Nicaragua och Ecuador: skillnader mellan ett kuppförsök och ett folkligt medborgaruppror

Från vänster: Nicaraguansk beväpnad opposition, som finansierades av USA med 16 miljoner dollar under kuppförsöket 2018 bränner på bilden ner den sandinistiska radiostationen "Tu Nueva Radio Ya". Inne i radion befann sig 23 journalister och anställda. Kuppförsöket under tre månader fick stöd från USA, OAS och den internationella högern. . . Å andra sidan; folket i Ecuador, förenade i sin kamp mot det nyliberala ”Paketet” fördöms av samma krafter som stödde kuppförsöket i Nicaragua och ger sitt stöd till USA:s marionettregering Lenin Moreno.

Nicaragua och Ecuador: skillnader mellan ett kuppförsök och ett folkligt medborgaruppror

”Om Nicaragua segrade, kommer också Ecuador att segra”!

Carlos Fonseca Terán.
FOTO: MIRIAM HUEZO.

Av Carlos Fonseca Teran, Managua / 10.10.19

Översättning: Dick Emanuelsson

Spanskspråkig versión: https://nicadickema.blogspot.com/2019/10/a-la-derecha-opositores-golpistas.html

1.

I Nicaragua 2018 utlöstes krisen av reformer för att garantera den sociala tryggheten mot de krav som IMF ville införa. Reformerna stod i motsättning till storföretagens intressen och gynnade de arbetande människornas intressen.

I Ecuador utlöstes den nuvarande krisen av regeringens politik som dikteras av IMF, till men för folket men till nytta för storföretagen.

2.

I upploppen i Nicaragua deltog väpnade [oppositions-]grupper som angrep polisstyrkor och anhängare av den revolutionära processen. Som ett resultat inträffade dödsfall på båda sidor, men antalet döda bland sandinisterna var högre än bland oppositionen.

"Los Zetas de Monimbo", en nicaraguansk väpnad paramilitär oppositionsgrupp som tog samma namn som de mexikanska knarkterroristerna.

I Ecuador genomförs protester utan användning av vapen och inga våldsamma attacker har genomförts mot regimens anhängare som inte har gått ut för att demonstrera till försvar för en skakad regering som motsvarar den politik som är elitens intressen. Till skillnad mot Nicaragua, där en folklig och revolutionär regering har samlat hundratusentals medborgare för att försvara sin regering och det revolutionära projektet.

3.

I Nicaragua kallade regeringen till en dialog redan från första början av krisen. Och för att skapa ett gynnsamt debattklimat upphävde regeringen beslutet om reformer för socialförsäkringssystemet.

I Ecuador underströk regeringen att de åtgärder som tillämpats står fast.

4.

I Nicaragua, som ett tecken på förhandlingsvilja beordrade regeringen polisen att förskansas på respektive polisstation. Det beslutet innebar att den blev utsatt för en belägring av de väpnade oppositionsgrupperna vilket fick till följd att antalet dödsfall per dag ökade. Det visade att dödsfallen inte var resultatet av en repression (från polisens sida).

I Ecuador har polisstyrkorna varit permanent aktiva och utsatt  demonstranterna för repression.

5.

I Nicaragua drog de väpnade våldsamma grupperna nytta av att polisen var beordrade att vara förskansade på sina polisstationer för att främja dialogen (med oppositionen). I maskopi med den organiserade brottsligheten, intog dessa väpnade oppositionsgrupper hela städer. Invånare kidnappades, sandinistmedlemmar greps, torterades och mördades. Dödssiffrorna vid (oppositionens) barrikader redovisade högre dödstal än i gatusammandrabbningarna och i (sandinisternas) offensiv för att återta städer och andra beväpnade motståndfästen när barrikaderna skulle rivas.

I Ecuador har demonstranterna inte attackerat regeringsanhängare. Det har heller inte existerat beväpnade och våldsamma grupper eller territoriell kontroll från oppositionens sida.

6.

I Nicaragua, efter att regeringen upphävde lagförslaget av socialförsäkringssystemet lade oppositionen inte fram några sociala eller politiska förslag. Bakgrunden är att det är Sandinistregeringen som har försvarat dessa krav. När den nuvarande oppositionen var i regeringsställning (1990-2006) ignorerades kraven av de nyliberala regeringarna och människors rättigheter förtrampades.

