset. Men såväl
personal, patienter som anhöriga försvarade denna vackra verkliga mänskliga
rättighet i tjänst hos Nicaraguas folk. Men för att inte tas med överraskning
utplacerades också armépatruller vid detta och andra sjukhus.
 |
| Så brände högeroppositionen ned radiostationen La Nueva Radio Ya (Sandinist) den 30 maj 2018 med 21 journalister innestängda. Den brände ambulanser, kliniker, mödrahem och hem försandinister tills de "Historiska Sandinistkämparna" gav dessa Ny Somocister ett ultimatum och allt tog slut på en vecka. 'Historikerna' är inte bara beväpnade med idéer. . . |
– Vår regering visar att den har ett löfte med Nicaraguas folk och det är att ge en bra, gratis och offentlig sjukvård till Nicaraguas folk. Sjukhuset står på en fast grund och har klarat uppgifterna väl också under pandemin. Vi förfogar över 1010 anställda, 370 sängar, nio operationssalar och 22 konsultorium. Sjukhuset har sin egen energianläggning och drabbas inte vid elavbrott. Detsamma gäller vattenförsörjningen med en egen källa. Teknologin är den senaste inom sjukvården, säger Dr. Garcia med stolthet i rösten.
VIDEO:
Sjukhuset Fernando Velez Paiz interiör.
Kubanerna i
Matagalpa
Hennes ord ledde mig osökt till 1983 då jag anlände till
det allmänna sjukhuset i Matagalpa. Det stora antalet kubanska läkare och sjuksköterskor
utgjorde det första intrycket. Min svenska vän Ingrid arbetade som narkossköterska
på sjukhuset och sa: ”Det är otroligt, Dick, men `Contras´ sprider lögnen om att
de kubanska läkarna snor det vita raffinerade sockret (som det rådde brist på) och till och med vårt
dricksvatten i regionen. Dessa 50 läkare är i själva verket en garanti för att
det allmänna hälsotillståndet i Matagalpa förbättras”, uppgav Ingrid med
indignation mot den psykologiska krigföringen och beundran inför den kubanska sjukvårdspersonalens
insatser med risk för livet.
 |
| 1983: Den svenska volontären och narkossköterskan Ingrid Lindeberg tillsammans med kubanska kollegor under en operation på Matagalpas allmänna sjukhus. I den inramade bilden kramar hon en undernärd flicka. FOTO: DICK EMANUELSSON. |
Tjugotvå nya
allmänna sjukhus
Sedan 1983 har det hänt enormt mycket i Nicaragua, vilket sjukhusdirektör Virginia Garcia och sjukhuset Fernando Velez Paiz är en bekräftelse på.
När president Daniel Ortega och
vicepresident Rosario Murillo invigde sjukhuset i januari 2018 uppgav
Ortega att sjukhuset Fernando Velez Paiz var nummer 16 i den rad av
allmänna sjukhus som vänsterregeringen FSLN har byggt sedan sandinisterna tog
tillbaka regeringsmakten den 10 januari 2007. I dag, nästan 17 år senare är
antalet uppe i 22 sjukhus. År 2024 kommer ytterligare sju sjukhus att invigas.
 |
| President Daniel Ortega hälsar på sjukhuspersonalen vid invigningen i januari 2018. FOTO: CANAL 13 |
 |
| – Vi är mycket nöjda för det öppnas nya möjligheter och utrymme för att erbjuda sjukvård för tusentals nicaraguanska familjer, uppgav å sin sida vicepresident Rosario Murillo [1]. FOTO: CANAL 13. VIDEO: President Daniel Ortega och vicepresident Rosario Murillo inviger sjukhuset Fernando Velez Paiz den 23 januari 2018. |
Varför Nicaragua
och inte Honduras?
först fick jag en påse med fyra olika läkemedel som jag skulle ta under min tid för konvalescensen i Honduras. Efter tre månader ska jag på återbesök för den slutliga kontrollen. Jag tackade högre makter att det inte var Honduras utan Nicaragua jag opererades.
Och apropå Honduras och sjukvård.