I ECUADOR försvarar demonstranterna en rad sociala reformer (från regeringen Rafael Correa) som försämrats av den nyliberala politik som förs av den nuvarande regeringen. Dessa är subventioner för bränsle, som avlägsnades av regeringen. Detta orsakar en kraftig ökning av priserna på grundläggande behov; skatter och tullar på varor, skatter på fordon och material som bildar det fasta kapitalet i storföretag elimineras vilket innebär att staten förlorar stora ekonomiska skatteinkomster som kan användas för att gynna de samhällsgrupper som utarmats; arbetarnas löner sänks och de trettio dagarna av semester för offentligt anställda sänks till hälften, 15 dagar.

7.

I Nicaragua finansierades oppositionens aktioner av utländska krafter så som USAID och NED (The National Endowment for Democracy). Dessa organ används av USA för att destabilisera regeringar som inte underordnar sig USA:s politik. Statskuppsförsöket (i Nicaragua) stöddes av storföretag, den politiska högerns medier, de traditionella landsförrädiska politiska högerpartierna samt ledningen i den katolska kyrkan.

Från 2010-2020 anslog USAID 96 miljoner dollar till oppositionen i Nicaragua med målet av ett regimskifte.

I Ecuador har protesterna utförts av sociala- och folkliga organisationer så som fackföreningar, inhemska och andra organiserade samhällsgrupper, liksom den revolutionära politiska rörelsen som identifieras med folkets intressen. Däremot har privata företag, högermedier, högerpolitiker, deras partier och den katolska kyrkans ledarskap stött regeringen och fördömer demonstranterna.

8.

I Nicaragua möjliggjordes destabiliseringsaktionerna tack vare att medier och sociala nätverk publicerade falska nyheter, manipulation och skådeprocesser.

I Ecuador uppstod inte den upproriska folkrörelsen mot den nyliberala politiken från en virtuell verklighet, utan från den krassa sanna verkligheten som det ecuadorianska folket konfronterar. Det handlar om en brutal ökning av levnadskostnaderna och andra sociala missförhållanden mot vilka detta modiga och tappra folk har rest sig.

9.

I Nicaragua existerade inte en situation som skulle motivera tidigarelagda val eftersom regeringen var öppen och engagerad i en dialog som flera gånger avbröts av oppositionen. Vårt lands konstitutionen tillåter heller inte denna möjlighet.

I Ecuador ger konstitutionen ett utrymme att tidigarelägga val i situationer av nationellt utsatt tillstånd och till och med fastställer hur dessa ska förfaras.

10.

I Nicaragua stödde imperialistiska makter som leds av USA och dess internationella verktyg OAS öppet oppositionen i sitt försök att störta Sandinistregeringen.

I Ecuador är förhållandet det motsatta: de reaktionära krafterna bland världens mäktiga är anhängare av den nyliberala regeringen och förkastar aktionerna från den ecuadorianska folkrörelsen som hävdar sina rättigheter mot nuvarande regeringens politik.

I sin strävan efter världsherravälde.

Slutligen en kort reflektion:

Som vi har sett är skillnaderna avgrundslika mellan ett våldsamt försök att störta en legitim regering som försvarar folkets intressen och nationen mot imperialismens anspråk som syftar till att påtvinga sin vilja och ingripa i interna angelägenheter i suveräna länder, och ett obeväpnat folkuppror, som kräver rättigheter som begränsats av en regering som försvarar oligarkins intressen och motsvarar imperialismens diktat genom organ såsom IMF.

Nästan alla vänsterregeringar som uppstått i Latinamerika och Karibien efter 1999 och den Bolivarianska Revolutionens seger i Venezuela, växte fram i den folkliga kampen mer än i valprocesser. Dessa var bara en kulmen på dessa strider, ett resultat som i vissa länder där till och med nyliberala regeringar hade störtats (upp till tre presidenter under en vecka i fallet med Argentina, men också olika regeringar i Bolivia, Ecuador och Brasilien). I fallet Venezuela genomfördes ett väpnat patriotiskt uppror (1992) av militära styrkor influerade av Simon Bolivars ideal, ett uppror som ägde rum strax efter det folkliga upproret (1989) som massakrerades av den föga demokratiska regeringen Carlos Andres Perez, som i livet var en stor vän av oppositionen (i Nicaragua).

Det är en omöjlig uppgift för folket att erövra makten och sätta igång en revolutionär process om det inte sker genom den folkliga kampen, oavsett ​​om det sedan tar sig politiska uttryck som i val som i de nuvarande globala politiska förhållandena också är nödvändiga. I vårt fall (Nicaragua), till exempel, skulle sandinisterna aldrig ha återvänt till makten utan de kumulativa folkliga striderna som utkämpades mot nyliberalismen i de sjutton år som högern misskötte regeringsarbetet i vårt land. Sandinisterna hade aldrig för avsikt att störta någon av dessa imperialismens marionettregeringar, som Somozadiktaturen. Men i det senare fallet tilläts inte under några som helst förhållanden en fredlig och valmässig lösning.

När de folkliga krafterna reste sig mot den nyliberala politiken på 1990-talet skapades ett gynnsamt styrkeförhållande som möjliggjorde att i förhandlingar uppnå konkreta resultat för de folkliga kraven. Dessa folkliga krafter drog sig tillfälligt tillbaka av egen vilja och politisk disciplin, till skillnad mot de krafter ur oppositionen som förra året hade det enda målet att störta sandinistregeringen.

Nu har det uppstått en ny vacker slogan, inspirerad av tiden som präglades av gerillakrig i El Salvador som sa: ”Om Nicaragua segrade, kommer också El Salvador att segra”.

Det nya mottot är: ”Om Nicaragua segrade, kommer också Ecuador att segra”!

Om Nicaragua besegrade de mörka krafterna ledda av USA-imperialismen och lyckades hindra dem från att störta vår revolutionära regering, kommer Ecuador besegra samma krafter. Men i deras fall regeringen, precis som vi gjorde: genom organiserad folklig kamp ledd av en revolutionär politisk förtrupp, orienterad av sociala förändringar som garanterar att livet förbättras för människorna genom en rättvis fördelning av välståndet och utövandet av politisk och ekonomisk makt av folkliga krafter organiserade i politiska program.

Imperialismens söner och döttrar och de förrädiska regeringsutövarna i Ecuador kunde inte, och kan inte heller besegra dessa hjältemodiga människor som är permanent mobiliserade i en folklig och segerrik strid.

Nicaragua: Den väpnade oppositionen `Los Zeta´ i Masaya

En medlem av den paramilitära oppositionsgruppen "Los Zetas de Monimbo", namn vars ursprung finns i den mexikanska mördarkartellen med samma namn. Faksimil från USA-reportern Tim Rogers Twitter.

Den väpnade oppositionen `Los Zeta´ i Masaya: ”Hade vi bara finansiering och vapen, så. . . ”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-11-06 / Under det andra kvartalet i år pågick våldsamma protester i Nicaragua i vad många anser var ett försök att med våld störta den folkvalda regeringen Daniel Ortega. Inte alla barrikader, de så kallade ´tranques´, upprätthölls med vapen. Men en majoritet var under vapenkontroll av en opposition som i många fall bestod av en blandning av politiska oppositionella men också kriminella element.

I den historiska sandinistbastionen Monimbo i staden Masaya, med 110.000 invånare i tätorten, upprättades nästan omedelbart flera barrikader som till slut praktiskt taget omringade polisstationen.

Det var i slutet av april i år. I Dialogen som leddes av Biskopsrådet mellan regeringen och den brokiga oppositionen handlade överenskommelsen om att poliserna skulle koncentreras på respektive polisstation. Oppositionen å sin sida skulle rasera det hundratal barrikader som den rest över hela Nicaragua.

Regeringen höll sitt löfte medan oppositionen i stället byggde fler barrikader och i praktiken höll civilbefolkningen, som den i Masaya, som en gisslan. Polisen fick inte patrullera och upprätthålla lag och ordning. Brottsligheten exploderade när det var fritt fram med inlåsta poliser, omringade av de beväpnade gängen som byggde allt högre och större barrikader.