Om Nicaragua tills dags dato har byggt 22 allmänna
sjukhus sedan januari 2007, har grannlandet Honduras, med tre miljoner fler invånare
inte byggt ett enda sjukhus sedan den militära statskuppen i juni 2009.
Högerregeringen Juan Orlando Hernandez köpte in fem
mobila begagnade turkiska sjukhus (likt en container) för 48 miljoner dollar
som skulle ta emot och behandla de honduraner som insjuknade i Covid-19. Inte
ett enda fungerade. Det blev i stället historiens och landets värsta
korruptionsskandal med partimedlemmar från Hernandez´ högerparti inblandade.
Dessa gjorde upp ”affären” med en guatemalan i ett köpcenter i Florida, USA.
Tänk på att den summan är mer än hälften av vad sjukhuset Fernando Velez Paiz i
Managua kostade!
Den nya vänsterregeringen president Xiomara Castro i Honduras har ställt löftet till sitt folk att under hennes mandatperiod inleda bygget av fyra allmänna sjukhus. De bästa rådgivare som Honduras kan få är hos sina nicaraguanska grannar. Det kan jag, som före detta patient på sjukhuset Fernando Velez Paiz i dag med full kraft bekräfta.
 |
| Honduras första kvinnliga president, Xiomara Castro utkämpar en hård strid mot den politiska högern och det honduranska näringslivet som inte vill bli av med sina privilegier som att slippa betala en symbolisk skatt. |
Högern
destabiliserar Honduras
Fyra dagar efter operationen tog vi TicaBus tillbaka
till Tegucigalpa. Klockan 09,00 anlände vi till gränsstationen Guasaule med det
fatala beskedet att sedan ett dygn var den Panamerikanska vägen ockuperad några
kilometer in på honduranskt område nära staden Choluteca, mitt i ”El Corredor
Seco”, den Torra stekheta korridoren i närheten av stillahavskusten där
temperaturen pendlar mellan 30-40 grader.
Jag förbannade TicaBus som inte hade informerat oss om
att ockupationen skulle pågå i tre dygn. Jag har visserligen suttit fast i
vägockupationer många gånger, framför allt under protesterna efter
militärkuppen 2009 eller de upprepade valfusken i Honduras, men jag hade aldrig
suttit fast och samtidigt varit nyopererad.
Choluteca är en bastion för den politiska högern. Och
två månader tidigare hade de privata arbetsgivarna gett sina anställda ledigt
med betalning under förutsättning att de ockuperade vägarna och strejkade mot
vänsterregeringen Xiomara Castro.
– Det är identiskt med vad som utspelades i Nicaragua
i april 2018, sa en nicaraguan när vi satt där vid vägkanten med tusentals
bilar, långtradare och andra fordon, det är så högern agerar för att
destabilisera en regering som inte faller USA i smaken. Men detta är passé i
dagens Nicaragua, inte en chans.
Men denne ”chelle”, blondin, eller rättare sagt
vithårige reporter hade också denna dag tur. Klockan 21,30 på kvällen lyftes
ockupationen partiellt och fordonen gavs 90 minuter på att förflytta sig och
hade vi tur skulle vi passera den sista barrikaden vid stadsgränsen till
Choluteca. Och så blev det.
Halv 4 på morgonen anlände vi till Tegucigalpa och ”Operation ljumskbråck” var till ända.
 |
| Ett ”Moderskapshem” i kommunen Siuna, som är beläget på den norra autonoma atlantkusten med stor andel från Miskitofolket. De gravida kvinnorna anländer till dessa hem oftast 3-4 veckor innan förlossningen, i synnerhet kvinnorna på landsbygden med långa avstånd till sjukhuset. Barna- och mödradödligheten har reducerats kraftigt. Foto: El 19 Digital. |
Jag vill passa på att tacka vicepresident ROSARIO MURILLO, Nationalförsamlingens ordförande GUSTAVO PORRAS, sjukhusdirektören Dr. VIRGINIA GARCIA, Dr. ROLANDO FRANCISCO MONTAYA och Dr. ERICK URIARTE för den fantastiska vård de gav mig under två dagar. Denna erfarenhet var en direkt fysisk och konkret bekräftelse för mig på att Nicaragua fortsätter att skörda ”Nya Segrar”.