Oppositionen i Masaya-Monimbo bygger barrikader i stället för att rasera dem, som beslutet mellan regeringen och oppositionen blev.

”Den slutliga offensiven”

Den 1 juni cirkulerade ett manifest på de sociala nätverken: ”Upprop till Nicaraguas folk att förbereda den slutliga offensiven mot Ortegaregimen” (`Llamamiento al pueblo de Nicaragua a preparar la ofensiva final contra el orteguismo´), med emblemet ”MRS”, den så kallade ”sandinistiska förnyarrörelsen”, tryckt i uppropet.

Oppositionen kände segervittring; ”Ganamos”, vi har vunnit, sa de trosvisst om att regeringen var på fallrepet. Och nu skulle oppositionen finslipa de sista detaljerna för att störta regeringen. Det handlade inte längre om en Dialog som bara Ortega hade uppfyllt. Det handlade heller inte om att komma överens om att flytta fram ett datum för presidentvalet:

“Vi är på det klara med att det inte finns någon annan lösning än Ortega och hans regerings avgång. Vi kan inte fortsätta vänta på mer! Till denna situation måste vi sätta en slutpunkt, som bara kan bli möjlig genom Nicaraguas organiserade folks ansträngningar i kampen för störtandet och nedmonteringen av Ortega-diktaturens apparat” [1], underströk manifestet.

 

Delar av de beväpnade terroristerna i Masaya vilket visar att de var väl beväpnade. I det nedre fotot sammanstrålar flera av dem med oppositionens förhandlare och språkrör.

Mexikos och Nicaraguas `Zetas´

Den frilansande USA-reportern Tim Rogers och den mexikanske reportern Jorge Ramos, som arbetar för Univision, reste till Costa Rica för att på plats intervjua ”Los Zetas de Monimbo”, en paramilitär väpnad grupp som var huvudaktörerna i staden Masayas barrikader. Gruppens medlemmar gick över gränsen till Costa Rica efter att de hade besegrats i Masaya när det organiserade sandinistfolket gick samman och nedgjorde barrikaderna som föll som korthus. För att undvika ställas inför rätta för de barbariska handlingar den utfört, valde de att gå över gränsen till Costa Rica.

Varför de valt det kontroversiella namnet ”Zeta” får reportrarna egentligen inget riktigt svar på, bara att det inte har något att göra med den psykopatiska mördarkartellen ”Zetas” i Mexiko. Det är en grupp som till sin i början bestod av korrumperade avskedade mexikanska poliser. Tusentals mexikaner eller centralamerikanska immigranter har fallit offer för denna hatade grupp av professionella kriminella som ofta torterar och styckar sin offer. Men varför då döpa sin egen paramilitära grupp till ”Los Zetas de Monimbo”? Det får vi aldrig något svar på.

Fängslade medlemmar i mexikanska `Zetas´, ansvariga för många
massakrer med hundratals offer..

Existensen av denna och liknande paramilitära grupper i tjänst hos den opposition som utmålar sig själv för ”fredlig”, är i dag en känslig fråga. Kommentarerna i Tim Rogers Twitterkonto vittnar om en växande irritation bland egna inom oppositionen, i synnerhet bland de cirka 25.000 nicaraguaner som i likhet med Zetas har dragit till Costa Rica, en historisk rival till Nicaragua efter att kraften gått ur den USA-stödda oppositionen i Nicaragua.

Men, säger andra inom oppositionen som finns kvar i Nicaragua och som i dag får stå till svars för de barbariska våldsamma aktioner som utfördes mellan 18 april-juli, de som snabbt sjappade till Costa Rica är de som i många fall var de politiskt och organisatoriskt ansvariga för våldsamheterna. Manifestet och uppropet om att intensifiera upproret mot den valda regeringen bär MRS´ emblem och har exakt den politiska linjen som detta parti förespråkar och som kontrollerar en stor del av landets USA-finansierade NGO.

Sköt och brände ihjäl sitt offer

´El Burro´ är en av ledarna för ”Los Zetas” och med sin Reebokjacka med svart luva säger han:

”Vi attackerade aldrig, vi var bara förskansade”.