MEN UTOMLANDS FINNER PRESSEN ingen förklaring till de höga sympatisiffrorna för sandinistregeringen i opinionsmätningarna och valresultaten. Men JAG KAN förstå det! Inte bara jag, utan de tusentals honduraner i det långa gränsområdet som passerar gränsen till Nicaragua och får vård i solidaritet av sina nicaraguanska bröder och systrar i vita rockar på klinikerna eller på sjukhusen.
De kommer från regioner där USA upprättade militärbaser för 25 000 paramilitärer från den nicaraguanska kontrarevolutionen (La Contra) som gick in i Nicaragua och mördade 50 000 nicaraguaner, genomförde en materiell förstörelse uppskattat till 17 miljarder dollar, enligt Internationella Domstolen i Haag i sin dom från 1986, som fördömde och dömde USA för det grymma folkmordet.
USA och dess lakejer krigade för att återvända till den tid då nicaraguanska barn dog som flugor av enkla sjukdomar eftersom den mänskliga rätten till fri allmänn hälsovård av hög kvalitet inte existerade. Men i dag har Revolutionen uppfyllt sitt löfte till Sandino söner och döttrar.
NOT:
[1] https://youtu.be/WgPzIUvoSec?si=C9kz4Qn0OAjsUtDk
 |
| Den svenske reportern nyopererad och tillbaka på väg mot nya jobb, tack vare Revolutionen och dess kollektiv av Vita Rockar. FOTO: MIRIAM HUEZO. |
Sjukhuset Fernando Velez Paiz
·
Totalt kostade
sjukhuset 90 miljoner dollar varav 40 miljoner kommer från den Centralamerikanska
Investeringsbanken (BCIE), 20 miljoner i en donation från Holland och 30
miljoner dollar från den nicaraguanska statskassan.
·
1 817 arbetare
behövdes för att genomföra detta projekt, inklusive ingenjörer, murare,
snickare, skeppsmästare, byggmästare, elektriker och lagerarbetare med flera.
·
Arbetet pågick i
cirka 36 månader och, med tillägg av tidigare design- och anbudsprocesser,
omfattar det en sammanlagd period på sju år.
·
Med en yta på 25
000 kvadratmeter är det det största sjukhuset i landet vid tidpunkten för
byggandet.
·
Det har 373
bäddar, 1100 anställda, 9 operationssalar och kapacitet att ta hand om 2 000
personer per dag, samt kapacitet för 1 000 allmänna undersökningar, 800
medicinska konsultationer, 50 schemalagda operationer och 20 öppenvårdsoperationer
dagligen.
·
Dessutom har detta
sjukhus nödanläggningar, en intern dricksvattenkälla, medicinska
gasproduktionsanläggningar, en luftkonditioneringsanläggning, en anti-explosiv
panna, en autoklav med en kvarn, ett elektroniskt kontrollsystem, ett
brandbekämpningssystem och en säkerhet övervakningssystem genom kamera.
Källa: Wikipedia
Doktor Fernando Velez
Paiz
Doktor Fernando Velez Paiz skapade ett prejudikat inom
medicinområdet, han katapulterade Nicaragua genom att lokalisera och
differentiera sig i framstående franska utbildningsenheter; senare hjälpte han unga
nicaraguanska studenter att välkomnas av dessa institutioner.
Fernando Antonio Velez-Paiz Brenner
Nicaragua har minskat spädbarnsdödligheten kraftigt
Från 2006 till 2022 har sandinistregeringen lyckats minska barnadödligheten under 1 år med 56,5 %, från 29 dödsfall per 1000 levande födda 2006, till 12 dödsfall per 1000 levande födda 2022; För detta ändamål har följande åtgärder inom hälsovården genomförts:
- År 2006 genomfördes 9,800 förlossningar och 2022 förlöstes 114 321, mer än tio gånger fler än 2006.
- 2006 vårdades 9 000 gravida kvinnor på förlossningscentralerna och 2022 tog vi hand om 71 925, åtta gånger fler än 2006.
- Från 50 mödrahem som fanns 2006 har antalet ökat till 181 år 2022.
- Mer än en miljon familjer har fått ett hembesök via övervakningsprogrammet för barn med låg födelsevikt.
Källa:
https://nicaraguasandino.com/nicaragua-presenta-reduccion-en-la-mortalidad-infantil/
Historiens backspegel inom den nicaraguanska sjukvården.
. .
”Det arbete som regeringen Daniel
Ortega har utfört under dessa 12 år har varit att återställa nicaraguanernas
rättigheter på alla områden. Ett av de områden som påverkades mest av frågan om
de 16 åren av nyliberal regering var frågan om hälsa och social trygghet”.
Det uppgav ministern för social
trygghet i Nicaragua, Roberto López Gómez den 29 januari 2019 när vi
intervjuade honom i Managua.
Under de 70 minuter intervjun
pågick fick vi en historisk bakgrund till den nicaraguanska sjukvårdens
utveckling och hur människor dog som flugor innan revolutionen den 19 juli
1979. Barna- och mödrardödligheten var bland den högsta på den amerikanska
kontinenten under den USA-stödda Somozadiktaturen.
När USA:s lokala politiska representanter
vann regeringsmakten 1990 och inledde 16 år av nyliberalism i Nicaragua, byggdes
bara ett enda allmänt sjukhus, ett sjukhus som efter två år praktiskt taget
hade förfvandlats till en ruin på grund av korruption och stöld av de
ekonomiska medlen till bygget.
 |
| Ministern för socialförsäkringssystemet i Nicaragua, Roberto López Gómez, intervjuas av Dick Emanuelsson. |
Roberto López:
”När president Ortega tillträdde
i januari 2007 fann vi att hälso- och sjukvården praktiskt taget var privatiserad,
både inom Hälsovårdsministeriet som inom socialförsäkringssystemet. Vi upptäckte
att det rådde brist på alla slags mediciner på sjukhus och bristen på
förebyggande program. Många epidemiska sjukdomar behandlades inte, som
denguefeber, särskilt epidemiska sjukdomar som hade återuppstått igen. För
under den första fasen av den Sandinistiska regeringen (1980-1990) gjordes en
viktig förebyggande satsning som minskade spädbarnsdödligheten, minskade
mödradödligheten och gav hälsovård till befolkningen, särskilt de fattigaste.
Men nyliberala regeringar (1990-2006)
privatiserade hälso- och sjukvårdstjänsterna. För att få tillgång till de
hälsotjänster som fanns på ett av de offentliga sjukhusen var människorna tvungna
att betala för tjänsten. Och de människor som inte hade möjlighet att betala, fick
ingen sjukvård.
Vi vet inte hur många människor
som avled för att de inte fick sjukvård. Men uppenbarligen hade de människor
som inte kunde betala för en privat tjänst ingen chans att rädda sig själva. På
landsbygden fanns det många fall av barn som dog på grund av denna nyliberala
politik.
I fallet med pensionerna var
det likadant. Vad vi fann var ett försök till privatisering enligt den
chilenska modellen, eftersom logiken i den nyliberala regeringen är att staten
inte ska stå som ansvarig. Genom att inte ta ansvar för staten vad budskapet enkelt;
”Tja, INSS kommer inte att kunna betala pensionerna så att var och en av er måste
spara som ni kan. Vad vi ska göra här är ett privat system i chilensk stil där
alla måste spara.”
Utdrag ur intervjun med
ministern för social trygghet i Nicaragua, ROBERTO LÓPEZ GÓMEZ den 29 januari
2019 i Managua:
Video: https://youtu.be/CTdPew5kpjo?si=NZqaeinaFIvOPURx
El hospital
más grande de Nicaragua, Mauricio Abdalah Ramírez en Chinandega, con 560 camas y
diferentes especialidades.
https://youtu.be/HI8Ux3n73Qs?si=bMrwSy8r3P7zEEoI