Men det är milt sagt en grov lögn.

Fyra medlemmar i den nicaraguanska "Los Zetas de Monimbo" som terroriserade människorna i Masaya där poliser till och med översköljdes av bensin som tändes på. Faksimil av Tim Rogers Twitterkonto.

Den 14 juli, kidnappades och torterades polislöjtnanten Gabriel de Jesús Vado Ruiz. Den 15 juli förflyttades han till en annan barrikad där han sköts ihjäl av terroristerna som krönte sitt makabra verk genom att överösa Vados kropp med bensin som antändes mitt i gatan.

Terroristernas egna publicerade bilder och videos och andra beslagtagna bevis vänds nu mot de anklagade. På ett av fotografierna syns de också tillsammans med Lester Aleman, Victor Cuadras, Yubrank Suazo och Jean Carlos Lopez, de tongivande språkrören bland oppositionen. Även oppositionens egen biskop, Silvio Baez, deklarerade öppet sitt stöd för oppositionen och reste till Masaya för att fungera som en slags ”andlig sköld” när folket hade fått nog av terrorn och beslutat sig att krossa det en gång för alla. Biskopen avslöjades nyligen för att vara en bricka i kuppförsöket [2].

Kubanerna ligger bakom allt djävulskap

För kupptrogna medier som La Prensa har det blivit allt svårare att försöka förklara och försvara terrorn som iscensattes det andra kvartalet i år. Frågan om Monimbos ”Zetas” får en annan vinkling i La Prensa. Det är samma politiska redigering vi ofta ser i den latinamerikanska- och USA-administrationens konspirationsteorier om att ”Kuba och Venezuela ligger bakom allt djävulskap i världen”.

Den 19 oktober gjorde La Prensa ett försök att förvandla terrorister till offer och vice versa. I artikeln [3]: “Monimboseños en Costa Rica aseguran que cubanos estaban entre los paramilitares que reprimieron a la población”, invånare i Monimbo försäkrar att kubaner fanns bland paramilitärer (som den frivilla polisen kallas av oppositionen) som attackerade befolkningen.

Så förvandlas terroristerna, som enligt egen utsago använde vapen, till försvarare av befolkningen som attackeras av de värsta av utlänningar, kubaner.

I intervjun av Tim Rogers med ´El Burro´ påstår han att han även sköt ihjäl en kuban i Masaya, samt två kubaner till som La Prensa påstod hade infiltrerat i regionen genom att ha köpt en lantgård. ”Zeta-milisen” dödade de också. Inga namn eller källor redovisas.

Så förvandlar oppositionstidningen La Prensa den nicaraguanska oppositionens paramilitära terror i Masaya till ett försvar mot påstådda "kubanska paramilitärer som ingår i den frivilliga polisstyrkan" (på bilden) som återställde freden i Masaya. La Prensa eller dess paramilitärer har aldrig presenterat ett enda bevis på existens av kubaner i Masaya.

USA-kvinna levererade pengar och vapen

Intervjun är intressant för den avslöjar att ”Zetas” i Masaya hade aktivt stöd av en USA-medborgare som levererade pengar, vapen, ammunition och mat till terroristerna. Hennes alias är ´La Patrona´, Bossen:

– I början litade de inte på mig. Men jag gav dem pengar, vapen, ammunition och mat. Jag blev en slags mor för dem, säger hon gullesött.

Hon försäkrar Tim Rogers/Jorge Ramos att hon tog pengarna ur egen ficka.

´El Burro´ å sin sida försäkrar USA-journalisterna att Zeta-gänget inte var ute efter att genomföra en statskupp. ”Det skulle bara medföra mer misär”, intygar han.

* Men vill ni inte få bort honom (Daniel Ortega) från makten? frågar Tim Rogers.

– Jovisst.

* Men betyder inte det en statskupp?

– Inte för mig, för vi gjorde det inte (d.v.s. skjuta folk) som ett självändamål utan mot orättvisan och för att folket mördas. Att försvara sig mot armé, polis eller paramilitärer är inte terrorism, för mig.

* Varför är de då i Costa Rica och inte i Nicaragua?

– För att överleva. Men hade vi finansiering och vapen är det ingen som tvekar två gånger, vi reser tillbaka!

”El Fantasma”, spöket, är en annan Zeta-man. Han säger att han känner sig övervakad, att det finns infiltration av Ortegas spioner, som om han befann sig i Nicaragua.

– Jag bönfaller er att ni hjälper oss, är Spökets vädjan.

Offer som överlevt den paramilitära gruppen Zetas terror i Masaya, bilder som nästan aldrig publiceras i den korporativa pressen. I stället talas det om "Ortegadiktaturens brott mot de mänskliga rättigheterna". Och vad är det här?

Contras-ledare: ”Please Trump, vi behöver vapen”

I videon som Tim Rogers och Ramos publicerade för några veckor sedan framträder också en ´Contrasledare´ från 1980-talet, då USA skapade, finansierade, tränade och beväpnade cirka 25.000 nicaraguaner som kom att utgöra den kontrarevolutionära legoknektsgruppen ”Los Contras”.

De gjorde sig omtalade för sin bestialiska grymhet, i stil med de colombianska paramilitärerna. Sammanlagt dödades cirka 50.000 civila av dessa betalda mördare. ´El Culebra´, ormen, är tillbaka i samma spår och han vädjar till USA:

– USA:s regering, president Donald Trump!, Please, vi behöver vapen! Om ni vill hjälpa oss, hittar ni oss i Costa Rica. Jag är kommendant Culebra från ´las Contras´.

Beväpning och utse en ”Provisorisk Patriotisk Regeringsjunta”

I sitt manifest om uppror satte konspiratörerna flera datum för inledandet av den slutliga offensiven mot regeringen Ortega:

”Nästa fas börjar senast den 15 juni, den dag då medlingskommissionens (läs Biskoprådet) tidsfrist för den Nationella Dialogen upphör och förväntningarna på denna väg slutar. Då inleds fördjupningen av den aktiva nationella protesten”, skrev författarna som undertecknade uppropet i namn av ”Comités de Resistencia Ciudadana”, Medborgarnas Motståndskommittéer.

Helt i enlighet med Gene Sharps statskuppsmanual i fem punkter, fastställde denna kommitté de kommande uppgifterna för sina grupper runt om i landet. Det handlade om ett totalt paralyserande av transportsektorn, skapa ”Brigader av folkligt självförsvar”, vilket kan jämställas med ”Los Zeta de Monimbo”, det vill säga en paramilitär beväpning av oppositionen för att kunna slå ut landets polis och militär men också sandinisternas erfarna militanter.

Uppropet stakar också ut vägen för att skapa en ”Provisorisk Patriotisk Regeringsjunta”, säger denna USA-stödda opposition.

Offer för den paramilitära oppositionens terror i samhället Morrito där fyra poliser och en lågstadielärare mördades av terroristerna medan fem kommunalarbetare och tolv poliser skottskadades av terroristerna. Vad hade hänt i Trumps USA?

Slutoffensiv den 27 juni

Steg för steg skulle striden mot regeringen intensifieras:

”Slutfasen, om den inte har uppnåtts tidigare, avslutas med en Nationell Marsch från alla delar av landet mot El Carmen (där president och FSLN:s säte finns) och det definitiva inrättandet av den Provisoriska Patriotiska Regeringsjuntan. Det schemalagda datumet kommer att vara den 27 juni. Och i stället för en taktisk reträtt kommer den vara den slutgiltiga offensiven mot Ortegadiktaturen”.

Nu blev det i stället en rejäl reträtt och oppositionen har inte hämtat sig från nederlaget i juli och de interna stridigheterna har blommat ut flera gånger.

`Politiska fångar´ eller terrorister?

En efter en har de gripits, de som mördat, torterat, kidnappat, stulit eller skjutit. I varje rättsstat ska förövare ställas inför rätta med alla de rättigheter de som åtalade har rätt till. Bevis ska framläggas som klart visar att de som är anklagade också ska kunna försvara sig.

Men trots bevis, otaliga vittnesmål, bland annat foton, videofilmer över hur terroristernas offer torterades, trots det går oppositionen ut internationellt, för i Nicaragua har förtroendet för oppositionen sjunkit dramatiskt, med att framställa de gripna som försvarslösa offer i en diktatur.

Som Rafael Agustín Sequeira, alias “El Payo” och hans kamrat Washington Alexander Martínez. De ställdes inför rätta i torsdags anklagade för mord. De två anklagas för att ha skjutit ihjäl fyra poliser och skottskadat 12 andra den 12 juli i Morrito, i länet Chontales, en händelse som skakade landet. Samma dag mördade de lågstadieläraren Marvin Ugarte och skottskadade fem anställda på kommunalhuset. Åklagaren har ett 20-tal vittnen som pekar ut förövarna.

Det är samme Washington Martinez som deltog i kidnappningen, tortyren och antändandet av polislöjtnanten Gabriel de Jesús Vado Ruiz i Masaya och hans arbetskamrat Rodrigo Alfredo Barrios Flores, som kidnappades, torterades och blev bestulen på alla sina ägodelar.

Washington Martinez fotograferades i sällskap med oppositionens officiella språkrör som Lester Alemán, Victor Cuadra (som besökte dödsskvadronspartiet Arena i El Salvador den 2 juli, ansvarig för mordet på Monseñor Romero), Jean Carlos Lopez, Yubrank Suazo, Santiago Fajardo, med flera.

Oppositionens falskspel

Ovanstående bekräftar sandinisternas påstående om att oppositionen aldrig hade en tanke eller intresse av att förändra förslaget till en ny socialförsäkrings- och pensionsreform, det förslag och beslut som formellt utlöste protesterna den 18 april i år. Det verkliga målet var att störta regeringen. För det målet hade den förberett sig sedan 2011 med finansiering från USA, menar USA-reportern Max Blumenthal.

Oppositionens formella och utåtriktade påstående om att det handlade om en ”spontan fredlig rörelse av studenter” kanske fick genomslag i Nicaragua de två första veckorna och i utlandet, naturligtvis hos den internationella högern men även, ironiskt nog, hos en strömning av den internationella vänstern. Den strömningen hyser en personlig besatthet mot presidentparet Ortega-Murillo men när man frågar dem: ”Bortsett Ortega-Murillo, hur värderar du den sociala och ekonomiska utvecklingen i Nicaragua under sandinistregeringarnas elva år vid makten (januari 2007-april 2018)”? De flesta seriösa utan den personliga besattheten, ser positivt på de elva åren, vilket har visat sig i valresultaten.

Blumenthal avslöjar USA:s finansiering
av den nicaraguanska högeroppositionen.

Även om det råder lugn på ytan i landet och det mesta av samhällslivet har återgått till det normala, existerar en opposition som likt den venezuelanska bara ser en ”humanitär intervention” av USA som den enda lösningen. Och med dagens Trump i Vita Huset är det ett farligt perspektiv vi ser.

Oppositionskanalen ”100 % Noticias”´ ägare Miguel Mora riktade just denna vädjan till USA-reportern Max Blumenthal. Denne hade infiltrerat oppositionen i juni-juli och sammanstrålade med Mora som bad Blumenthal ta med sig budskapet till Trump om att oppositionen vill ha en intervention av Nicaragua som USA:s invasion av Panama i december 1989.

NOTER:

[1]. Llamamiento al pueblo de Nicaragua a preparar la ofensiva final contra el orteguismo

https://es.scribd.com/document/392546632/Llamamiento-a-Ofensiva-Final-Definitivo

[2]. En Evidencia: Silvio Báez infraganti en planes golpistas y criminales contra el pueblo de Nicaragua

https://youtu.be/O53-9OR98jc

Nicaraguas opposition fraterniserar med monseñor Romeros bödlar

https://nicasvedickema.blogspot.com/2018/10/nicaraguas-opposition-fraterniserar-med.html

[3] “Monimboseños en Costa Rica aseguran que cubanos estaban entre los paramilitares que reprimieron a la población”

https://www.laprensa.com.ni/2018/10/19/nacionales/2486660-monimbosenos-en-costa-rica-aseguran-que-cubanos-estaban-entre-los-paramilitares-que-reprimieron-a-la-poblacion